onsdag 19 januari 2011

Leenden och skratt


Mina besökare från Globala Gymnasiet och jag talade bland annat om detta att skrattet kräver att vi är i sällskap med andra människor. Vi skrattar hjärtligast tillsammans med goda vänner och våra skratt bekräftar och fördjupar vår samhörighet.

Vi skrattar inte ensamma men om du känner för att le brett vid datorn, gå in på YouTube och se Spike Jones med orkester framföra Sabre dance. I eftermiddag tänkte jag skratta åt komedin Det ligger i blodet med Cary Grant på teve.

4 kommentarer:

  1. Nej, vi skrattar nog inte ensamma särskilt ofta, men när jag läser ditt inlägg kommer jag att tänka på en tjej som gjorde det. Åt vad vet jag inte, jag satt på sjukhusbiblioteket och mejlade och vid en dator lite längre bort satt en tjej och skrattade högt. Antagligen läste hon något roligt, för hon slängde huvudet bakåt och skrattade våldsamt, så blev hon tyst en stund innan det upprepades. Det var verkligen svårt att inte stämma in i hennes skratt.
    Fnissat över roliga böcker, på offentliga platser, har jag väl gjort - men min uppfostran, eller möjligtvis min natur, har hitintills hindrat mig från stora spontanskratt.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Intressant med tjejen som skrattade högt på sjukhusbiblioteket. På ett bibliotek hör det ju till att vara tystlåten..... Mina besökare från Globala Gymnasiet och jag diskuterade detta att det finns patologiska skratt, det vill säga skratt knutna till sjukdom. Den galna kvinnan på vinden i Jane Eyre skrattar ett blodisande skratt. Beate Grimsrud skriver i sin bok "En dåre fri" om att hennes journal har många anteckningar om omotiverade skratt. Personer med ADD (Attention Deficit Disorder) skrattar mycket och vi som står bredvid kan ofta tycka att dessa skratt är omotiverade.

    SvaraRadera
  3. Jag har ibland skrattat högt när jag är ensam. Ett exempel på ett sådant tillfälle är när jag cyklade till skolan en blåsig dag i höstas. Jag hade vinden i ryggen och cyklade fortare och fortare. Där ute, på närkeslätten, med bara vinden och fåglarna till sällskap kände jag en sådan enorm frihet och lycka att jag bara var tvungen att skratta. Jag bubblade över.

    SvaraRadera
  4. Så underbart att läsa om dagen i höstas när allting stämde och du var så lycklig att du bubblade över! Edith, må ditt liv bli rikt på sådana dagar!

    SvaraRadera