onsdag 12 januari 2011

Pommes frites är en brittisk tradition

Britterna är fetast i Europa har det framkommit under hösten. Den främsta orsaken är inte, som jag trodde, alla de mjuka kakorna med tjockt lager av sockerstinn glasyr som man får överallt. Nej, fetman beror på att britterna är galna i pommes frites. De äter mest pommes frites i hela världen med undantag av amerikanarna (som också har stor andel feta i befolkningen).

Britterna, som har mer än 100 frites-varianter att välja på, älskar chips och det börjar i tidig ålder. Nästan alla brittiska skolbarn äter pommes frites till lunch. The British Heart Foundation varnade för fyra år sedan för att hälften av alla brittiska skolbarn får i sig fem liter olja varje år via pommes frites med fetma och typ 2 diabetes som följd, läser jag i The Guardian Weekly (17 dec. 2010).

Är kanske pommes frites en lika brittisk uppfinning som Yorkshire pudding? Nja. Vissa menar att den första friterade potatisen såg dagens ljus i Cary Moons Lake Lodge restaurang i Saratoga Springs, New York, den 24 augusti 1853. Det ska ha varit en George Crum, son till en indiansk mor och en svart far, som i vrede över en gäst som klagade på alltför tjock stekt potatis skar lövtunna potatisskivor, kokade dem i het olja, öste på salt och skickade ut dem till kunden. Dock finns det ett recept för stekta potato shavings i en amerikansk kokbok från 1832, en bok som baserar sig på engelska recept.

Varför knaprar just britterna på onyttiga pommes frites hela tiden? Ingen sitter inne med svaret men det finns teorier. En är att Storbritannien blev industrialiserat tidigare än övriga Europa. Människor arbetade långa dagar i fabrikerna och ville gärna äta något som var billigt och mättande och färdiglagat när de kom hem. Fish and chips är en gammal, populär, färdiglagad, brittisk maträtt.

Kanske hör det till saken att de brittiska industriarbetarna hade kontanter att köpa för samtidigt som de flesta i Sverige levde i penningknappa självhushåll på landet: det man åt var man tvungen att producera i hemmet.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar