Sigtunastiftelsens bibliotek i Sigtuna är en skatt. Från sitt stora magasin, där man sympatiskt nog behåller volymer även de inte har lånats ut på decennier, hämtade man klassikern Ett år med min trädgård av den tjeckiske författaren Karel Capek från 1934. Det är länge sedan jag läste boken första gången. Nu ville jag se vilka högstämda tankar den kände författaren hade skrivit ner om sina fruktträd. Skulle jag få veta vilka äppelsorter han tyckte bäst om och varför? Jag läser det ena kapitlet efter det andra -- om kaktusar, om köksträdgården, om fröer, om gödsel, om regn, Capek är mycket upptagen av regn och det har ju heller aldrig hänt att det strilar i den takt och så ofta som trädgårdsvännen vill -- men inte en rad om frukt.Capek har inte skrivit ett ord av pomologiskt intresse. Hör och häpna, han verkar inte ha haft några äppelträd. Ett kapitel är rubricerat "Om höstens behag" men tror någon att vi får läsa om frukt? Icke. Istället blommar författaren ut i en lovsång till tjeckiska sockerbetor. Skojar han med oss? Capek ser välordnade geometriska betpyramider och menar att de är sköna monument över jordens fruktbarhet. När lass efter lass med betor kommer körande är det, skriver Capek, en uppmarsch en masse, det är som en trupprevy.
Vad var nu detta för trädgårdsman. Som blir stum av beundran inför en jordig beta men inte ser en vacker, doftande, aromatisk frukt? Men jag ska inte vara hård. Capek kan ha varit äppelallergiker. Kanske var det hans stora sorg i livet att han inte kunde äta äpplen utan att få klåda i munnen. Kanske pallade han äpplen en gång för mycket som pojke och fick så hårda rapp att han bestämde sig för att aldrig komma i närheten av frukt igen. Kanske hade Capek en så liten trädgård att han inte rymde träd, bara blommor. Men blommor alla slag odlade han med förtjusning och han kunde berätta om det på ett roande sätt. Jag påminns om att det är hög tid att sätta lökar om jag vill se trädgården prunka i vår.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar