Om trettonåriga flickor

Vårgrön allé vid Sparreholms slott, Sörmland

Kulturdebatten har delvis handlat om trettonåringar på sista tiden. Karl Ove Knausgård och Stig Larsson har båda beskrivit mäns lust efter trettonåriga flickor. De är på inget sätt först med att skriva om mäns trånad efter barn. Nabokovs roman"Lolita" är ett bra exempel. Taube sjöng om trettonåriga prinsessor.

Vill mannen hellre famna ett barn än en vuxen kvinna? Och är det vad vi kvinnor känner och svarar på?  Kvinnor bleker sitt hår blont --  en förklaring som förts fram är att blekt hår associerar till barn, barn har ofta blont hår som mörknar när de växer upp. Många kvinnor idag både bleker håret och rakar bort sitt könshår. För att likna barn?

Mäns dragning till barn är inte något nytt. Författaren Edgar Allan Poe gifte sig med sin kusin Virginia Clemm när hon 13 år och han 27. Författaren Hall Caine flyttade ihop med sin Mary när hon var 13 år; hon blev med barn ett år senare och paret gifte sig när hon var 17 år. När Mary Sedgwick var 12 år och E W Benson (senare engelsk ärkebiskop) var 24, bad han flickans föräldrar om att få gifta sig med henne; äktenskapet ägde rum när Mary fyllt 18.

John Ruskin mötte Rose La Touche när hon var 9 år. Han beskrev henne i sensuella ordalag -- lips perfectly lovely in profile -- och började uppvakta, men väntade med sitt formella frieri tills Rose var 18 (och han var 48 år).

Dessa fakta har jag inhämtat i boken "The Story of Alice, Lewis Carroll och and the Secret History of Wonderland". Lewis Carroll hade ett oräkneligt antal child friends (mest småflickor) som han umgicks med. Blir ni inte uttråkad av barnen? Frågade en kvinna honom. Barm kan ju ändå vara kinkiga. De kan också bli kissnödiga vid de mest olämpliga tillfällen. Barn är tre fjärdedelar av mitt liv, svarade Carroll.

Carroll fotograferade massor av barn; även nakna småflickor satt, stod eller låg framför hans kamera. Han ritade också av nakna barn, givetvis med deras föräldrars tillåtelse. Kände Carroll en sexuell dragning till barnen? Ingen vet, men han kunde skriva så här i sin dagbok: "Gud bevare mig från orena tankar!" Många av dessa child friends har som vuxna berättat om sitt umgänge med Carroll och ingen av dem vittnar om att något otillbörligt skulle ha ägt rum.