Brev från Jane Austen

Läser den svenska översättningen av Jane Austen´s letters som kom på Bonniers tidigare i år, en 500 sidor tjock volym. Den som är intresserad av engelskt överklassliv i slutet av 1700-talet och början av 1800-talet har absolut stort nöje av den. Jane Austens brev -- de flesta är riktade till hennes syster Cassandra -- handlar mycket om ideliga baler och visiter som hon går på, vilka hon får dansa med, de komplimanger hon får och alla nya klänningar som hon skaffar sig. Jag önskar att det fanns färdigsydda kläder att köpa, suckar JA  som skulle ha gillat att shoppa på NK.

När modern är sjuk går JA in och förestår familjens hushåll. "Mor vill att jag berättar för dig att jag är en mycket god hushållerska, och det har jag inget emot eftersom jag verkligen tycker att det är en av mina särskilda färdigheter", skriver JA till sin syster. JA som den skickliga husmodern, vem skulle ha gissat det.

Råkar den kända författaren ut för sexuella trakasserier? Nej, inget sådant i de 57 brev jag hittills har läst. Men ogifta kvinnor på den här tiden var sällan ensamma med herrar. Vid ett tillfälle är JA verkligen det, i tio minuter, och då funderar hon på att ringa efter en tjänare men väljer att stå nära dörren med handen på vredet. Med JA vet man aldrig; hon kan beskriva något som verkligen har hänt men det kan också vara att hon skämtar.

Nyss visades en utställning med kläder från Jane Austens tid på Skokloster slott. Besökarna kunde låna klänningar och hattar och jag passade på att ta rollen som den grålockiga mrs Bennet.

Vi ska vara glada att vi inte är i Jane Austens närhet. De åsikter som hon skulle ha formulerat om min enkla person vill jag inte tänka på. Breven flödar av elaka kommentarer om herrar och damer i  omgivningen, människor som antingen inte ser bra ut eller är tillräckligt kvicka.

Balkläder som de såg ut på Jane Austens tid