Viktblindhet ger fetma

Nej, jag fick inget aktivitetsarmband eller selfiepinne. Men det går bra att vara aktiv och att ta självporträtt utan armband och pinne. På bilden från i höstas försöker jag få till samma blida leende som aposteln Paulus i katedralen i Rouen.

I mars gick jag ut med att jag behövde minska mitt midjemått för att förebygga ohälsa. Då mätte jag 79 cm och målet var att komma ned till 70 cm. Det är nyårsafton och jag lägger måttbandet runt mig: 74 cm. Synd att jag inte nådde ända fram, men 74 är trots allt bättre än 79.

Varför är så många ohälsosamt överviktiga? Därför att folk inte uppfattar sig som tjocka, säger professor Jane Wardle vid University of London (The Guardian  14 nov. 2014), medförfattare till en studie om hur människor uppfattar sin vikt. Forskarna bad 650 rejält feta personer (BMI på 30 eller mer) att definiera sig själva. Endast  11 % av kvinnorna och 7 % av männen beskrev sig som obese eller very overweight! De här människorna är blinda för sin fetma; de ser inte sin övervikt och förstår inte att de bär på en kraftigt ökad risk för alla slags sjukdomar inklusive cancer. Vad ska vi kalla den här sortens blindhet? Jag föreslår viktblindhet eller obesoagnosi.

Även de anorektiska är viktblinda; de ser inte sin tunna kropp i spegeln utan tror sig vara tjocka.

Jag såg inte heller mitt bukfett tidigare. Än har jag inte riktigt platt mage men vänta, nu kommer ett nytt år. Min föresats är att fortsätta äta förståndigt och röra mig mycket. Någon av läsarna som också behöver minska sitt omfång? Minns att det är envetenhet som ger resultat.

Vill man att ens nyårsönskningar ska slå in, kan man göra som mina vänner ska göra i natt: skriva ner sin önskan på en pappersremsa och bränna den över ett ljus. Därefter äter man upp askan. Detta enligt gammal rysk sed. Är inte askan svår att få ned? Nej, man sväljer den tillsammans med champagne, inte ett dugg svårt! sa vännen. Gott nytt 2015!

Många skridskoåkare i Kungsträdgården i går eftermiddag