Titt och tätt får man höra om vänner och bekanta som brutit upp och gått skilda vägar. Nyss fick jag veta att tidigare grannar, som varit gifta och skiljda för att senare gifta om sig, nu har skiljt sig på nytt. Jag har också för länge sedan gift mig och skiljt mig. Om jag inte haft så bråttom utan tänkt efter lite mer, som Charles Darwin, hade jag inte behövt gifta mig med helt fel man. När Darwin började fundera på giftermål tog han fram papper och penna för att skriva ned för och emot.
Mot giftermål, menade Darwin, talade att som ungkarl kan man gå vart man vill, när man vill. Man bestämmer själv, behöver inte besöka släktingar och slipper kostnader och oro för barn. Som gift får man inte sitta och läsa på kvällarna.
Men det fanns också det som talade för giftermål. En hustru skulle ge honom ständigt sällskap och vara någon att älska och leka med -- bättre än en hund, skrev Darwin. Han skulle få barn, ett hem och någon som tog hand om alltihop. Han skulle få höra musik i hemmet och trevligt småprat om ditt och datt. Sådant är bra för hälsan, menade Darwin. Men så fruktansvärt mycket tid det skulle ta....
Charles vägde de två listorna mot varandra och kom fram till att han ändå skulle söka sig en hustru. Det blev hans söta kusin Emma som födde honom tio barn, spelade piano för honom på kvällarna och fann sig i att huset delvis liknade ett museum för naturhistoria.
Darwin, den metodiske, ordningsamme vetenskapsmannen, fick en hustru som inte hade minsta sinne för ordning och reda (hans systrar klagade på att det såg ut som Jerusalems förstöring i huset) men bestämde sig klokt nog för att aldrig bråka om sådana futtigheter. Med eftergifter från båda håll blev det ett lyckligt äktenskap.
Träskulpturen med titeln Connection, som föreställer ett par som dras till varandra, står på Aludden i Sigtuna. Konstnären är tysk och heter Johannes Hillebrand.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar