Den fantastiska Göta kanal

Försalongen på Wilhelm Tham bjöd på ett litet bibliotek och där hittade jag en bok om H C Andersens resor i Sverige. H C besökte vårt land inte mindre än sex gånger och första gången, i juni 1837,  reste han på Göta kanal som då hade fem år på nacken. Till hans lycka var Fredrika Bremer ombord på båten -- henne ville han verkligen träffa! - och båda iakttog vad den danske författaren beskrev så här: "Säven och blommorna i vattnet blir liksom rädda för båten och dyker ned". Växterna dyker fortfarande när båten plöjer fram i vattnet och jag har läst att det beror på strömmar som bildas när skrovet pressar undan vatten i den smala kanalen.

Bråttom är ett ord som kanalresenären inte känner längre. Ombord på båten finns tid att iaktta allt. Bland annat de rara slussvaktarbostäderna uppförda på 1890-talet som kan skilja sig litet åt men alltid är målade i honungsgult. Det ansvarsfulla arbetet att sköta slussar och broar utförs numera av säsongsanställda ungdomar som pluggar på vintern och majoriteten är kvinnor -- bara slussvakterna är en stor grupp på över hundra personer.

Slussarna öppnas numera med knapptryckningar men vid Borensberg har man behållit en sluss som öppnas med handkraft.

H C Andersen  och Fredrika Bremer måste, som alla vi ombord på Wilhelm Tham, ha fascinerats av ett så  storartat bygge som Göta kanal. Tänk att det gick att gräva en kanal genom Sverige! I början på1800-talet när grävmaskiner och traktorer inte fanns! Hela 58 000 tusen soldater lär ha blivit kommenderade till uppgiften.

Vi åkte snabbtåg tillbaka till Stockholm och så hemskans fort det gick. Ingen chans att studera träd, buskar,  blommor och vackra hus längre -- allt utanför fönstret flöt ihop till en grön ridå! Men H C Andersen skulle ha myst även på snabbtåget och han skulle ha sagt "Hvidunderligt, så känns det alltså att flyga!"