Den ena dagen är den andra lik, eller hur? Det sker inte mycket. Sova, äta, arbeta lite, läsa lite, se "På spåret" och då ha överseende med sig själv för att man aldrig fattar vart resan går och för att man alltid ligger långt under de tävlandes kunskapsnivå (men jubla stort när man någon gång råkar kunna det som lagen går bet på).
Den bästa dagen är när det inte händer något särskilt, sa min gamla klasskamrat från folkskolan och jag, när vi pratade i telefon nyss. Men ibland är det ändå välkommet med lite spänning. I boken "När ingenting särskilt händer" av etnologerna Billy Ehn och
Orvar Löfgren läser jag att människor ofta är med i små hemliga
tävlingar som bara de vet om. Det gäller mig med.
Kvinnan i den bruna dunkappan och vit halsduk anar inget, men hon och jag tävlar. Vi ställde oss samtidigt i varsin kö och nu vill jag komma först till kassan. Jag valde bort kön med den överlastade kundvagnen men vad det går långsamt, nu är det en kund som vill lämna tillbaka något och en annan som har något att fråga kassörskan om och som tvekar med kortbetalningen. Dunkappan vinner stort.
I den förträffliga tidningen Råd och Rön får läsaren handfasta råd. I nr 10 2016 hittade jag rubriken "Så väljer du snabbaste kön". Jag får veta att konsumenttidningen Which? har gjort en undersökning. Att scanna varor går fort. Att scanna 15 varor går lika fort som en kassabetalning. En kort kö med färre personer men med fler varor är därför generellt snabbare än en längre kö med färre varor per person. Självskanningskassor är att föredra om alternativet ges.
På ett annat ställe i tidningen svarar människor på frågan om de har en strategi i butiken. Ja, svarar två personer, de väljer en kö med många yngre människor. De yngre är snabba, de står redo med kortet och vet hur man gör. Nästa gång väljer jag rätt kö.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar