Alla hjärtans dag och jag har inte bestämt mig: fira eller ofira? Ska man inte vara aktsam om sin käraste varje dag på året? Det är ju bara att tänka efter hur bottenlöst trist livet vore utan den andres blick, replik och famntag. Kanske kvistar jag iväg till kaféet och köper ett par vaniljhjärtan till eftermiddagskaffet, det tycker G (som är borta och hämtar ympkvistar vid Ekebyhovs slott) om.
Häromdagen direktsände Stockholms universitet (i samarbete med Nordiska Muséet) en föreläsning av Håkan Fischer som jag lärde känna på Karolinska Institutet för drygt 20 år sedan. Då var Håkan en lite blyg ung man som gjorde sitt inträde i forskarvärlden. Han, lika sympatisk som då, presenterade sig nu för publiken som professor och kärleksforskare. Rubriken på Håkans föreläsning var "Kärlek i hjärnan".
http://www.su.se/play/public-lectures/håkan-fischer-kärlek-i-hjärnan-1.224686
Kärlek är ett outrett område, vi vet fortfarande så lite om vad som händer med oss vid förälskelse och kärlek. Kärlek, sa Håkan, kan ses som ett biopsykosocialt fenomen: den påverkar vår kropp, vårt psyke och vårt samspel med omgivningen. Kärlek påverkar vårt födointag. Vid förälskelse går passionshormonet dopamin upp och hormonet serotonin går ned, med resultatet att aptiten minskar.
Eftersom det finns så få handfasta fakta, arbetar forskarna efter teorier och hypoteser. Sternbergs triangelteori säger att kärlek är uppbyggd av tre komponenter: intimitet, passion och engagemang. Í hjärnan finns regioner för alla tre komponenterna, som samverkar när vi är i ett förhållande och kan ändras över tid.
Vid forskning har man sett att den rationella delen av hjärnan verkar vara bortkopplad hos förälskade. Ja, så måste det vara. Varför gick Ester Nilsson annars på nit efter nit? Hon förmådde inte tänka klart vad gäller Hugo Rask, som inte ville, och Olof Sten som ville, men inte så mycket att han övervägde lämna sin fru.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar