Det är svenska förläggarföreningen som delar ut Augustpriset till tre författare i olika kategorier varje varje år i november. Snart är det dags igen. Den digitala kommunikationsbyrå som hjälper förläggarföreningen med att sprida bilder och information om årets kandidater frågade om jag ville recensera en valfri bok.
Varför inte. Jag valde Glömskans bibliotek En essä om demen? vansinne litteratur av Ulf Karl Olov Nilsson, en författare (samt psykolog och västerbottning som jag själv, vi har båda gått i läroverket i Umeå) som jag länge har varit nyfiken på. Förtjänar hans bok ett Augustpris? Ja, absolut.
Glömskans bibliotek är en bok för den som är road av att fortbilda sig inom psykologi, psykoanalys och psykokirurgi. Om en människa drabbas av psykos eller demens, är hon då samma person, frågar författaren. Jag citerar: Ja, när allt kommer omkring, hur många människor lämnar oss inte genom att de lämnar sig själva innan de försvinner?
Jag får veta att ingenstans i Sverige har man utfört så många lobotomier som på Umedalen, sjukhuset för psykiskt sjuka utanför Umeå. En annan psykokirurgisk metod är kapsulotomi som också medför omfattande biverkningar (apati, likgiltighet, sexuellt utagerande och sexualbrott); så sent som 2007 opererades en amerikansk medborgare på Umeå universitetssjukhus. Man kan fråga sig hur det gick för den stackars patienten.
Men Glömskans bibliotek är en rik bok som också handlar mycket om ord, skrivande, litteratur. Ulf Karl Olov Nilsson är tydligt road av att leka med ord. Jag följer hans tips om att ersätta varje substantiv i en text med ett annat substantiv som man hittar genom att gå sju steg ned i en ordbok. Den avslutande meningen i Hemsöborna av August Strindberg lyder då så här:
Och till rors i sin egen ekdunge
lät den nya herreklassen till Hemsö
sina drätselkammare ro sig hemåt
för att styra sin egen farmakognosi
över den nyckfulla liveinspelningens
blåsiga fjärdingar och gröna sunnnimuslimer.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar