I Italien finns ingen jämställdhet alls. Om man ska tro Donna Leon som skriver underhållande kriminalromaner med kommissarie Brunetti som huvudperson. Han är gift med Paola som arbetar som universitetslärare och de har två halvstora barn. Just nu läser jag Natt i Venedig. Jag är helt viss om att maffian är inblandad i det aktuella brottet, det är den alltid i Leons böcker.
Brunetti löser brott på jobbet men gör inget alls hemmavid. Han handlar inte, lagar inte mat, diskar inte, städar inte. Han kan slå upp ett glas vin då och då till sig själv och hustrun. Paola har ett krävande jobb, sköter allt hushållsarbete och det är hon som uppfostrar barnen. Att hon finner sig?
Många italienskor skulle säkert vilja byta med de svenska kvinnorna. Vi har ändå baxat jämställdheten ett stycke framåt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar