Att skjuta upp -- prokrastinera -- är det dummaste man kan göra. Efter regn kommer svamp men det var först i går som jag gav mig ut för att titta efter stolt fjällskivling. Jag fann en stor fin hatt och flera som var för gamla och fyllda av larver. Grynsopp -- Sigtunas vanligaste svamp -- var det gott om men sedan fanns det inte mer att hämta.
Det var inte varit så många spanska skogssniglar i trädgården på sistone och jag vet varför, de har dragit till skogs. Från och med i år har jag sett hur de etablerat sig på ett oroande sätt i skogarna närmast mig och de här rödbruna sniglarna gillar svamp. Att lägga handen under en svamphatt och möta en tjock klibbig snigel är inte kul.
En släkting i Västerbotten odlar stolt fjällskivling. E har aldrig sett den svampen i skogen, och hon går ofta i skogen, men på tomten kan hon skörda 20, 30 hattar varje höst. Hon och väninna satte mycel köpt via tidningen Land. Efter flera år, när E glömt bort alltsammans, kom det upp stolt fjällskivling åtta, tio meter ifrån det ställe där hon lagt ned mycel. Väninnan däremot fick aldrig upp något.
För en stund känner jag avundsjuka -- på min tomt skulle svampen inte kunna växa -- men tänker att jag är kanske inte förfördelad ändå, jag kan odla annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar