Det var fullmåne i natt. Många har skrivit om månen, även Kafka:
Varför är du inte längre lika stursk, om jag kallar dig ”bortglömd papperslykta med konstig färg”. Och varför viker du nästan tillbaka, när jag kallar dig mariastod, och jag ser inte din hotande hållning längre, mariastod, om jag kallar dig ”måne, som kastar gult ljus”.
Ur En läkare på landet och andra berättelser av Franz Kafka, övers Arne Hägglund och Teddy Brunius
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar