Förra veckan var jag på kurs. Jag skulle lära mig allt om Facebook och Twitter och bli aktiv i sociala medier, vill väl inte vara mossig heller. De flesta av kursdeltagare var redan aktiva på Facebook, några få av oss var hopplösa eftersläntrare. Men jag stannar nog i mitt utanförskap. Läste nämligen en upplysande artikel i The Sunday Times den 2 maj med rubriken ”Facebook´s Dr Evil wants to be your closest friend”.
Facebook har varit en framgångssaga från det den startades av Mark Zuckerberg blott 20 år gammal. Facebook knyter ihop människor av alla slag, i alla länder. Facebook är gratis för användaren. Hur kunde då Microsoft år 2007 betala 240 miljoner dollar för en liten, liten andel, eller 1.6 % av företaget? Naturligtvis för att senare tjäna in denna summa och mycket mer.
Första gången Facebook försökte göra pengar var 2007 då man prövade att länka kommersiella hemsidor till Facebook och ge företagen tillgång till användarnas personliga uppgifter. Det blev rättegång och i höstas fick den idén läggas ned. I december förra året ändrade Facebook sina ”privacy settings” och det blev svårt för en helt vanlig användare, utan programmerarutbildning, att hindra att tidigare privat information blev offentlig. Det försöket har kallats Facebooks Greatest Betrayal.
Nu gör Facebook ett tredje försök som handlar om ”social plug-ins”. Alla som är inne på Facebook kan trycka tummen upp eller tummen ned för sådant man gillar eller inte gillar av det människor skriver på Facebook. Det låter som en kul gimmick men kan utnyttjas av kommersiella företag som får detaljrik information om användarna. SJ Buckner skriver på sin blogg kallad Anti-Facebook League of Intelligentsia att resultatet blir en oerhört omfattande databas beträffande människor och deras intressen. Hon menar att Facebook är ett utmärkt verktyg för företagen att veta mer om kundernas preferenser så att de kan rikta sin marknadsföring till rätt målgrupper och bli effektiva (tjäna mer pengar).
Brian Appleyard, som skrivit artikeln om faran med Facebook i The Sunday Times, menar att vill man vara med på detta medium utan att sälja sig till de ansiktslösa storföretagen, behöver man inte berätta sanningen om sig själv. Man kan uppge fel namn, fel postnummer, fel födelsedata och falska intressen.
Twitter då? Vad är det bra till?
SvaraRaderaVet du, det undrar jag med. Vår kursledare sa att det finns människor som gör 700 inlägg om dagen. Man twittrar när man äter frukost, när man väntar hos tandläkaren, när man åker buss, antagligen också när man besöker badrummet. Det finns säkert twitter av hög kvalitet men är det värt min tid att leta upp det? Twitter får också vara för min del....
SvaraRadera