Fågeljakt vid Medelhavet

Det räcker med att vara en god romanförfattare. En författare som väver ihop en väl uttänkt intrig med skickligt gestaltade karaktärer är värd alla priser. Men en romanförfattare som också är något mer, som har ett intresse och engagemang utöver det vanliga beundrar jag i ännu högre grad.

Som till exempel Jonathan Franzen som engagerat sig för fåglarnas sak. I somras publicerade The New Yorker (26 juli) en lång artikel med titeln Emptying the skies som Jonathan Franzen skrivit efter besök på Cypern och Malta. Franzen beskriver hur invånarna där bedriver en skoningslös jakt på småfåglar, en jakt som är särskilt intensiv på hösten.

Jakten går till så att man sätter pinnar doppade i lim i träden. En fågel som sätter sig att vila på pinnen fastnar och kommer inte loss. En annan metod är att sätta upp nästan osynliga nät. På kvällen spelar man upp fågelsång för att flyttfåglarna ska stanna till i träden intill. När det dagas, kastar jägarna småsten mot träden för att skrämma fåglarna som flyger upp och fastnar i näten. Oönskade fångster vrider man nacken av och kastar på marken, resten får man bra betalt för.

Jakten på småfåglar är förbjuden men lagen beivras inte, skriver Jonathan Franzen. Värst är det på Malta. Där excellerar man i att skjuta fåglar: gökar, duvor, storkar, tranor, falkar, hökar, örnar och allt annat som flyger i luften. Rara fåglar, som andra länder använder resurser för att skydda, dödas på Malta eftersom man får bra betalt för dem i uppstoppat skick.

Har du också märkt att det är sällan man hör en gök på våren numera? Många andra fåglar har också minskat i antal. Både Cypern och Malta är med i EU som kräver skydd av småfåglar i alla medlemstater. Men EU:s direktiv har inte haft någon betydelse för människorna vid Medelhavet som anser det vara deras uråldriga rätt att jaga fågel. Så har också fågelpopulationerna minskat drastiskt i Europa de sista tio åren, skriver Franzen. Varför gör inte EU något? Är det en jättelik, helt och hållet tandlös organisation med högbetalda tjänstemän som inte uträttar något alls?

Snart sträcker våra sädesärlor, lärkor, ringduvor, tranor och många, många fler fåglar iväg söderut, till Afrika. De måste passera Medelhavet. Det finns skäl att oroa sig för hur många som kommer att nå sin destination. Den lilla sädesärlan som landat på trottoaren en bit bort från mig, ska den fastna på en limpinne om ett par veckor? Och om den klarar sig oskadd till Afrika, kommer den att klara resan över Medelhavet till våren?