Ingrid Bergman var en rastlös person som drogs till nya boplatser i främmande länder, nya män och arbetsuppgifter tillsammans med nya regissörer. Hennes begåvning, charm och esprit gjorde henne till en människa som man gärna hade velat få träffa. Hennes barn älskade henne och längtade alltid mer efter henne än hon längtade efter dem, upptagen som hon var av att filma och att spela teater på olika håll i världen. Utan tvivel betydde ändå de fyra barnen väldigt mycket för henne. Hon såg sig som deras vän.
Allt detta får man veta i den nya dokumentärfilmen "Jag är Ingrid", en välgjord film av Stig Björkman.
--Nog var det synd om barnen som såg så lite av sin mamma, sa jag efteråt.
-- Men de hade ändå sin mamma. Jag tycker mer synd om Ingrid Bergman som förlorade båda sina föräldrar som barn, sa mitt biosällskap.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar