BITE, en bok om tänder

 

Bite, an incisive history of teeth, from hagfish to humans är en bok som borde intressera alla djurvänner, alla som har med tandvård att göra och alla som av någon skum anledning är fascinerade av ämnet tänder. Författaren Bill Schutt skriver på medryckande sätt om tanduppsättningen hos olika djur och hos människor. Han har mycket att berätta.

Det finns omkring 330 olika slag av vipers, huggormar, i världen. De kan vara olika stora men alla känns igen på sitt trekantiga huvud. Huggormar har långa gifttänder försedda med gångjärn. Mellan sina dödsbringande bett kan ormen därför enkelt fälla  sina gifttänder bakåt, in i munnen. Vem visste det? Men sådana superintressanta upplysningar – som vi kan glänsa med i sällskapslivet – vimlar det av i Schutts bok.

 

 

Semester i Borås

Borås kan vara landets mysigaste stad. Det är en småstad men har attityden av en storstad. Här finns ett pampigt rådhus byggt 1910 och ett lika pampigt kulturhus som rymmer konsthall, stadsteater och bibliotek. Här finns Textilmuseum och massor av konstverk ute på stan att ta del av. Här rinner Viskan och här är flera trevliga kaféer att slå sig ned på.  

Borås är som ett stort leende.  Jag var där förra sommaren och jag gjorde ett nytt besök förra månaden.

En av de stora fasadmålningarna i Borås. 

Bronsskulpturen "Bodhi" av Fredrik Wretman sattes på plats i Viskan år 2004. Verket föreställer konstnären själv.

 

Detta utropstecken av Carl Fredrik Reuterswärd från 2011 består av en planeten Jorden med ett rökmoln ovanför.

 

Fika i Varberg

 

Morotskaka i Varberg

Kusthotellet i Varberg (tidigare kurortshotellet) ligger tätt intill havet som är grågrönt vid mulet väder, ljusgrönt när solen skiner. Sista veckan i juni såg jag ingen som badade i havet och jag vågade mig inte heller i.

Åt en middag på kokt torsk med vinsås och små färskpotatisar som var underbar. Beställde jordgubbsparfait och blev besviken. Parfait är en frusen, gräddrik dessert. Har hotellets efterrättskock inte den kunskapen? Jag blev serverad pannacotta med skivade jordgubbar. 

"Dagens fika 125 kr" stod det på matsedeln. Visade sig just denna dag vara kaffe med god morotskaka. 

Hur länge har vi ätit morotskaka i Sverige? Frågade jag mina grannar som gissade att bakverket kanske infördes efter senaste sekelskiftet. Hemma har jag tre ex av Vår kokbok. I boken från 1993 finns inget recept på morotskaka, inte heller i tjugonde upplagan från 1995. Men i Vår kokbok från 2008 finns ett recept på Morotskaka med apelsin. 

Går till Myrorna för att lämna lite propra kläder och tittar samtidigt på böcker. Plockar upp ett stiligt ex av Sju sorters kakor från 1946. Vad hittar jag inte där på sidan 51 om inte ett recept på Glaserade orangebröd med morötter. Mer eller mindre samma recept som i Vår kokbok. I den senare boken ska morotskakan pudras med florsocker, i den förra ska den glaseras. Vad glasyren består av får man inte veta, på 40-talet visste alla hur man glaserar en kaka.

Dagens Nyheter om Mrs Dalloway

Åsa Beckman på Dagen Nyheter skrev i går om Bonniers nyöversättning av Mrs Dalloway gjord av Eva Åsefeldt. Åsa Beckman, som läste boken första gången för länge sedan, slutar sin recension så här: 

Det är en ren lycka att läsa om denna roman, så späckad av vackra och originella bilder för själens vindlingar. Inte ett slitet ord, inte en nött liknelse, en fräschör som får tillvaron att bli sedd på nytt. Kanske kan man kalla den för världslitteraturens största livshyllning. 

Jag håller inte alltid med om vad Åsa Beckman skriver, men den här gången är vi eniga: Mrs Dalloway är en fantastisk roman och Åsefeldts översättning är välgjord. Jag fick vetskap om den för någon månad sedan när jag fick ett mejl från  The Virginia Woolf Society in Great Britain som bad mig kontrollera hur meningen "If you wanted to know about Pope, say, or Addison, or just to talk nonsense, what poeple were like, what things meant, Peter know better than any one" var översatt. En av sällskapets medlemmar oroade sig för att den svenska översättaren kanske inte visste att Pope är en känd engelsk författare (Alexander Pope, 1688–1744). En norsk översättare hade tidigare tagit fel och skrivit "påven eller Addison". Ett så fatalt misstag skulle givetvis aldrig en en svensk översättare göra.