Ur Goethes dagbok från den italienska resan; han är nu 38 år och känner sig ännu äldre:
30 juli 1787 stannade jag hela dagen hemma och var flitig. "Egmont" närmar sig slutet, fjärde akten är så gott som färdig. Så snart jag får en avskrift, skall jag skicka den med kurirpost. Vilken glädje kommer det inte att vara för mig, om jag får höra att ni ger detta verk en smula beröm. Jag känner mig riktigt ung igen, då jag skriver det här stycket. Måtte det också på läsaren göra ett intryck av friskhet.
På kvällen hölls en liten bal i trädgården bakom huset, också vi blev bjudna till den. Trots att årstiden inte just lämpar sig för dans, så hade man ändå riktigt roligt. De små italienska sötnosarna har sina egenheter, för tio år sedan hade några kunnat gå an, nu har den ådran torkat in, och den lilla festligheten intresserade mig knappast så mycket att jag skulle ha hållit ut till slutet.
Månskensnätterna är otroligt vackra: när månen går upp och innan den ännu hunnit arbeta sig fram genom dimmorna är den alldeles gul och varm, come il sole d´Inghilterra, resten av natten är den klar och vänlig. En sval vind – och alla lever upp på nytt. Ända till inemot morgonen rör sig folk på gatorna, de sjunger och spelar, man hör många slags duetter, det är vackert och vackrare än en opera eller en konsert.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar