Fördelen med att ligga till sängs i några dagar är att man hinner läsa. Först tog jag Melankoliska rum av Karin Johannisson, en lärd genomgång av vad människor tyckt och tänkt om melankoli, depression och utbrändhet.
Sedan blev det Vivi Edströms bok Livets gåtor Jane Austen där Austens romaner analyseras och man får författarens bakgrund i England i slutet av 1700-talet, början av 1800-talet.
Edströms bok fick mig sedan att läsa Övertalning av Austen. Anne är en vacker ung kvinna. Medan vänner och släktingar har större och mindre brister -- fadern sir Walter är ytterligt fåfäng narr, han har speglar överallt och motsätter sig att få en sjöofficer som hyresgäst, sjömän får så tråkig, grov och väderbiten hy -- är Anne helt igenom god och klok. Hon ser andras fel men själv har hon inga. I slutet får hon, som läsaren visste från början, den man hon för åtta år sedan avvisade men har älskat beständigt.
Ironin är mer bitande än någonsin men Övertalning är inte Austens bästa bok. Det blev hennes sista roman som hon avslutade 1816. Vivi Edström och Jane Lundblad (den senare har översatt och skrivit förord till Övertalning) fick mig att förstå problemen med Austens romaner. Trots att de tilldrar sig i ett England som skakas av flera krig och av upprörda diskussioner om slavhandeln och slaveriet i kolonierna skymtar dessa historiska händelser knappast alls i böckerna. Trots att alla romanfigurerna är starkt beroende av tjänsteandar möter läsaren dem aldrig. Aldrig får man följa en man längre än till tröskeln när han lämnar damerna. Och nog är det lustigt att man aldrig får lyssna till ett samtal mellan två män?
Men vill man läsa om romantiska förvecklingar och konsten att snärja en man är Jane Austen lysande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar