Pareidolia. Lägg ordet på minnet. I morgon när du öppnar Dagens Nyheter kan du säga till din kompis: ”Jag ser att pareidoliaserien fortsätter.” Och så visar du bilderna på ansikten i stenar, fläckar, träplankor med mera som läsarna skickar in till tidningen.
Pareidolia heter det både på svenska och engelska men man hittar inte ordet i Websters International Dictionnary och den upptar ändå 450 000 engelska ord. Inte heller står pareidolia upptaget vare sig i Svensk Akademisk Ordbok eller Nationalencyklopedin. Jag söker förgäves efter pareidolia i mina gamla kursböcker i psykologi. Men när jag söker på nätet får jag 120 000 träffar. Det handlar om ett vanligt förekommande fenomen.
Pareidolia betecknar människans inneboende lust att skapa något meningsfullt av ett slumpmässigt mönster. Vår hjärna söker begripliga former i de bilder den möter. Om bilden är för rörig och svår att förstå förenklar hjärnan den tills den blir förståelig. Om bilden är alltför tom och innehållslös gör våra hjärnceller små tillägg så att bilden blir läsbar. Människor har på detta sätt gjort sig bilder av till exempel stjärnornas konstellationer på det mörka himlavalvet; sålunda har vi Lilla och Stora Björn, Lilla och Stora Hund, Väduren, Lejonet och många fler.
Ansiktet är viktigare än mycket annat för människan och just därför är det ofta ett ansikte som pareidolikern ser dyka upp. Gubben i månen är en pareidolisk illusion. Man kan se ansikten på himlen under dagen också. Min vän Elisabeth berättar om en upplevelse hon hade när hon var tonåring:
-- Min kamrat och jag låg och tittade på molnen som drog förbi. Då fick vi se ett stort, mycket tydligt ansikte där uppe i skyn. Det fanns kvar länge och innan det slutligen försvann förvreds det och fick ett grymt utseende. Man kan tänka sig vilka föreställningar våra förfäder långt tillbaka skapade sig när de såg liknande molnfenomen.
Många av oss har någon gång sett stora ansikten bland molnen. Kan det vara pareidoliska illusioner om molnen som förklarar föreställningen om en Gud Fader i himmelen?
Porten hittade jag på Skomakargatan 34 i Stockholm.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar