lördag 31 oktober 2009

Att döda äppelträd

Vi har blivit vana vid att konstnärer hittar på den ena installationen efter det andra. Ibland är det sådant som vi förfasar oss över. Frågan är om inte trädmorden på Long Island tar priset (The New Yorker, 26 oktober). Det är matkrönikören Jennifer Rubell som fått i uppdrag att arrangera installationer och happenings att inleda den konstutställning med rubriken Creation som öppnar i New York i dagarna.

En av Rubells installationer som handlar om öppningskvällens dessert är tre stora äppelträd utlagda på golvet. Meningen är att gästerna ska plocka och äta äpplen direkt från trädgrenarna. Varför gör Rubell så här? Hon förstår att många människor reagerar över att hon låtit döda stora, fullvuxna äppelträd -- istället för att bara plocka in frukt i skålar -- men det är just sina känslor inför trädfällningen som hon vill att besökarna ska fundera över.

Vad tyckte säljaren Tom Wickham? Han tog 500 dollar per träd plus fraktkostnaden. En odlare måste vara brutal ibland och ta ned gamla träd, sa han. Kanske hjälpte det att Rubell fastnade för träd av sorten Red Delicious, av alla Wickhams träd påminde just de henne om Edens lustgård. Wickham kallar Red Delicious för sin värsta sort. Han har flera rader av Mutsu och de träden blir svåra att fälla. "Inte som att låta avliva sin gamla hund men nästan".

Trevlig Allhelgonhelg till alla!

fredag 30 oktober 2009

Intervju

Hade besök av en ung kvinnlig journalist i går. Det bästa med en intervju är att jag träffar en trevlig person som är intresserad av det aktuella ämnet -- i det här fallet glädje och vardagslycka -- och har tänkt egna tankar som jag kan lära något av.

Just den här journalisten hade en uppiggningsmetod som jag gärna för vidare. Hon plockar fram sin kamera och tar bilder av det som är positivt att minnas: möte med vänner, festligt dukat bord, god mat, roliga utflykter och annat. Hennes kamera rymmer ett stort arkiv.

När man känner sig en smula deppig, som alla kan göra någon gång, tar man fram sin kamera och tittar på bilder. De får oss att komma ihåg glada ögonblick och vi mår bättre.

torsdag 29 oktober 2009

Fullkorn för hälsan

Livsmedelsverket har kommit med rådet: Välj fullkorn! Ät det som bröd, som matvete, som pasta, som flingor eller som gröt.

Vi bestämmer själva, så bra. Vi behöver inte längre äta 6-8 brödskivor om dagen. Dennis Burkitt, engelsmannen som förde en kampanj för att alla skulle äta mer fullkorn, sa om det svenska livsmedelsverkets kampanj den gången: "Om dessa 6-8 skivor är av vitt bröd, gör de mer skada än nytta." Han hade rätt förstås. Fullkorn ska det vara om man vill njuta av god hälsa.

Jag säger som den snart 100-åriga damen jag läste om nyss i en engelsk tidning: The whiter the bread, the sooner you are dead. Ju vitare bröd, desto förr är du död.

onsdag 28 oktober 2009

Upprop nu

Jag har skrivit på en lista som uppmanar Fredrik Reinfeldt att inte utvisa apatiska barn för att dumpa dem på en flygplats i deras hemland som tidigare har skett. Det är första gången jag skriver på en lista som administreras av upprop.nu Eftersom författaren Ingrid Sjöstrand (som inte har egen dator) har bett mig att lägga även hennes namn till listan gör jag det.

Vad som förvånar är att jag uppmanas att klassa tidigare undertecknare med ”tummen upp” och ”tummen ned”. Detta för att hjälpa uppropets författare att ”sortera ut skräpunderskrifter samtidigt som de mest uppskattade underskrifterna hamnar överst i uppropet”.

Jag förstår att vissa undertecknare är mer kända och kan dra nya undertecknare som känner till dem och litar på dem. Men hur många tvekar att skriva på för att de inte vill riskera att få tummen ned?

tisdag 27 oktober 2009

Osmart av JG

Osmart av Jan Guillou att inte berätta om sina KGB-kontakter i sin memoarbok. Nu tror vi vad vi vill. Man kan tänka sig flera anledningar till att han förteg sitt umgänge med ryssarna:

• Han hade ett färdigskrivet kapitel om de fem åren men råkade använda arken till att slå in sina smörgåsar vid en älgjakt. För mycket besvär att skriva om. JG använder en Halda.
• Han ville använda sina minnen från KGB-tiden till en senare bok.
• Han ville inte framstå som korkad. Han insåg att han inte kan förklara sitt samarbete med den sovjetiska säkerhetstjänsten med omognad. En 22-åring är en vuxen person som kan rösta, vara gift och ha barn på dagis.
• Hans uppdrag låg inom en gråzon eller svartzon som han inte ville belysa eller ha belyst.
• Han blev hotad: En enda rad om vårt samröre och vi sticker en förgiftad paraplyspets i låret.

måndag 26 oktober 2009

Svenska päron


Vi ska äta massor med frukt och grönsaker varje dag om vi menar allvar med att sätta hälsan högt. Helst vill vi ha svenska produkter förstås – kortare transporter och mindre risk för intensiv besprutning. Just nu är det läge att titta efter svenska Clara Friis, Herzogin Elsa och Greve Moltke i butikerna.

söndag 25 oktober 2009

Julie och Julia

Har sett filmen Julie och Julia. Den är precis så rolig och så lysande som alla kritiker har påstått. Fast för mig kunde filmen ha handlat enbart om Julia, det vill säga Julia Child, och inget annat. Den invävda berättelsen om trettioåriga New York-bon Julie som bestämmer sig för att laga alla 524 recepten ur Julia Childs bok Mastering the Art of French Cooking på 365 dagar och blogga om det var mindre intressant. Men visst var det ett heroiskt projekt, särskilt om Julie verkligen lider av ADD (Attention Deficit Disorder) som det påstås i filmen och därmed har stora svårigheter att fokusera på en uppgift och komma i mål.

Julia Child (1912-2004) är den amerikanska diplomathustrun som blir intresserad av fransk mat under en vistelse i Paris. ”Tänk att i Frankrike äter man fransk mat hela tiden” utropar hon vid ett tillfälle i filmen. Nog är fransmännen en gynnad nation! Julia tar på sig uppgiften att lära amerikanarna att laga Sauce Alsacienne, Bouillabaisse och andra franska läckerheter vilket leder till att hon skriver kokböcker och uppträder i tv.

Meryl Streep är min favoritskådespelerska alla kategorier. Här spelar hon Julia Child och bättre kan det inte bli. Säkert är filmen roligast för alla som sett Julia Child i teverutan. Under de fem år för längesedan när jag bodde i USA följde jag alla hennes program och jublade med henne varje gång sufflén höjde sig eller majonnäsen tog sig.

Meryl Streep överdriver Julias slängiga kroppsspråk lite, men visst, hon var renons på kvinnlig fåfänga och koketteri. Jag vill minnas att elaka kritiker liknade Julia Child vid en häst, man förstod sig inte på den långa, fullkomligt okonstlade kvinnan. Till slut bröt hon dock ned allt motstånd och nu finns hennes kök uppbyggt på Smithsonian Institute i Washington.

Men filmens Paul Child kan jag inte godkänna. Det är inte så där, som en Poirot-kopia, jag har föreställt mig honom. Omöjligt. Då hade ju Julia aldrig blivit kär i honom. Nu blir jag tvungen att läsa mer om paret.

lördag 24 oktober 2009

Hundertwassers hus


Friedensreich Hundertwasser (född Friedrich Stowasser 1928, död 2000) är Wiens store arkitekt och konstnär. Man kan inte vara lång stund i staden innan man lägger märke till hans lustiga, färgranna fjärrvärmeverk som är väl synligt på långt håll. Hundertwassers stora bostadshus och hans museum är också värda en titt. Inte en rak linje så långt ögat kan nå. Trottoaren framför huset böljar upp och ner. Det måste vara roligt att bo där men man ska stå ut med att det ständigt står turister med sina kameror framför huset.

Vill nämna att jag och mina reskamrater bodde centralt i Wien hos Dr Jordan som hyr ut trevliga lägenheter för knappt 25 euro per person och natt på Schubert Strasse 11. Lägenheterna har 1-4 sovrum samt vardagsrum, kök och badrum. Adress: Jordan`s Palace, Schubertgasse 11,1090 Wien Tel: +43-69912265720 http://www.jordanspalace.com

fredag 23 oktober 2009

Noterat i Wien


I Wien överger man inte gamla vanor så lätt. Där är affärerna stängda på söndagar. Där såg jag herrar kyssa damer på hand. Där är det fortfarande tillåtet att röka på kaféer och restauranger. Där ingår det i den obligatoriska skolundervisningen att barnen lär sig utförsåkning och att dansa wienervals.

Den amerikanska kedjan Starbucks har visserligen öppnat en rad coffee shops i Wien men många gamla kaféer som Weimer nära Volksoper finns kvar. Där har servitörerna svart kostym, svart väst och svart fluga till vit skjorta och gästerna är välkomna från tidig morgon till midnatt att njuta till exempel kaffe och Apfelstrudel mit Schlagobers (vispgrädde) och läsa Die Welt eller någon annan av de många framlagda tidningarna. Om de goda bakelserna heter det i kaféets reklamblad ”Feine Sachen die Freude machen”.

På vårvintern ordnar varje skrå sin egen bal, men det är fullt tillåtet för rörmokarna, fotograferna och andra att också gå på tandläkarnas eller slaktarnas eller vilken som helst annan bal. Min vän Rune och hans fru Magusia gick ett år på läkarnas bal. På biljetterna påpekades det att kvinnans klänning måste nå ned till fotkölarna. När de kom till läkarbalen var det en herre som kontrollerade deras biljetter och en annan herre som kontrollerade längden på Magusias klänning. Damerna var djärvt urringade men fotknölarna fick inte synas.

Små förändringar i stadsbilden blir det ändå. Nu är alla hästarna som väntar med stilig fiaker på turister vid Stefansdomen försedda med bajspåse.

torsdag 22 oktober 2009

I väntan på Müller

I väntan på att det ska komma böcker av Hertha Müller i bokhandeln tog jag med jag Open Secrets av Alice Munro på resan till Wien. Den här kanadensiska författaren, novellens mästare, bör få Nobelpriset nästa höst. Men man kan inte ge priset till en kvinnlig författare två år i rad, säger kanske någon. Tänk då efter, hur många år i rad har inte manliga författare fått Nobelpriset?

Alice Munro verkar veta allt om hur människor tänker, känner och beter sig mot varandra. Läs henne gärna på engelska, språket är enkelt men texten är mångbottnad och man måste av den anledningen läsas långsamt. Man vill också läsa varje novell flera gånger. I dag presenterar Svenska Dagbladet författaren, som fick det internationella Man Booker-priset 2009, på en helsida och man får veta att två böcker av Alice Munro finns just nu på svenska: Kärlek, vänskap, hat och Nära hem. På Youtube kan man lyssna till flera intervjuer med författaren.

Jag hittade Open Secrets på kyrkans årliga loppis i Sigtuna. På baksidan kan jag se att boken, som kom ut 1995, är inköpt på Munro´s Book Store. Karen, som köpte boken för att ge den till sin väninna Ruth, skriver på försättsbladet att hon förhörde sig i butiken och fick veta på att det var just Alice Munro och hennes exman som en gång startade den här bokhandeln i Victoria. En av Munros noveller har också en huvudperson som är ägare till en bokhandel i Victoria.

onsdag 21 oktober 2009

Lycka är att komma hem

Lycka är att vara tillbaka hemma. Spelar ingen roll hur många tjusiga människor man har träffat och hur många fantastiska scenerier man har stått inför på en resa utomlands så är det underbart att trampa det egna golvet och göra sitt kaffe i det lite slitna sjuttiotalsköket. Bara att sitta ned på den välbekanta toalettstolen kan lösa den reserelaterade peristaltikproblematiken.

Jag har varit med Sveriges Pomologiska Sällskap i Österrike. Där bor vår kamrat Rune som hade satt ihop ett gediget pomologiskt program med resor både söder och väster och norr om Wien. Länge ska jag minnas Lukas som bodde i ett osannolikt pittoreskt hus ute bland bergen med sin familj, sina vackra bruna getter av en nästan utdöd ras och sina tre respektingivande gäss som väsnades förfärligt när så många okända människor dök upp på gårdsplanen.

Vi besökte också Arche Noah som är en ideell organisation för bevarande av gamla utrotningshotade växter. Den som köper ett äppelträd på Arche Noah får uppge namn och adress och förbinda sig att hålla Arche Noah underrättad om trädets hälsotillstånd och produktivitet.

tisdag 13 oktober 2009

Fredspris till Obama

Barack Obama fick Nobels fredspris. För tidigt, anser Henrik Hertzberg i New Yorkers online-upplaga. ”Man brukar inte ge guldmedalj till idrottare redan när de väntar på bussen för att åka till olympiska spelen. ” mer på new.yorker.com

Jag skriver här nästa gång den 21 oktober.

Ingmar Bergmans förvirring

Ingmar Bergman led av högervänsterförvirring. Vilket elände för en regissör. När Bergman ville säga till en filmskådespelare ”Flytta några steg till höger” måste han istället säga ”Flytta dig lite” och peka ut riktningen. I sin bil hade Bergman fäst en gul tejp på höger sida av ratten. Då visste han på vilken sida av vägen han skulle köra.

Själv skulle jag behöva sätta en gul tejp på höger sida av cykelstyret. Vi är många som har problem med höger och vänster. Sigmund Freud kunde inte skilja på höger och vänster utan att tänka efter och göra några skrivrörelser med högerhanden. I en undersökning vid Michigan State University, USA, uppgav 2 procent att de alltid har svårt att snabbt skilja mellan höger och vänster och 6 procent sa att så var det ofta. Bara 45 procent uppgav att de aldrig hade några svårigheter med höger och vänster.

Förvirring av den här sorten kan ställa till det. Om man är passagerare i en bil och ska visa vägen säger man vänster när man menar höger och tvärtom. I lyckliga fall uppfattar föraren mitt vänster som höger och man kommer rätt, men man kan inte förlita sig på att föraren är lika förvirrad som man själv. Till slut lär man sig att bara peka ut riktningen.

Kvinnor lider oftare av högervänsterförvirring än andra. Och utpräglat högerhänta eller vänsterhänta (som har en mer asymmetrisk hjärna än andra) har lättare att skilja på höger och vänster än de som inte är lika utpräglat höger- eller vänsterhänta.

Man vill inte att ens opererande kirurg ska ha svårt för höger och vänster. Men läkare med högervänsterförvirring som jag har talat med säger att bara de tänker lever (höger) och hjärta (vänster) går det bra. Upp och ner, nära och långt borta har de inga problem med. Det är något med orden vänster och höger som gör det svårt.

Det är inte lätt för förvirrade konstnärer heller. Johann Heinrich Wilhelm Tischbein till exempel målade av Goethe i sittande ställning (Goethe på Romerska Kampagnan) och alla kan se att Goethes högra ben har en vänsterfot.

Vetenskapsmän kan också göra fadäser. Den vanliga DNA-molekylens dubbelspiral bildar en högerspiral (som en skruv) men har återgivits massor av gånger som en vänsterspiral.

Chris McManus berättar en historia om den kejserliga ryska armén i sin bok Höger hand, vänster hand. För att få de högervänsterförvirrade soldaterna att gå i takt band man en knippa halm vid höger fotled och en knippa hö vid vänster fotled. Sedan ropade kaptenen ”halm, hö, halm, hö”.

Ljusare tider

Vi går mot ljusare tider. Sedan ett år har varje nummer av The New Yorker varit erbarmligt tunt. Men den senaste tidningen är återigen så tjock att man har kunnat trycka numrets tema (The Money Issue) på ryggen.

Två skämtteckningar ur numret:
Världens alla djur håller på att gå ombord på arken. Noaks fru säger till sin man:
-- Jag vet att vi måste pressa kostnaderna men är det en bra idé att bara ta med ett enda djur av varje sort?

En bilist som blir stoppad av en polis:
--Jag skickade inte alls sms. Jag höll på att bygga ett flaskskepp.

måndag 12 oktober 2009

Nya postlådor


Det var bara några år sedan posten satte upp nya gula och grå brevlådor. I september var det dags igen. Nya brevlådor överallt. Jag har två anmärkningar: i de nya lådorna sitter inkastet högre upp och det finns ingen låda med bredare inkast. Det betyder att barn, korta människor och människor i rullstol inte når att stoppa i ett brev. Det betyder också att man inte kan stoppa ett skrymmande brev i lådan utan måste lämna varje sådan försändelse på en expedition.

Den som tar emot mitt samtal vet inte varför inkastet sitter 20 cm högre upp på de nya lådorna, men just denna förändring får kundtjänsten många samtal om varje dag. Därför kommer det kanske en annorlunda låda framöver.

Det har varit många incidenter med lådor som haft bredare inkast. Människor har stoppat ned handen för att stjäla post. Det har förekommit olika typer av skadegörelse. Av den anledningen tog man bort de breda inkasten.

söndag 11 oktober 2009

I trädgården


Den vingade benveden -- som jag planterade för två år sedan -- ändrar färg på hösten och lyser nu i rosalila. Till höger och vänster syns kvittenbuskar.

fredag 9 oktober 2009

Tranorna flyttar

Tranorna är på väg söderut. En stor flock på kanske ett par hundra fåglar flög just över huset.

torsdag 8 oktober 2009

Möte med Carin Svensson


Säg pomme så blir du vacker. Det har jag lärt av Carin Ardelius som snappat upp rådet i en fransk bok. Ska försöka komma ihåg det nästa gång någon tar fram kamera. Kanske fungerar det bättre än omelett och cheese.

Vi var flera som lyssnade på Carin på Sigtuna bibliotek i går kväll när hon berättade om vägen till sitt författarskap (författarnamnet är Carin Svensson). Uppsats var hennes bästa ämne i skolan och hon blev starkt uppmuntrad av sin lärare. Men det var inte förrän hon var bosatt på Nya Zeeland och hade gått en skrivarkurs som hon började författa, på engelska, under en period när hon hade ett litet barn och flera jobb att sköta.

Fem minuter om dagen, innan hon släckte lampan för att sova, var allt Carin kunde avsätta för att skriva. Men de dagliga fem minuterna svällde senare till tio och tjugo och mer ändå. Innan hon flyttade tillbaka till Sverige för att gifta sig med Lars Ardelius hade hon publicerat en roman och en novellsamling på Nya Zeeland.

Hennes fans nöjer sig inte med de böcker Carin har skrivit i Sverige. Vi hoppas att hennes tidigare verk ska översättas till svenska.

onsdag 7 oktober 2009

Samtal






Pudel till en annan pudel:
--Min frissa pratar så jobbigt mycket medan hon klipper. Jag tror att jag måste byta. Hur är din?

tisdag 6 oktober 2009

Rätta skor

Greta Garbo gjorde alldeles rätt. Hon bar lågklackade skor. Jag läser att en forskningsstudie visat att flitigt bruk av högklackade skor ökar risken för att få reumatisk sjukdom.

När jag googlade på Greta Garbo kom jag till ett bildspel med 109 underbara bilder. Greta Garbo som drottning Kristina, Mata Hari och Kameliadamen. Tillsammans med John Barrymore, Nils Asther och Mauritz Stiller. Avslappnad på en segelbåt. På väg till Churchills begravning. Och mycket annat. Se www.imdb.com/name/nm0001256/

måndag 5 oktober 2009

Äpplen och vin

Hur kan människan intressera sig för äpplen år efter år? Det tror jag att många frågat sig. Det är bara vinkännarna som förstår mig. Träffade en sådan i Kivik nyss. Han stod länge och tittade på när jag smakade, luktade och spottade. Sedan var han såld.

Äpplen är ju lika spännande som vin, sa han och köpte en bok av mig. Nu ska min nye bekant gå in för pomologin. Inget kunde vara mer välkommet. Skåne rymmer fler äppelträd än något annat landskap och där finns plats för en riktigt duktig expert på gamla och nya äppelsorter.

söndag 4 oktober 2009

Nästan som i Yorkshire


Vidsträckta, ljungklädda hedar, sandstäppsmarker och böljande kullar. Det är förstås så här landskapet ser ut i Yorkshire. Där Charlotte Brontë och hennes systrar vandrade när de tänkte ut nya intriger till sina romaner. Hedarna runt pappa Patrick Brontës prästgård var säkert lika intagande som i Drakamöllans naturreservat på Linderöåsens södra del där jag bodde under mitt besök i Skåne nyss, se min bild därifrån.

Lärde mig ett nytt ord: beteshorisonten. Det är den skarpa linje som skapas av lövverket nertill när hästarna i reservatet betar träden så långt upp de når.

lördag 3 oktober 2009

Årets guldäpple

Styrelsen för Ideella föreningen Äpplets Hus i Kivik delar varje år ut Årets Guldäpple till någon som "utfört förtjänstfull gärning inom äpplets värld". Medlemmar i föreningen är SLU Balsgård-Institutionen för hortikulturell genetik och växtförädling, Region Skåne, Svenska Äpplen ek för., Tetra Pak och Kiviks Musteri AB.

I år var det jag som fick stiga upp på stora scenen i Kivik under äppelmarknaden och motta det tunga, guldglänsande äpplet.

fredag 2 oktober 2009

Äppelmarknaden i Kivik


När många andra var på bokmässan i Göteborg var jag på äppelmarknaden i Kivik. Så mycket folk det kom! För att titta på årets nya äppeltavla tillverkad av 35.000 äpplen, för att lyssna på Sanna Nielsen, för att köpa frukt, för att få sina äpplen bestämda och för att äta sillburgare och annat.

Här ser du årets tavla med sju springande hästar. Vill du se tidigare tavlor, gå till applemarknaden.se/index2.

I Skåne stavar man äpplemarknad och äppleskrott. Uppåt landet skriver vi som man säger: äppelmarknad och äppelskrott. Språkrådet menar att alla får skriva som de vill, båda stavningarna är riktiga.

torsdag 1 oktober 2009

Stolt fader

Alla talar om Anna Anka men jag är nyfiken på Anna Soderstrom. Enligt The Daily Telegraph (29 sept) har Terry Jones, 67 år och känd från Monthy Pyton, brutit upp från sitt mer än 30-åriga äktenskap för kärleken till den 41 år yngre svenska Anna. Terry Jones visar stolt upp parets lilla söta nyfödda dotter Siri i tidningen.