lördag 21 oktober 2017

Höjdsträckning att haka upp sig på


Monk´s House, Rodmell
Jag fortsätter att plöja Sällskapet av Christina Hesselholdt. I kapitlet "Husen och deras geni-självmörderskor" gör romanpersonen Alma ett besök i Virginia Woolfs sommarviste Monk´s House i byn Rodmell. Alma ser enorma kullar och höjdsträckningar. Ja, ordet höjdsträckning återkommer fem gånger på 10 sidor. 

Såg du några höjdsträckningar när du var i Rodmell? Frågar jag min författarvän Carin. Vad menas med höjdsträckning? frågar hon tillbaka. Jag slår upp ordet: det betyder ås, kulle, höjdrygg eller bergskam. Carin minns inte någon bergskam. Inte heller jag kan komma ihåg en enda höjd av betydande storlek från mitt besök i Monk´s House. Södra England är ett småkulligt landskap med betande får.

 Jag har två danska väninnor och de är inte överens. Jette säger att det måste vara det danska ordet højderygge som översatts till höjdsträckning. Karen menar att ordet är højdedrag.

Kan en svensk översättare endast använda ord som förekommer i talspråk? Naturligtvis inte. Men om hen tar till ett ovanligt och oprecist och tekniskt ord som höjdsträckning -- ett fackord som jag föreställer mig att lantmätare använder dagligdags -- stannar läsningen upp.

Hur kunde då en småkullig trakt förses med enorma kullar och höjder? Enkelt, säger Jette:
-- Hesselholdt är en dansk författare. Vi danskar föds i ett platt landskap. Vårt högsta berg är knappt 200 meter högt. För oss är varje liten kulle imponerande och mäktig.

Förresten får romanförfattare ta sig vilka friheter som helst. Det är vi stackars sakprosaförfattare som ligger sömnlösa hela natten om vi har rört till det.

2 kommentarer:

  1. Läste först din rubrik som höjdskräck.
    Kommer att tänka på när jag som tonåring bodde i en engelsk familj. När vi första dagen närmade oss deras hus, pekade de och sa att där på kullen bor vi. Problemet var bara att jag såg ingen kulle!
    Några dagar senare fick jag låna en cykel, en lång uppfart som mynnade ut på en större väg, ledde fram till huset, när vi närmade oss den vägen bromsade jag - och då insåg jag att de bodde på en kulle för cykeln gick fortare och fortare och inget hände när jag trampade bakåt! Jag hade ju aldrig cyklat på en cykel med enbart handbroms tidigare, men jag hittade bromsen innan vi nådde vägen.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Kulle och höjd verkar vara elastiska begrepp. Cyklar med bara handbroms borde inte finnas, de måste vara farliga. Evig tur att du greppade handbromsen!

    Du märkte på cykeln att det gick nedför den gången. När jag är ute och går och märker att min raska marschtakt plötsligt saktar ned, vet jag att vägen löper uppför en kulle.

    SvaraRadera