Rune läste min blogg häromdagen och vill kommentera den så här:
”Att systematisera sina tankar känns genuint bra. Då kan man få ett rimligt perspektiv på vad man upplevt, även om det är negativt och uppskakande. Jag ser skrivandet som ett sätt att ”tvinga sig” att systematisera. Det finns andra metoder också.
Men jag ser det tillika som mycket värdefullt att skriva ner sina positiva upplevelser. Därigenom kan man kreera en plattform, ett fokus och ett avstamp till en vidare levande utveckling fylld av dynamik. Min favoritförfattare är Harry Martinson. Han kunde på några få rader, i bunden form, samtidigt spegla allt från atomkärnans inre till insekternas liv och vidare till mänskliga relationer och universums gåtor. Tala om perspektivskapande!”
Rune, jag håller med dig helt och hållet. Forskning har visat att ett av de bästa sätten för att känna ett större välbefinnande -- mer lycka -- är att varje kväll skriva ned positiva saker som har inträffat under dagen. På det sättet får man upp ögonen för hur mycket bra som ändå händer, hur mycket det finns att glädjas åt och vara tacksam för. I går kväll kunde jag ha skrivit upp det här: 1. Jag ringde Lisa som jag träffade som barn; jag har sedan mött henne bara en gång, på 80-talet, men vissa människor är lätta att samtala med också efter flera decenniers frånvaro. 2. Det var sol och jag tog en tur med sparken på Sigtunafjärden. 3. Det har kommit en ny stor bok om familjen Tessin skriven av Jan Mårtenson med foton av Ralf Turander. Ett praktverk som jag lånade hem från biblioteket och längtar efter att få försjunka i.
Harry Martinson var en underbar författare med en särskild plats i mitt hjärta. Han och hans fru bodde i en villa nära mig i Sollentuna (svärföräldrarnas villa). När jag läser Harry Martinson har jag hans trädgård med äng istället för gräsmatta för mina ögon, en äng som måste ha rymt alla de insekter han tyckte om iaktta.
Att skriva ned sina tankar är ett fantastiskt sätt att reda ut begreppen för sig själv.
SvaraRaderaMargaretha