onsdag 2 februari 2011

En missbrukares bekännelse

Nu kan det sägas. Jag är en missbrukare. Mitt missbruk har inte ringa omfattning och det har pågått länge, alltsedan jag lärde mig läsa. Bokberoende skadar ingen annan och drar inte mycket pengar eftersom böcker fantastiskt nog kan lånas gratis på bibliotek. Men vad har jag gått miste om genom att jaga mig igenom den ena boken efter den andra i jakt efter nya litterära upplevelser? När man i själva verket får nya, djupa upplevelser genom att läsa samma bok två eller tre gånger.

Den tyske filosofen Nietsche (1844-1900) påstod att den moderna människan inte kan läsa på rätt sätt, för henne ska allting gå så fort. När läsningens konst istället kräver ruminatio, ett idisslande av texten.

En av mina doktorandkamrater för länge sedan anförtrodde mig att hans flickvän tyckte att han var knäpp som läste samma bok flera gånger. Jag uppmuntrade honom att fortsätta på samma vis, hans sätt att läsa är det mest givande. Ändå gav jag mig aldrig själv tid med omläsningar. Inte förrän nu.

I dag läser jag Resan ut av Virginia Woolf för tredje gången. Jag har tre gånger så roligt som när jag läste den första gången för nu, när jag är bekant med handlingen och har de ingående karaktärerna på mina fem fingrar, kan jag notera alla detaljer.

2 kommentarer:

  1. O, det finns böcker jag läst så många gånger att jag tappat räkningen på vilken gång i ordning det är. Både barnböcker och annat - har alltid varit en omläsare.
    Det är intressant att läsa om en bok man inte läst på mycket länge, det kan visa sig att den episod man minns bäst bara är ett par rader lång.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Jag har läst en bok, slagit ihop den och sträckt mig efter en ny, du har gjort rätt hela tiden. Men jag ska bättra mig. Tänker läsa om "På spaning efter den tid som flytt" och göra som jag gjorde första gången, ta en bok per halvår (så jag hinner med annat också). Jag känner två personer som har läst dem tre gånger.....

    SvaraRadera