tisdag 15 februari 2011

Kärlekens språk 1

Just det, säger min vän I med ett alldeles speciellt eftertryck när hon vill bekräfta att något stämmer fullt ut. Jag träffar hennes man sedan drygt 30 år och hör honom säga Just det på alldeles samma sätt, med precis samma tonfall.

Just det, makar som lever tillsammans tar efter varandra och får ett liknande språk. Synkroniseringen blir tydligare ju lyckligare paret är i sitt äktenskap. Flerfaldiga studier visar att människor som lever tillsammans tenderar att härma varandra till exempel när det gäller kroppsspråk och vilka ord de använder; även det autonoma nervsystemet hos de två börjar reagera på liknande sätt i olika situationer.

CAT, Communication Accomodation Theory, säger att vi automatiskt anpassar vårt språk efter den vi talar med och vi gör det för att ge ett gott intryck. Tala med bönder på bönders vis och med lärde män på latin, heter det (efter Karlfeldt). Den kände forskaren James W Pennebaker och Molly E Ireland har konstaterat i en studie som publicerades förra året i Journal of Personality and Social Psychology att även det skriftliga språket påverkas av vår partner.

De två forskarna vid University of Texas, Austin, har studerat texter skrivna av poeterna Elizabeth Barrett och Robert Browning samt Sylvia Plath och Ted Hughes. De fann att de kvinnliga poeterna anpassade sig mer till sina mäns språk än tvärtom. Paret Barrett/Browning fick efter många svårigheter ett långt och lyckligt äktenskap. Språket i deras texter befanns också vara mer synkroniserat än språket i texter skrivna av Plath och Hughes som hade ett kortare och stormigare förhållande.

3 kommentarer:

  1. Det har jag också lagt märke till.
    Och barn, visst kan det vara svårt att inte skratta när man hör en unge säga något med samma ord och tonfall som föräldrarna.
    Men också gester, jag gjorde för länge se'n läsmognadstester i ettor, där jag inte kände barnen. Så satt det en liten kille mitt framför mig som kom på att han gjort fel. Den rörelsen med armen och hans äsch, fick mig att kolla vad han hette. Precis som jag trodde var det slöjdlärarens son.
    Margaretha

    SvaraRadera
  2. Kul kommentar! Barn snappar verkligen upp och tar efter. Tänk om de också ville ta efter och äta grönsaker utan övertalning.

    SvaraRadera
  3. En del ungar gör nog det. Min kompis som inte är vegetarian, men alltid serverat mycket grönsaker - och nästan inget godis när ungarna var små - sa' en gång att det nästan var pinsamt när hon handlade. När andra ungar stod vid godishyllan och grät, stod hennes ungar vid morötterna och tjatade - det var deras godis.
    Margaretha

    SvaraRadera