torsdag 13 oktober 2011

Resa i Kazakstan


Har varit på resa i Kazakstan. Ingen har fått vykort, det fanns inga vykort att köpa. Mycket annat också skiljde sig från det vi är vana vid i Sverige -- Kazakstan har olja och bensinen var billig liksom taxiresorna -- medan vissa saker var precis detsamma. Rökning var härligt nog förbjuden på restauranger till exempel. På staden Almatys gator rullade många stora bilar och på kvällen blev det rejäla trafikstockningar. Det finns ett stort gap mellan fattiga människor och välbeställda.

Allt gick inte som planerat. Men är det inte alltid så i livet? Människan spår, något annat rår. Här står jag på omkring 500 meters höjd och ser ut över de mäktiga rundade bergen med de ännu mäktigare snöhöljda bergen i bakgrunden. Tystnaden är total. Jag känner mig fri och ett med universum. Men om bara en halvtimme kommer jag och mina kamrater från Sveriges Pomologiska Sällskap att vara arresterade.

Vi färdades över bergen i tre fyrhjulsdrivna jeepar när vi blev stoppade. Utan att veta det hade vi rört oss på militärt område och fick order om att åka till en militärstation. Vår chaufför Alexander tog genast på sig skulden, det var han som hade föreslagit den här vägen, och han togs in för förhör. Vi andra fick dröja på ett fält utanför vaktade av två beväpnade militärer som vi snällt bad om tillstånd ifall vi behövde sätta oss i några buskar en bit bort.

Dagen innan hade vi inte hunnit ut ur Almaty förrän vi blev stoppade av immigrationspolis som ville granska våra pass. Allt var i sin ordning, vi kunde åka vidare. Därefter blev vi stoppade av trafikpolis, vi hade ökat från 50 till 70 lite för tidigt. I Kazakstan är man övervakad.

Militärbasen med sitt höga vakttorn var omsluten av en grönmålad palissad. Rätt som det var störtade en häst med ryttare ut ur palissaden och sprängde iväg över stäppen. Ett larm? En motionsritt bara? När Alexander varit inne bra länge, och det började sägas att alla skulle tas in för förhör en och en, såg jag hur morgondagens flyg hem skulle lyfta utan oss. Men det slutade bättre än så, efter tre timmar släpptes vår chaufför som fick åka iväg till ett postkontor (i sällskap av militärer förstås) för att betala in ett bötesbelopp. Därefter kunde vi fortsätta. Mer i morgon. Bilden ovan togs av Hans Enflo.

6 kommentarer:

  1. Oj, så spännande. En äventyrlig resa alltså. Jag väntar ivrigt på fortsättningen.

    SvaraRadera
  2. Cecilia skriver så här:
    Jag vill också veta fortsättningen. T ex om ni
    hittade några vilda äppelskogar. För det låter så exotiskt. Som Bröderna Lejonhjärta ungefär: Äppeldalen!

    SvaraRadera
  3. Hej Görel
    Läser med stor förväntan din blogg. Tänker att det måste ha varit en fantastisk tystnad omkring er där i bergen. Vilka ljud fanns över huvudtaget?

    Trots mitt googlekonto kan jag inte klara av att kommentera på själva bloggsidan. Känner mig urdum. Men så kompenserar jag mig med att sätta mig in i min nya iPhone och det går mycket bättre. Min gamla telefon gick helt sönder så jag tvingades in i denna nya tillvaro som känns lite främmande när jag läser om - och minns - bergskedjorna och stäppen i Asien.
    Skriv mera!!!! Karin

    Hej!
    Så synd att du inte kan kommentera bloggen, fler har samma problem.

    De nya mobiltelefonerna är fantastiskt kompetenta, kanske måste även jag införskaffa en sådan. Med min gamla Nokia kunde jag inte ringa hem till Sigtuna. Vet du, när jag såg herdarna på stäppen tänkte jag att de är säkert alla utrustade med en mobiltelefon. För att kunna ringa till djurens ägare och berätta om skadade och sjuka djur, nya lamm etc.

    Tystnaden uppe i bergen var total, det kändes mycket speciellt. Jag skriver mer i veckan!
    Postkazakstanska hälsningar, Görel

    SvaraRadera
  4. Åh, jag kan knappast föreställa mig att det skulle kunna gå att använda mobil där! För sådär 30år sen bara beställde vi en fast telefon i Istanbul. Det var då 21 års väntetid för en sådan! Vilken lycka med denna tekniska utveckling. Och kanske kan denna min iphone också kommentera din blogg!?

    SvaraRadera
  5. Har du kommenterat bloggen med din Iphone? Det gick ju alldeles utmärkt!

    SvaraRadera
  6. Ja, äntligen har det lyckats.

    SvaraRadera