Konsten att tala

Det är svårt att tala inför människor, även om man inte stammar. Hos mig brukar det krampa lite i början, då blir rösten tunn och ansträngd. Först när jag har försäkrat mig om att publiken är snäll och välvillig släpper min nervositet. Ta ett djupt andetag innan du börjar tala, rådde mig läraren för den utmärkta kurs i presentationsteknik som jag gick förra terminen.

Här är ytterligare råd som jag snappade upp på kursen:
• Öva mycket på ditt föredrag så känner du dig säkrare. Öva gärna att tala för kuddarna i soffan.
• Har du svårt att hinna öva? Träna ditt tal på gatan när du är på väg någonstans. Låtsas att du talar i telefon så tror ingen att du är galen.
• Ställ inte någon fråga direkt till en viss person i publiken, den personen kan då känna sig utsatt och vågar inte säga mycket. Det är bättre att låta människor diskutera en fråga två och två tillsammans i några minuter, sedan ber man några rapportera vad man kommit fram till.

Berthold Brecht föddes denna dag 1898.

The King´s Speech

Den nya filmen The King´s Speech, baserad på en sann historia, är väl värd ett biobesök. Colin Firth spelar Georg VI, drottning Elizabeths far, som får hjälp med sin svåra stamning av en australisk talpedagog gestaltad av Geoffrey Rush. Båda spelar fantastiskt bra. Firth är lite för snygg, ingen engelsk kung har knappast varit så handsome, men hans smärta inför att inte kunna uttrycka sig går genom duken och biobesökaren lider svårt med honom. Den äldre, fårade Rush passar som hand i handske för sin roll som erfaren, empatisk talexpert. Filmen är visst nominerad till ett dussin Oscars och den kommer att vinna alla, tro mig.

Georg VI hette Albert Frederick Arthur Georg och kallades Bertie i familjen. Talpedagogen Daniel Logue är en man med integritet – my game, my castle, my rules – som inte ger ett vitten för vad engelsk hovetikett föreskriver och får sin patient att följa de regler han sätter upp: han kallar kungen Bertie, han får Bertie att komma till hans mottagning varje gång, han förbjuder honom att röka på mottagningen och han avslöjar barndomstrauma som kan ha orsakat stamningen. Logue, som saknade formell utbildning som talterapeut, lyckas hjälpa kungen och vi delar hans stolthet över framgången.

De anteckningar som Louge gjorde om sin kungliga patient finns kvar. Efter det första besöket skrev han bland annat så här om sin kungliga besökare ”välbyggd, breda axlar, men dallrig runt magen... klipper av de korta orden på ett märkligt sätt ... talar ofta mycket tvekande ...”

Sök The Kings´s Speech på nätet och du kan se en video med utdrag från filmen.
Logues sonson Mark Logue har skrivit en bok om sin farfar, The King´s Speech, som bygger bland annat på farfars dagbok.

Nya skämt från New Yorker

Jag kan inte visa bilderna men här är innehållet i några skämtteckningar från the New Yorker:

Två unga identiskt lika kvinnor går in i ett kafé. En kvinna vid ett bord till sin väninna:
-- Nej, de är inte identiska tvillingar. De är kirurgiska tvillingar.

Fyra äldre direktörer i möte. En av dem vet precis hur man ska agera:
-- Hör ni, om vi bara håller tyst och ser bekymrade och vördnadsbjudande ut, så kan vi behålla våra förbannade bonusar.

Det är sammanträde med sex hundar runt bordet. Mötet leds av en katt:
-- Låt oss hålla mötet kort. Jag måste tillbaka till min plats och titta ut genom fönstret.

Snövit med sina sju anställda: agenten, advokaten, stylisten, revisorn, assistenten, pressmannen och livscoachen.

Det är högmässa. Prästen talar från predikstolen:
-- Vi ska nu observera en tyst minut när vi kollar våra mobiltelefoner.

Eva till Adam i paradiset:
-- Vad säger du om en äppelsmoothie?

Brottsförebyggande

Det känns fegt men jag går broddad överallt. På isen, på trottoaren och när jag går ut efter posten. Måste göra vad jag kan. Vill inte öka benbrottsligheten i landet, den är redan oroväckande hög.

Bilden tog jag på Sigtunafjärden i går. En liten knatte har just susat iväg på isjakten.

Laura Ingalls Wilder, som skrev Det lilla huset på prärien, föddes denna dag 1896.

Fylla år

När ska man skämma bort sig om inte på sin födelsedag? I förberedelserna kvällen innan ingår att städa badrummet så speglar och kranar blänker, hänga upp nya handdukar, ställa en sprillans ny tandborste med raka, spänstiga strån i glaset och ta fram en rulle med mjukaste mjuka toapapper. Bättre kan det inte bli.

Jag bäddar med finaste sänglinnet samt lägger fram kläder för nästa dag: mina bästa svarta långbyxor och benvit polo. Sedan är det bara att vakna nästa dag av att G ger mig kaffe och en minismörgås. Mini därför att vi äter frukost på Sigtuna stadshotell. En ordentlig hotellfrukost och man är mätt länge. Lunch kunde det inte bli tal om. På kvällen hade vi tänkt laga en kalasmiddag men insåg att aptiten saknades. Fick räcka med en förrätt.

Det var förra lördagen. Men varför fira sin födelsedag endast en gång när man kan fira dubbelt? I lördags var vi hemma hos bonusbarn och barnbarn. De är alla sanslöst musikaliska så jag uppvaktades med ett divertissement med sång och musik: fiol, flöjt, piano och saxofon (nej, inte allt på en gång). Hade undanbett mig presenter -- vid min ålder har en människa alla prylar hon behöver -- men jag förärades en vetevärmare i rött linnetyg. Och tänk, det var precis vad jag hade saknat. Vetevärmaren ligger som en varm katt över bröstet och jag somnar på en millisekund.

Läsefrukter -- Sofi Oksanen

Zara ville se om mormors äppelträd fortfarande stod kvar. Det var Transparente Blanche, närmare stängslet. Bredvid borde det finnas ett lökäppelträd, kanske skulle hon känna igen det trots att hon aldrig smakat på frukten. Och hon ville se krikon – och plommonträden, och stenröset mitt på åkern bakom stängslet där det fanns ormar, som var skrämmande, men där det också fanns björnbär och därför måste man alltid gå dit. Och kummin, odlade Aliide ännu kummin på samma plats?
Ur Utrensning av Sofi Oksanen övers. Janina Orlov

En grönsakshandlares död

Alla böcker blir ett snäpp bättre av att läsaren är bekant med den miljö som historien utspelas i. Jag känner en högutbildad person från Fjällbackatrakten som gillar Camilla Läckbergs deckare.

Författaren Åke Axelsson -- ej att förväxla med möbelformgivaren Åke Axelsson född i Småland 1932 -- är en före detta kriminalkommissarie född 1931 i Nordmaling. Han har skrivit tre polisromaner: En grönsakshandlares död 2003, En man steg av bussen 2006, En sten för Anders F 2009.

Sedan umeåsonen Stig Larsson i höstas skrev i Dagens Nyheter att Åke Axelsson skriver de bästa svenska deckarna, har jag läst En grönsakshandlares död som utspelas i Umeå. Det är inte en bok jag kommer att läsa om men det är förfärligt roligt att gå med de inblandade karaktärerna på välbekanta stadsgator, i Gammliaskogen eller uppför stentrappan till Nya Konditoriet (bild), ett lika populärt ställe i dag som när jag var ung och satt där med mina kamrater. Måste nog läsa de övriga två böckerna om paret Rune Hamberg och Eva Westin också.

En missbrukares bekännelse

Nu kan det sägas. Jag är en missbrukare. Mitt missbruk har inte ringa omfattning och det har pågått länge, alltsedan jag lärde mig läsa. Bokberoende skadar ingen annan och drar inte mycket pengar eftersom böcker fantastiskt nog kan lånas gratis på bibliotek. Men vad har jag gått miste om genom att jaga mig igenom den ena boken efter den andra i jakt efter nya litterära upplevelser? När man i själva verket får nya, djupa upplevelser genom att läsa samma bok två eller tre gånger.

Den tyske filosofen Nietsche (1844-1900) påstod att den moderna människan inte kan läsa på rätt sätt, för henne ska allting gå så fort. När läsningens konst istället kräver ruminatio, ett idisslande av texten.

En av mina doktorandkamrater för länge sedan anförtrodde mig att hans flickvän tyckte att han var knäpp som läste samma bok flera gånger. Jag uppmuntrade honom att fortsätta på samma vis, hans sätt att läsa är det mest givande. Ändå gav jag mig aldrig själv tid med omläsningar. Inte förrän nu.

I dag läser jag Resan ut av Virginia Woolf för tredje gången. Jag har tre gånger så roligt som när jag läste den första gången för nu, när jag är bekant med handlingen och har de ingående karaktärerna på mina fem fingrar, kan jag notera alla detaljer.

Sanningen om OK

Vad var det första ordet som yttrades på månen? Det var OK. Det ska vara ett av världens mest spridda ord som används överallt, även i icke engelskspråkiga länder. Men hur länge har det använts? Vad har det för ursprung? Kommer det av grekiska ola kala som betyder allt är bra? Eller från finskans oikea som lär betyda korrekt?

Under 150 år har det dykt upp den ena fantasifulla förklaringen efter den andra och Allen Metcalf har nu samlat dem alla i sin nya bok OK: The Improbable Story of America´s Greatest Word utgiven av Oxford University Press.

Det sanna ursprunget till OK har spårats av professor Allen Walker Reed. Han fann att OK användes första gången i Boston Morning Post 23 mars 1839 i en artikel om en studentikos grupp som kallade sig the Anti-Bell Ringing Society; OK angavs vara en förkortning för oll korrect, ett annat sätt att skriva all correct. Det skämtades om att den sittande presidenten Andrew Jackson (som kallades Old Hickory) inte kunde stava och därför skrev OK på genomgångna dokument.

Inför det kommande presidentvalet bildade demokrater 1840 en stödgrupp för Martin Van Buren. Gruppen kallade sig Democratic OK Club; OK stod då för Old Kinderhook (Van Buren kom från Kinderhook utanför Albany, New York). Telegrafoperatörerna tyckte att OK var ett kort och bra uttryck som därefter spred sig till gemene man. Först med att använda OK i en bok var David Henry Thoreau, året var 1854.

Vintermössor

Om detta vore en modeblogg skulle jag visa senaste nytt: en mössa med pälstofs. När jag senast var inne i Stockholm räknade jag till åtta mössor med pälstofs, alla bruna. I går gick en vit tofs förbi mitt fönster.

Saknar tofsmössa men har istället en ny huvudbonad i bohusstickning, fick garn och mönster på annandag jul av C som själv stickat samma mössa. Bohusstickning var hett mode på 1950-talet då varje välbeställd kvinnas garderob skulle rymma en bohuskofta. Garnet är tunt, mjukt och skönt att arbeta med. Se www.bohusmus.se