Önskar alla ett gott, händelserikt år hopat med trevligheter! Själv åt jag ett äpple med det första när jag vaknade i går. Det, trodde man förr, är ett sätt att försäkra sig om god hälsa under kommande året. Lovade också mig själv att äta medelhavsmiddag varje dag, gott och hälsosamt.
Min vän Ingrid Sjöstrand som bor i Uppsala ringde i går. På nyårsafton hade hon samlat femton personer som alla hade tagit med sig en fem minuter lång berättelse –- från en bok eller från egen fatabur. Det blev en fin kväll som man ville avsluta med att gå ut och lyssna på domkyrkoklockorna klockan tolv. Bara det att klockorna inte hördes för alla raketer.
Raketer skadar många människor varje år, för oväsen, väcker små barn som börjar gråta, skrämmer hundar, katter och alla andra djur, skräpar ned och sprider gifter i naturen. I Danmark är det förbjudet med att raketer, sa Ingrid. Varför ska vi tillåta det i Sverige? Det måste bli ändring på det, sa vi.
G och jag satt med goda vänner på nyårsafton och beundrade gula, svävande farkoster som lyfte mot himlen. Det var något annat. Har fått veta att de kallas Khom Loy och likt luftballonger drivs av en låga (man skickar upp dem genom att tända en brikett). Även dessa ballonger blir förstås till skräp när de slocknar och faller ned men de är i alla fall tystgående.
Min vän Kersti ringde och berättade att för längesedan, när hon och hennes man hade segelbåt i skärgården, byggde de och andra seglare -- The Ballooners -- ofta ömtåliga luftfarkoster av silkespapper som drevs av metatabletter och skickades upp i luften, ut över vattnet, från en klippa. Kersti tror att de har en ballong kvar i garaget. Jag avkrävde henne ett löfte om att få vara med när hon och hennes make skickar upp den! Det är något särskilt med ballonger!
SvaraRaderaKul grej dedär ! Dock ingen ny uppfinning. När jag var liten gjorde jag sånadär. Ibland var det bara en papperspåse med lite tunn järntråd som ett kryss med ett stearinljus i mitten och fastgjort i påsens öppning. Viktigt med balansen så att den hängde med botten upp. Sen var det bara att tända ljuset och hålla den en stund så att det blev lite varm luft i påsen. Då släppte man den bara och den steg ganska fort och seglade iväg med vinden. Ibland tog hela påsen eld och störtade. Det måste vara kallt och helst snö på marken. Annars kan det bli skogsbrand eller gräsbrand eller nåt annat farligt. Ut över havet går det förstås bra. En varm sommarkväll funkar inte så bra, därför att luftens densitet då är låg och den lägre temp skillnaden mellan luften i påsen och den yttre luften ger för låg lyftkraft. En gång tog jag mammas stora runda lampskärm av japanpapper och en lätt stomme och satte ett ljus i den. Jo jag frågade henne först och det fick jag. Dom var snälla mina föräldrar, det vet du, och ville att jag skulle bli nåt när jag blev stor. Därför kunde jag experimentera med allt möjligt och den här lampskärmen visade sig vara en utmärkt farkost som man också kunde lasta in små gubbar som jag snickrade och hängde in i den. Då fick dom också roligt med att få fara ut och flyga.
SvaraRaderaSå prova gärna själv, det är roligt.
Låter roligt, absolut, men kanske ska man vara en smula händigare än jag för att lyckas. Får se om jag vågar pröva detta själv.
SvaraRadera