De olyckliga som lider av kronisk migrän har ett återkommande helvete. De har ont, de mår illa, de kräks. Och de underligaste saker kan hända. Som att hela kroppen, eller delar av kroppen, verkar krympa eller växa på ett oroande sätt. Ja, man kommer att tänka på Alice i underlandet och det är efter henne som de underliga kroppssensationerna vid migrän har fått sitt namn: Alice-i-underlandet-syndromet. Författaren Siri Hustvedt skriver om detta på New York Times migränblogg Perspectives on a Headache (Migraine.blogs.nytimes.com). De vetenskapliga namnen för känslan att kroppen blåser upp eller minskar i storlek är makroskopi och mikroskopi.
Lewis Carroll, som skrev boken om Alice, led av migrän liksom Siri Hustvedt. Hon kan uppleva en egendomlig känsla av eufori innan migränanfallet kommer och medan det pågår kan det kännas som om hon dras uppåt. Hennes synfält kan minska och ibland får hon det som kallas lilleputt-hallucinationer, det vill säga hon ser mycket små djur och människor.
Siri Hustvedt menar att det är högst troligt att Lewis Carroll själv hade varit med om många av de konstigheter som Alice får uppleva.Han led alltså av migrän. Men han kan också ha fått en stroke eller ett slag mot huvudet. Upplevelser av samma underliga karaktär -- till exempel att en näsa eller en leende mun eller finns kvar sedan resten av ansiktet är borta ut synfältet -- kan nämligen uppträda efter en hjärnskada.
Min egen gissning är att Lewis Carroll dessutom var prosopagnostiker. Han visste i alla fall vad det vill säga att vara ansiktsblind. När Alice säger adjö till Humpty Dumpty nämner han att han troligen inte kommer att känna igen henne om de skulle träffas igen:
”Du är så väldigt lik alla andra människor”.
”Man brukar känna igen människor på deras ansikte,” sa Alice.
”Det är just det som är problemet,” invände Humpty Dumpty. ”Ditt ansikte är precis som hos alla andra människor. Två ögon, en näsa i mitten och under den en mun. Det är alltid likadant.”
Alla ansiktsblinda går med samma önskan som Humpty Dumpty: Varför kan inte människor skilja sig åt lite mer? Så att de blir lättare att känna igen. Ett grönt och ett blått öga till exempel? Eller ett födelsemärke på nästippen? Men ansikten ser alltid likadana ut.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar