Bland bokälskare finns två läger. De som tycker att författare inte har rätt att fiktionalisera någon annans liv och hitta på vad som helst om en död eller levande människa, vad hon gjort, sagt eller tänkt. Och de som tycker att det är intressant och värdefullt att läsa hur en författare broderar ut en känd människas liv, så som till exempel Per-Olof Enquist gör.
Själv tillhör jag den första gruppen. Skönlitteratur, menar jag, ska vara en produkt helt och hållet sprungen ur författarens inre. Jag vill att han eller hon ska anstränga sig och skapa både platser, personer och intriger, är det inte det som bokköparen betalar för? Jag vill inte läsa påhittade levnadshistorier om verkliga människor. Tänk om någon efter vår död skulle skriva en skruvad fantasi om dig eller mig: hur vi kände och tänkte och handlade i livet. Inte kul.
Nu ser jag att författaren P D James, 91 år och främst bland världens levande deckarförfattare, lånat huvudpersonerna till sin nya bok Death Comes to Pemberley (släpps i november) från Jane Austens bok Pride and Prejudice. I den nya boken har Elizabeth and Mr Darcy varit gifta i sex år och fått två söner när Elizabeths yngre syster Lydia (hon som rymde med den mindre trevlige George Wickham) berättar att maken har dött.
Mrs James ber alla Austenälskare om ursäkt men säger i en tidningsintervju att det har varit oemotståndligt roligt att bygga en deckare på den gamla romanen.
Jag håller med dig! Minns hur besviken jag blev när jag började läsa Ernst Brunners bok Edith - jag trodde att det skulle vara en riktig biografi.
SvaraRaderaP. D. James låter jag nog vara, som med så många andra produktiva författare kan man få för mycket av henne.
Margaretha
Blonde av Joyce Carol Oates fick mycket beröm men jag läste inte mer än några sidor. Donald Spotos välskrivna biografi över Marilyn Monroe gav mig så mycket mer. Såg att den finns fortfarande att köpa i näthandeln.
SvaraRadera