A är ärtgrön, B är blå som himlen

Synestesi kan man likna vid en mix av sinnesintryck.  För en synestetiker kan A vara grön, B ljusblå, C mörkröd och så vidare. För en annan synestetiker kan varje ton ha en särskild färg.  Den kanske vanligaste synestesin är att siffrorna har färger. Författaren Vladimir Nabokov skriver om sin synestesi i sin självbiografiska bok Speak, Memory. Nabokovs mor var också synestetiker,  den här egenskapen finns ofta hos både föräldrar och barn. 

Den världsberömde indisk-amerikanske forskaren Vilayanur Ramachandran lade fram en teori: tidigt i livet har människan nervbanor som går hit och dit i hjärnan och när sedan vi utvecklas rensar hjärnan bort flera av dem och behåller de nödvändiga. Utom hos människor med synestesi som behåller sina extra nervbanor. Banor som länkar  till exempel området för siffror med området för färg i hjärnan. Undersökningar har bekräftat Ramachandrans antagande, synestetiker har verkligen fler nervbanor i hjärnan än andra. 

Konstnärer har en åtta gånger högre sannolikhet för synestesi, enligt Ramachandran. Och vad är målare och författare bra på? Jo, på att länka vitt skilda saker till varandra. Kanske har förmågan att  skapa metaforer med extra nervbanor i hjärnan att göra.