Tänka snabbt, tänka långsamt

Ett slagträ och en boll kostar 1.10 dollar. Slagträt kostar en dollar mer än bollen. Hur mycket kostar bollen? Det är psykologen Daniel Kahneman som ger läsaren den här tankenöten i sin bok Tänka, snabbt och långsamt. Vad svarar du? Tio cent svarade jag. Pinsamt. Jag tröstar mig med att hälften av tusentals studenter vid Harvard, MIT och Princeton University hade gett samma felaktiga svar.

Allihop hade vi svarat för snabbt; vi lät bli att tänka efter och att kontrollräkna vårt svar innan vi öppnade munnen. Vi lät också bli att fundera över vad det är för vits med att inkludera en tankenöt om svaret är så självklart, skriver Kahneman. Rätt svar är givetvis 5 cent.

Daniel Kahneman, som fått ekonomipriset till Alfred Nobels minne, skriver i sin tjocka bok om två sätt att tänka: system 1 och system 2.  System 1 kan beskrivas som det "snabba, automatiska systemet". System 2 är det "hårt arbetande systemet" som kräver ansträngning och en medveten vilja att gå emot de intuitioner och impulser som styr system 1. Att svara snabbt, genom att lita på sitt omedelbara intryck, är att använda  system 1. Men en del intryck är villor, skriver Kahneman, och vi tjänar mer på att i högre grad använda oss av det långsammare systemet, av att vara mindre lata och tänka efter mer helt enkelt.

När en människa fattar snabba, automatiska beslut är det hjärnans så kallade limbiska system hon använder och amygdala, en av hjärnans mest primitiva strukturer, utgör medelpunkten. Att fatta beslut med hjälp av amygdala kräver bara begränsade hjärnresurser, skriver Katarina Gospic i sin bok Välj rätt! som kom förra året. Det är inte alls svårt att säga till sig själv "Jag köper en glass" fast man dagen innan bestämt sig för att gå ned i vikt.

Långsamma, väl genomtänkta beslut -- system 2 med Kahnemans terminologi -- fattar vi med hjälp av det kortikala systemet och här är det pannloben som spelar huvudrollen. Det kortikala systemet kräver mer men kan leda oss till klokare val vid en konflikt mellan vad man vill och vad man borde göra. Med hjälp av lite pannlobskraft kan vi säga till oss själva "Nej, det blir inga glassar förrän jag har gått ned i vikt".