söndag 3 maj 2015

Låt oss hjälpa tiggarna i deras hemland

Det är skrattets dag i dag den 3 maj. Mitt skratt fastnar i halsen varje gång jag ser en tiggare -- utanför livsmedelsbutiken här i Sigtuna, i Märsta, överallt på trottoarerna i Stockholm och på alla andra platser ute i landet som jag har besökt under de senaste månaderna.

Jag blir beklämd när jag ser deras fattigdom och tänker mig in i hur de tillbringar den kalla svenska natten under en presenning någonstans i en park eller en skog. Framförallt blir jag beklämd av tänka på tiggarnas barn som lämnats ensamma i Rumänien och Bulgarien. I ett inslag i Rapport den 29 april intervjuades en representant för en hjälporganisation i Rumänien. Han berättade att de romska barnen inte går till skolan när föräldrarna rest till Sverige, barnen driver ledsna omkring vind för våg. Därför avråder han från att ge pengar till tiggare.

Vi måste hjälpa dessa utsatta människor. I dag ligger en bilaga från Stockholms stads socialförvaltning i morgontidningen. Där säger förvaltningen att allmosor till tiggarna leder till ett beroende av allmosor. Den bästa hjälpen består i att samarbeta med frivilligorganisationer som hjälper människorna till självhjälp i hemlandet. Jag tror att vi måste ta fasta på det.


Socialförvaltningen ger den här listan på organisationer som hjälper utsatta EU-medborgare:

Läkarmissionen
Hoppets stjärna
Svenska kyrkan
Hjärta till hjärta
Röda korset

Själv ger jag pengar till Svenska kyrkan pg 90 01 22-3 och skriver projektnummer "P220, stöd till romer i Rumänien" på inbetalningen. Bankgironumret är 900-1223  om du hellre vill använda det.




3 kommentarer:

  1. Absolut bättre att hjälpa dem i sina hemländer. Tycker även att det ligger i EU's ansvar att trycka på hemländerna att ta hand om sina egna invånare.
    Ha det fint!

    SvaraRadera
  2. Det värsta är hur de stackars barn har det,som i sämsta fall har båda föräldrarna på tiggarresa. Förhoppningsvis har dock i de flesta fall den ena föräldern stannat hemma. Jag brukar växla in en hundring till tjugor o ge till dem. Dom är genomgående mycket tacksamma. Ibland blir man kallad "Papa", antar att det är positivt. Ja, svårlöst problem som nog är här för att stanna under lång tid. Det är tydligen bättre för dem att vara här än att vara hemma, oavsett kalla nätter.
    När jag gick i tredje klass i folkskolan kom det två syskon som kallades tattare. Det var mycket trevliga och väluppfostrade barn, men dom stannade bara i några månader. Det var väl där problemet låg, ständigt kringflyttande. Inga barn fick någon kontinuerlig skolgång. Men sympatiska var dom.

    SvaraRadera
  3. Se mitt inlägg i dag måndag om att skriva till en EU-parlamentariker! Det kan vi alla göra.

    SvaraRadera