En miljon klockor

A million bells är namnet på den här fina, småblommande petunian som vi fick för en månad sedan och sedan dess blommat outtröttligt på glasverandan och blivit allt större! Fick rådet att klippa bort vissna blommar varje dag så blommar den ivrigare och det verkar fungera. Förklaringen är att växten annars bildar frön och det är en energislukande process. Slipper den det, kan växten satsa mer på blomningen.

Möte med liten större hackspett

Liten trött unge av större hackspett satt på gräsmattan och sov. Det strövar många katter omkring i grannskapet så G lyfte upp fågelungen som flyttade sig raskt till hans axel. Där ville den fortsätta att slumra men fick istället sovplats i ett äppelträd. Vi hoppas att det gick bra, morgonen efter var ungen borta.

Doftande iris

Marcel Proust skriver om doftande iris i sin roman På spaning efter den tid som flytt.  Jag ifrågasätter inte ett ord från Proust men varför hade jag aldrig känt att iris doftar? Därför att jag inte gått tillräckligt nära. Den här sommaren har jag gått in för att upptäcka irisens väldoft.

Jag säger inte var men på en liten gata i Sigtuna, inte långt från muséet, ligger den allra vackraste lilla trädgård. Jag låtsas gärna att jag har ärende åt det hållet bara för att få titta in över den låga muren.  Där hittade jag häromdagen denna vackra, doftande iris i rosablå toner som för tanken till Paris.

Nedan en mindre blå iris som fanns på  tomten när vi flyttade hit, doftar svagt. Den gula irisen är vildväxande vid Mälarens  stränder och kallas lustigt nog svärdslilja, doftar inte.  Längst ned en större blå iris som vi fått av vänner, doftar starkt. 

Skön midsommar!

Min reseberättelse från England tog tvärt slut. Smärre olyckor inträffade nämligen -- jag däckade på grund av  influensa medförd från utlandet, datorn pajade och sedan var det modemet som fick kortslutning. Åskan? Utan internetuppkoppling känner man sig avsnörd från världen men nu är jag på banan igen.

Det är naturligtvis i dag, på midsommarafton och sommarsolståndets dag, som man ska vara i Stonehenge bittida och se solen lysa in mellan två särskilda stenar. Jag var där för tre veckor sedan och imponerades av hur välordnat det var för oss turister som kunde gå runt och lyssna på små föredrag som ges på svenska och säkert en massa andra språk i en liten apparat.

Platsen för Stonehenge började användas som kultplats för omkring 5 000 år sedan. Först var det en cirkulär jordvall, därefter en träkonstruktion och sedan en stenring. Ingen vet hur man fick dit alla jättestenar eller hur man fick upp de tunga överliggarna, stenarna som vilar överst. Ingen vet heller vad Stonehenge användes till.  I alla fall har det med solen att göra, helt klart.

Svenska Dagbladet har en stor artikel om Stonehenge i dag och där läser man att en ny bok ger svar på många frågor: Stonehenge complete av Christopher Chippindale.

 Glad midsommar!

Resa i södra England - 2

En professor i engelska vid Magdalen College i Oxford, Simon Horobin, har chockat alla genom att föreslå en förenklad  stavning av språket. I Middle English fanns det 500 sätt att skriva ordet through, till exemel drowgh, trowffe, trghug och yhurght, säger han. Alla skrev som de ville! Det är inte vad han förespråkar men i dag skulle man kunna enas om att göra det lättare för sig och skriva  till exempel thru istället för through och lite istället för light.  Gillar! Easier för engelsmännen, lättare för oss andra.

 I Oxford såg jag stressade studenter skynda gatan fram i svart cape och vit nejlika i knapphålet och jag såg gamla forskare med portfölj och inåtvänd blick -- en av dem kan ha varit professor Horobin! Klappade på mäktiga världsberömda byggnader som Bodleyan library och Christ Church College.

Christ Church College

En av ingångarna till Bodleyan Library

Resa i södra England -- 1

England har genomlidit den kallaste våren på 50 år men det är som man säger i Tyskland: när änglar reser skiner solen. Så fort vår svenska grupp anlände för en veckas rundresa i södra England bättrade sig vädret och solen kom fram.

Jag visste att jag var i England när jag såg de här blommiga, Barbara Cartland-inspirerade skyltningarna i en butik. De små huvudprydnaderna kallas fascinators och är mycket populära. Vi mötte ett bröllopssällskap på ett hotell och flera unga damer bar fascinators.

The Daily Telegraph ger de vilsna råd. Har du kort hår, välj en liten pill box. Har du kort hals, undvik en bredbrättad hatt. Begåvad med snygga kindben och vill framhäva dem? Satsa på en asymmetrisk hatt som går ned över ena ögat.

.

 Ute i trädgårdarna och parkerna blommade det. Många husfasader prunkade av enorma blåregn,  min stora favorit.

Den  gröna hästen är tillverkad av taklök.

Blomman på bilden är bluebells, Hyacinthoides nonscripta, Englands mest älskade försommarblomma som kan bilda hela mattor i lundarna. Någon vid blå matta utan slut fick jag inte se men det var roligt att få möta blomman och känna doften. Onda saker händer den som plockar den magiska blomman. Jag inte ens rörde vid den.

Naturmorgon vid Västerängsudd

Joacim Lindwall, fältreporter vid Västerängsudd

 

I går morse blev det att stiga upp klockan fyra. Inte sedan ungdomen, när jag kunde komma hem klockan fyra, har jag varit uppe vid den tiden.  Joacim Lindwall, fältreporter på Naturmorgon, G och jag åkte ut till Västerängsudds naturreservat nära Mälaren, fem kilometer från Märsta, som den här tiden bjuder på rikblommande, vitskimrande vildaplar i mängd. Jag såg vildaplar på Gotland i höstas men det var långt mellan dem och de var mindre än aplarna ute på Västerängsudd som står tätt intill varandra och är praktfullt stora.

Vi hade varit där ute dagen innan och då, på eftermiddagen, surrade det alldeles kolossalt inne i trädkronorna. Tidigt på morgonen när programmet sändes -- Naturmorgon sänds alltid direkt  -- hade vildbina inte kommit igång ännu. I mitt försök att vara god naturobservatör noterade jag att det första biet anlände till just det träd som jag stod intill klockan 6´10. Men allt var härligt och många fåglar var i farten bittida, vi kunde höra såväl gök som näktergal och mycket annat.

Om någon tycker att jag kunde ha svarat rappare på frågor om bin, pollinering, äppelblommans biologi med mera så håller jag med. De riktigt kloka svaren kom jag på efteråt, så är det alltid. I en direktsändning kan orden komma fel och fast det låter som om jag säger att när grenar på en vildapel dör och ramlar av så växer det alltid ut en ny så menar jag inte det, så rationellt beter sig inte apeln. När vi ser blommande fläder så är det inte Sambucus nigra utan druvfläder som har gulgröna blommor och senare får röda bär.

Både G och jag tvekade på frågan om vad som är gemensamt för rosväxterna. Jag vet helt enkelt inte. Rosväxterna är så väldigt många! Dit hör daggkåpor, brudbröd, jordgubbar, hallon, hagtorn, slån, päron, oxel, rönn och ännu fler.

Rosens tal är är fem, nyponrosen har fem kronblad och fem foderblad. Apelns tal är också fem. Den har en blomma med fem kronblad, fem foderblad och fem pistiller och dess blombotten utvecklas till en frukt med fem kärnrum.

När tänker Assange ge upp?

Jag läser om Julian Assange i Sunday Telegraph. Mannen, som vägrar komma till Sverige och ställa upp i rättegång som gäller våldtäkt och sexuella övergrepp, gömmer sig i ett litet källarrum på Eucadors ambassad nära Harrods varuhus i London. Där har han tillgång till dusch, internet, mikrovågsugn och motionscykel. Eucadors kvinnliga ambassadör Ana Alban Mora är fortsatt villig att ge Assange husrum men britterna börjar tröttna på situationen. Även sådana som tidigare försvarade honom hett.

Tidningen uppger att åtta poliser är i tjänst dygnet om för att bevaka att Assange inte rymmer från ambassaden. Bland annat står en polis vakt 24 timmar om dagen på trappan till ambassaden och en röd polisbil och en vit polisbuss står alltid parkerade på gatan mitt emot byggnaden.

Varje dag som Assange håller sig borta från det svenska rättsväsendet sjunker hans anseende. Den 19 juni har Assange bott ett år i sitt källarrum. Scotland Yard uppger att bevakningen av honom då kommer att ha kostat de brittiska skattebetalarna över 4.2 miljoner pund.

Sverige, ett gladare land

Har Sverige blivit en gladare nation under de senaste 40 åren? Mitt svar är tveklöst ja! Tänk hur det var på 1970-talet. Jag blev påmind om det när jag lyssnade på Melodifestivalen från 1974 på Minnenas television i går. Den ena söta, charmiga artisten efter den andra framför sin sång men publikens uttryck förblir detsamma -- allvarligt, strängt, reserverat. Inte ens när Abba sjunger Waterloo är det någon som ser glad ut -- ja, kanske en kvinna på femte raden visar ett svagt leende. Några applåder är det inte tal om.

Därefter tittade jag på ESC under en timme. Publiken i Malmö log, applåderade, jublade och viftade med flaggor! Man släppte sig loss och gjorde allt det där som var förbjudet 40 år tidigare! Det var härligt att se åhörarnas förtjusning. Hur mycket roligare måste det inte vara för artister att uppträda i dag.

Jag tror inte att det kan ha funnits ståuppkomiker på 70-talet. Vem vill uppträda inför en publik som inte kan dra på munnen? Väl att vi blivit mindre hämmade. Snart kanske vi vågar börja prata med varandra på pendeltåget. Om där finns någon som inte är upptagen med att lyssna på musik eller skicka sms.

Tidningen The New Yorker har många bra skämtteckningar och ingen tidning skojar så mycket om psykoanalytiker. I ett av de senaste numren ser man analytikern i sin fåtölj och patienten utsträckt på soffan. Båda är upptagna med sin telefon.

Lycka för mig

You are here right now, står det på väggen i Bonniers konsthall. Det är klart, så är det alltid. I varje ögonblick befinner man sig precis där man är. Are you really happy? står det på nästa tavla. Det är knepigare att ta ställning till. Är jag maximalt lycklig? Hur mycket lycka har jag rätt att kräva? En kärleksfull relation, en mysig familj, goda vänner -- jag tror att jag får vara nöjd. Happiness does not come from accumulating things, står det på en tredje tavla. Just det, samla på sig saker är heldumt. Man blir olycklig av den plats de tar och den tid det som går åt att vårda dem.

Dansken Jeppe Heins utställning på Bonniers konsthall har titeln Ett leende för dig och handlar om lycka och glädje, ämnen som kom att intressera konstnären förra året när han reste i Bhutan, det lilla bergiga landet beläget mellan Indien och Kina. I Bhutan talar man inte om bruttonationalprodukt utan om bruttonationallycka. Kanske borde vi börja göra det i Sverige också?

I Bhutan såg Hein buddhistiska munkar som spelade på stora skålar. I konsthallen ser man likadana skålar  placerade på höga piedestaler (besökaren uppmanas att inte välta dem). Varje gång någon går in i hallen lösgörs ett rep med en svart kula som ljudlöst börjar löpa i en bana i taket -- besökaren kan följa "sin" kula hela den slingrande vägen tillbaka till receptionen -- och varje gång den svängande kulan träffar en av skålarna hörs ett  ljud som påminner om klockspelet i Stadshustornet. Ju fler besökare, desto mer klockklang....

Ja, jag blir lite lycklig av kulbanan. Men jag blir ännu mer barnsligt lycklig av att sitta ned på en pall och därmed starta en rökmaskin. För en kort stund är jag osynlig, omsluten av rök.... 

Hur ser lycka ut? Hur smakar lycka? Hur luktar lycka? Vilken färg har den? Det vill Hein att besökaren talar om för honom. Mina svar ser ut så här, just i dag:
Lyckan har färgen av - ljusgröna björklöv.
Lyckan ser ut som - en badvik med stojande barn.
Lyckan smakar som - en tjock skiva parmesanost. 
Lyckan doftar som - de vita magnoliaträden i Berzelii park som blommar just nu, se min bild från i går.

Bilden på rökmaskinen är tagen av Per Kristiansen och kommer från Bonniers konsthalls hemsida.

Blommande, doftande magnoliaträd i Berzelii park 11 maj

Blommande päronträd i Berzelii park 11maj

Körsbärsträden i Kungsträdgården har nästan blommat över och marken under dem är rosa av blomblad 11 maj