Jordbruksverket måste tänka om

Hur nå hälsa och välbefinnande i livet? Det hjälper bestämt att tänka på vad man äter. Den amerikanske presidenten Thomas Jefferson älskade frukt och grönsaker, både att äta och att odla. Han hade en stor köksträdgård som producerade allt vad hushållet behövde och under 60 år ska han -- med hjälp av slavar -- ha odlat 96 olika sorters grönsaker. Jefferson skrev så här till sin läkare år 1819: Jag har levt förnuftigt, ätit i huvudsak vegetarisk kost och mycket lite kött.

Förra året var den svenska köttkonsumtionen 87 kilo per person. Det är otroligt mycket. Nötkött är vad mina landsmän gillar mest och konsumtionen är den näst  högsta i EU. Är jordbruksverkets förslag om köttskatt ett bra sätt att få människor att äta mindre kött, något som skulle gagna vår hälsa och klimatet? Sedan jag läste ett inlägg i frågan av Per Jensen, professor i etiologi vid Linköpings universitet, är jag inte säker på det (Dagens Nyheter 25 januari 2013). Per Jensen menar att verkets förslag att skattevägen subventionera kyckling leder helt fel.

Kycklinguppfödningen är minst klimatbelastande men plågsam för djuren och pågår under förskräckliga, industrialiserade förhållanden. Jag läste för ett par år sedan en artikel i The New Yorker som ingående beskrev de hårt drivna slaktkycklingarnas helvetiska villkor. De som fortsatte att äta kyckling efter att ha läst den artikeln måste ha ett hjärta av sten.

Det finns bra och dålig nötköttsproduktion i Sverige, menar Jensen, och en köttskatt skulle drabba alla lika. Han   föreslår istället att man sätter djurskyddspoäng på olika former av uppfödning och transport, oavsett djurslag, och lägger straffskatt på de sämsta alternativen.

Min mathållning liknar Jeffersons och har varit i det närmaste vegetarisk sedan 45 år. Så kanske inte alla vill ha det men säkert kan de flesta dra ned på sin köttkonsumtion.