Nygammalt ord

Just nu: blommande kamelia i Anderssons växthus, Bergianska trädgården

Ringde Vattenfall för att fråga om deras erbjudanden av luftvärmepumpar och fick tala med en ung kvinna. Det är roligt att gissa varifrån folk kommer men den här kvinnans dialekt avslöjade inget om ursprunget, hon talade rikssvenska. Du är alltså intresserad av en luftvärmepump och jag ska meddela företaget Varmt och Skönt som sköter detta för vår räkning, sa kvinnan. Varmt och Skönt  kommer att ta kontakt med dig, lovade hon och tillade: "Så får ni diskutera vars du ska he den".

Satt alltså kvinnan från Vattenfall någonstans i Västerbotten och pratade med mig? I Umeå, bekräftade hon. När jag tänker efter har jag sett teve-programmet Gokväll (som sänds från Umeå) ett par, tre gånger och vid åtminstone ett tillfälle hört den unga kvinnliga kocken från landet någonstans utanför residensstaden säga "du kan he det där" till den programledare som hjälpte till vid grytorna. Det hade varit otänkbart för några år sedan att använda ett så specifikt dialektord i teve, förr var det noga att tala fint.

Kanske har den yngre generationen, nu när Umeå är årets kulturhuvudstad, bestämt sig för att sprida det underbara västerbottniska ordet he. Jag applåderar det och att använda det själv. För he är ett litet, fiffigt ord som ersätter hänga, sätta, göra av, ställa, stoppa, lägga och placera. Ett mer praktiskt uttryck finns inte i denna värld. Men, protesterar någon, blir inte språket utarmat om alla använder he och vi glömmer de andra orden?? Nej, för he hör till talspråket (jag fick ringa min barndomsvän för att kontrollera hur det stavas, he eller hä) och när man skriver har man användning för synonymerna.

Jag reser norrut och återkommer om ett par veckor. Under tiden håller G ställningarna här hemma.