Det är 75 år sedan andra världskriget startade och 70 år sedan invasionen i Normandie, 6 juni 1944. Att besöka Beach Omaha och se platsen för så mycket död och lidande var uppskakande. De allierade soldaterna, som kom i öppna båtar och vadade i land, var lätta mål för tyskarna som låg gömda i nedgrävda bunkrar vid stranden. En detalj som fastnade hos mig: alla soldaterna hade rakade skallar för om de skulle få ett skott i huvudet och behövde opereras sparade man viktig tid om håret redan var borttaget.
Jag stod där och tänkte på min kusin Elof som deltog i landstigningen som soldat i ett kanadensiskt kompani. Han klarade sig men fick splitter i benet och haltade sedan lätt hela livet. Elof, som var med vid 60-årsminnet av D-Day, är död sedan några år. Hur var det för honom och de andra som överlevde att gå med minnet av denna skräckfyllda dag när de förlorade så många kamrater? Jag önskar att jag hade bett honom berätta.
 |
| Här är ett monument till minne av invasionen. |
Det står drygt 9 000 kors av vit marmor på the American Cemetary. De övriga länderna som deltog i invasionen har sina egna krigskyrkogårdar. Här och där vid korsen ligger en ros från en besökare.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar