Den här månaden och nästa sysslar jag med att skriva klart min pomologi så att den kan tryckas i februari nästa år. Just nu granskar jag alla äppelbeskrivningar för sista gången -- det är 250 stycken totalt -- och tar då bokstav efter bokstav. Efter varje genomgången bokstavsgrupp som jag skickar iväg till formgivaren känner jag en stor lättnad.
Jag tar de enkla bokstäverna först. Det är inte många äpplen som börjar på Q eller U, närmare bestämt två stycken av vardera. Under I, O, P, Å, Ä och Ö finns det inte heller mer än ett fåtal sorter. Medan det är flera äpplen som börjar på H, G och M.
Är det många äpplen på S? Frågade en väninna. Javisst, S är den absolut största gruppen. Kunde tro det, sa den gamla svenskaläraren, vi har många ord på S i det svenska språket. Jag gick till Svensk Akademisk Ordlista. Ord på S upptar hela 154 sidor i boken! Medan till exempel P upptar 66 sidor och R bara 49 sidor.
Hur är det i det engelska språket? Nu tittar jag i Websters stora ordbok på 2 670 sidor. S-orden brer ut sig över 392 sidor. Medan C-gruppen är den näst största (259 sidor) följt av P (238 sidor).
Varför så många ord på S? Kanske, tänker jag, för att det låter så gott av sssssss när kött steker i en panna. Men å andra sidan låter det ssssss om ormar också. Eller är det lättare att säga ord som börjar på S? Det kräver bestämt mindre ansträngning än att börja ett ord på G, K eller P? Om någon har en annan bra förklaring så är den välkommen!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar