Drömmen om äppelskogen

Blomsterplantering utanför ett kafé i Sarkand

Fint smyckad bil för ett brudpar

Var det en lyckad resa till Kazakstan, frågar människor. Svaret är ja, ja, ja, för det var en kolossalt mysig grupp och vi hade roligt tillsammans. Vi hade Rune – rysktalande, inspirerande, alltid positiv -- som älskad ledare. Vi var med om många positiva, intressanta saker såväl som en del vedermödor av den sort som i efterhand blir en god historia.

Men vi nådde inte målet. När sjutton nördar drar till Kazakstan drömmer de om att vandra i sjumila äppelskog och plocka spännande frukter. Forskarna tror att det var i Kazakstan som det söta, goda odlade äpplet utvecklades. Så sent som på 1930-talet omgavs Almaty av vidsträckta vildäppelskogar men i takt med stadens utbredning har de huggits ned tyvärr. Nu finns intakta äppelskogar bara vid landets gräns mot Kina och i södra Kazakstan.

Vi åkte för att besöka äppelskogsreservatet Zhongar-Alatau och trodde att vi hade det nödvändiga tillståndet. Men icke, efter att ha stannat över natten i den lilla staden Sarkand (4 mil från reservatet som ligger på militärt område nära gränsen mot Kina) fick vi nej, en sista liten viktig stämpel saknades. Bara att vända om (det var på tillbakavägen vi blev arresterade).

Brudparet med vänner stötte på när vi gick för att äta middag i Sarkand. På en bröllopsdag är man alltid glad och lycklig och när sedan ett svenskt gäng gratulerar med sång blir det extra roligt. Min bild är mörk, klockan är sju på kvällen. Efter sången (Vi gratulerar, vi gratulerar som vi tog om ett par gånger) får vi vara med på ett kort av brudparet. Den stora fina planteringen fanns utanför det kafé där vi hängde i väntan på besked på morgonen efter.