Mobilen har underlättat våra liv. Man kan ha ett rörligt arbete och ändå bli nådd. Man kan bryta benet i skidspåret och kalla på hjälp. Man kan ge ett snabbt besked till någon ute på stan.
Men mobilen kan också ha en negativ påverkan på människor. Det verkar som om den skapar ett beroende. Många har den alltid påslagen och aldrig längre än en halv meter från kroppen. När jag ser föräldrar gå med barn i sittvagn och mobilen vid örat undrar jag vad barnen tänker. Måste de inte känna att telefonsamtalen är prio ett och att de kommer i andra hand?
Studier tyder på att människor som är flitiga mobilanvändare känner mindre behov av att ta kontakt med andra. Det är ganska naturligt. Efter tre mobilsamtal på raken känner man social mättnad och orkar knappast prata med någon intill. Men professor Rosellina Ferraro vid University of Maryland, USA, säger också (SvD i dag) att de som ofta använder sin mobiltelefon bryr sig generellt mindre om andra. Hon har i en studie funnit att människor som är flitiga mobilanvändare visar mindre samhällsengagemang -- är mindre benägna att ge pengar till hjälparbete -- än andra.
Intressant!
SvaraRaderaJag har länkat till dig i dag.
Margaretha
som inte
nyttjar
mobil
De unga tror inte det, men man klarar sig bra utan mobil. Jag har en Nokia från nittiotalet som jag använder mycket sällan och som sedan en vecka inte visar något livstecken.
SvaraRaderaMan skulle kunna tro att killarna i Teliabutiken ler när jag går in där för att få hjälp men det gör de inte, de har sett excentriska människor förr.