I dofternas tid

Det här är dofternas tid. Jag sitter vid ett kafébord vid Sjövillan intill Skoklosters slott --- husets stora goda  hjärtformade scones med philadelphiaost och jordgubbssylt kan rekommenderas och priset är modest -- när jag nås av pustar från de blommande lindarna intill; nyss andades jag in smultrondoften från två stora schersminbuskar ett stycke ifrån slottet. Hemma doftar det av nylagad flädersaft. Den fjärde ljuva sommardoften är balsampoppel som jag sniffade på häromdagen.

Vid kafébordet intill sitter en yngre kvinna och hennes starkt solbrände seglarkille. Efter en stund frågar en äldre dam, 80+,  och vad som troligen är hennes dotter om de får sitta vid parets bord som står i svalkande skugga. Alla kommer strax i samspråk. Jag vet inte vad de talar om -- den varma sommardagen, de vackra Mälarvikarna? -- men samtalet är glatt och otvunget. De fyra bryter upp samtidigt och jag gissar att seglarparet söker upp sin båt medan mor och dotter går att se slottet.

Sverige har blivit ett gladare, öppnare land. Åtminstone på sommaren, i dofternas tid.