På Island (2)

Vid det breda vattenfallet Gullfoss en kylig och blåsig julidag.  Dottefoss heter ett ännu mäktigare vattenfall men det ligger tyvärr så långt bort från Reykjavik att inga turistbussar går dit.

Det här är Strokkur, en geysir som med täta mellanrum skickar iväg 25-35 meter höga kaskader av hett vatten. Ordet geysir kommer av isländska "ad gjorsa" som betyder att eruptera.

Hurdana är islänningarna? Frågar man mig. Efter att ha besökt landet två gånger i år, vintertid och sommartid, har jag ett bestämt besked: islänningarna är precis som vi, bara lite annorlunda. Lite lättsinnigare kanske. Som man blir i ett land där man inte behöver bekymra sig för dyra uppvärmningskostnader (husen värms med vatten från heta källor), aldrig behöver slå efter mygg (finns inte på ön), det farligaste djuret är fåret (springer lösa och kan ställa till trafikolyckor) och man aldrig behöver gå vilse.

Vad gör man om man ändå skulle gå vilse? Man ställer sig bara upp, skojar guiden i utflyktsbussen. Skogarna på Island är av liten omfattning och består av små, kortvuxna björkar.

Islänningarna är  mer bekymmerslösa och ändå finns det saker som skulle kunna oroa en människa. Barlivet blomstrar i Reykjavik, man bygger lyxvåning efter lyxvåning och var och varannan kör en tung, blank Range Rover eller liknande storbil. Vi såg samma tecken före den ekonomiska krisen 2008, snart blir det en ny kris, sa man mig.

Så är det alla dessa jordbävningar och vulkanutbrott. Island har ett stort antal aktiva vulkaner och ingen vet när Hekla, Katla, Eyjafjallajökull eller någon av de andra tänker mullra igen. Dessutom, ön håller på att gå sönder i två delar som glider isär med en hastighet av 2 cm om året. En gång i framtiden kommer en del av Island att flyta ihop med USA och den andra delen kommer att haka på Norge. Men även det tar invånarna med lugn. Engelska är man redan bra på och norska kan man alltid lära sig.