Amortalitet

Människan lever längre men hon vägrar att bli gammal på det gamla vanliga sättet, nu vill hon vara ålderslös. Det kallar Cathrine Meyer för amortalitet i en artikel i Time Magazine (15 april 2011).

Amortalitet = alla vill bli gamla men ingen vill att det ska synas. Man kan se solbrända äldre män med halsduk flera varv runt halsen och sneakers på fötterna. Jag är inte bättre jag. Jag vill ha lika häftiga solglasögon och lika snygga svarta jeans som mina trettioåriga systrar.

Jag lägger mig tidigt för att få mina åtta timmar och hoppas att det ska rädda mig från påsar under ögonen. Jag ser fram mot vitt hår men fasar för att det ska försvinna strån från huvudet, strån som kan börja växa ut på hakan istället, hemska tider.

Men ung är till syvende och sist ett sinnestillstånd. Amortala får göra sitt bästa för att inte stelna till.

Mot ett längre liv

The Daily Telegraph ger läsarna en glad nyhet: människans livslängd ökar överraskande snabbt. En ökning med hela 44 dagar förra året. En brittisk baby som föds under 2011 har en genomsnittlig förväntad livslängd på 90 år och 9 månader.

I år kommer 10 000 britter att fira sin hundraårsdag. År 1026 beräknas 500 000 britter att fylla 100 år. Sjutton procent av dagens britter kommer att bli mer än 100 år gamla. Department for Work and Pensions spår att var fjärde i befolkningen under 16 års ålder kommer att bli minst 100 år.

Även i Sverige lever vi allt längre. Hur ska det sluta? Kommer vi att få den ålderdom vi förtjänar när pensioner och sjukvård för alla gamlingar slukar miljarder? För att man blir äldre är det inte säkert att man orkar arbeta så mycket längre. Och förresten är det ont om jobb och de som finns måste få gå till de unga. Som bör spara till sin pension från första avlöningsdagen.

Reptiler i trädgården

Påskhelgen har varit underbart varm och inbjudit till arbete i trädgården och långa promenader. Solen och värmen har också lockat fram ormarna. Det vackra exemplaret ovan ringlade sig fram i trädgården, lade sig att sola i bukettapelhäcken och väste ordenligt när jag störde med att vilja ta en bild.

Jag har sett snokar på tomten tidigare och de har alla varit kortare och smalare. Så var detta en ovanligt storväxt snok eller en huggorm?
Alla huggormar har inte sicksackränder, har jag förstått.

Dags att ympa

”Edvard – så kallar vi en rik baron i sina bästa år – Edvard hade tillbragt den skönaste timmen en aprileftermiddag i sin trädplantering, där han satt in ympkvistar i ungstammar. Arbetet var just fullbordat.”

Så börjar romanen Valfrändskap av J W von Goethe. Valfrändskap är kanske ett bra tidsdokument men inte en särskilt bra roman. I alla fall påminner inledningen om att det är hög tid för alla, baron eller icke baron, att ympa äppelträden om man vill ha nya spännande sorter i sina aplar.

Det är också hög tid att rensa gräsmattan från maskrosor. Marken är fuktig så ogräset lossar bra och man slipper förarglig gul blom i sin sköna gräsmatta senare. Det är inte bra med maskrosor i trädgården om man har fruktträd. Insekterna lockas till de gula blommorna istället för att besöka äppelblommor.

Glad påsk!

Ber att få önska alla en glad påsk! Bilden tog jag i går i Kungsträdgården där körsbärsträden just nu håller på att slå ut.

Vaken mitt i natten

Kanske ligger det i människans natur att vara vaken mitt i natten. Förr, i det förindustriella samhället, var människor alltid vakna en timme eller så på natten. Då såg man till elden, tog en liten promenad, samtalade med sin partner, älskade, läste eller bad.

Det skriver universitetsprofessorn A. Roger Ekirch i sin faktaspäckade bok At Day´s Close från 2005, frukten av 20 års arbete. Ekirch har hittat flerfaldiga exempel i engelska, franska och italienska källor på att människor förr talade om första och andra sömnen. Den katalanske filosofen Ramón Lull skriver om primo somno och i The Canterbury Tales talas om the first sleep.Att människor var vakna en bra stund mellan dessa perioder var fullt normalt.

I böcker med hälsoråd från tolvhundratalet till och med sjuttonhundratalet rekommenderas läsaren att ligga på sin högra sida under den första sömnen och på den vänstra sidan under den andra sömnen; det skulle ge fridfullare sömn.

Ekirch refererar inte till några svenska skrifter. Det vore intressant att veta om det finns några svenska bevis för att även vi brukade dela in natten i två långa perioder av sömn med ett avbrott för umgänge eller meditation.

Jag önskar alla en påskhelg, hemma eller borta, med god sömn!

Sömnlös i Sigtuna

Hur somnar man? Jag har visst glömt hur man gör, sa Dorothy Parker.

Jag har förstått att många delar mitt problem: det är lätt att somna men så vaknar jag mitt i natten och har svårt att somna om. Då tar jag till ett knep jag har lärt mig av barnboksförfattaren Lena Landström: jag räknar baklänges från 500. Det är tråkigt, sa Lena, men det hjälper.

Ja, det är monotont att säga 499, 498, 497, 496.... men just därför en effektiv metod. Hjärnan får så tråkigt att den bestämmer sig för att den kan lika gärna sova.

Ibland hjälper inte 500-metoden. Då tvingar jag mig upp, värmer mjölk i mikron och hämtar en bok. En halvtimmes läsning och jag somnar alltid.

Bilden visar The Great Bed of Ware, den praktfulla sängen som rymmer en storfamilj och är omtalad redan hos Shakespeare. Jag tog bilden på Victoria and Albert Museum i London.

Snabb kommunikation

Unga människor smsar och twittrar på ett obegripligt kortspråk. Men även äldre kan kommunicera snabbt och effektivt. Här är en lista:

avdpmt annat var det på min tid
njvu när jag var ung
dvbf det var bättre förr
vsiv vi ses i vattengymnastiken
ms, rrp! måste sluta, Rut ringer på!
him-s! hinner inte mer – stavgång!

Bilden visar blåsippor vid Upplandsleden.

I Uppsala

I lördags gav Dagens Nyheter Sigtuna stadshotell högsta betyg, fem stjärnor. Gratulerar! Samma dag tog G och jag in på Villa Anna i Uppsala, ett annat hotell som Dagens Nyheter gav fem poäng för en tid sedan. Villa Anna är värd sina poäng fullt ut. Middagen och frukosten omfattades av samma höga ambition. Sängarna var så sköna att vi sov tio timmar, det har inte hänt förr.

Vi åkte till Uppsala för att se Tage Andersens kameliautställning i Botantiska Trädgården. Kameliorna var rikblommande och tjusiga. Men det bästa var att inträdesbiljetten också gällde Tropiska Växthuset några meter bort. Där kunde man gå in i flera olika rum som rymde mängder av underbara blommor. Rosenskärm hette en fantastisk blomma som jag kommer att minnas.

I dag börjar Johan Rabaeus läsa den nya radioföljetongen Hetta av Ian McEwan. Den tänker jag följa.

Musik bakom leendet

Det finns ingen tavla som debatteras så ofta som Mona Lisa. Än analyseras färgpigmenten i tavlan, än hennes ögon, händer eller leende. Varför har hon inga ringar eller något i händerna? Ser man små bokstäver i hennes pupill som Silvano Vinceti påstår?

Varför ler den vackra kvinnan svagt? Därför att målaren Leonardo da Vinci ville måla en nöjd modell och såg till att hon hela tiden underhölls av sångare och musikanter, säger en teori.

Vem var Mona Lisa?

Var Lisa Gherardini modell för Leonardo da Vincis berömda målning av en gåtfullt leende kvinna? I slutet av april kommer konstvetaren Silvano Vinceti att starta en grävning under det tidigare klostret St Ursula i Florens där det antas att Lisa Gherardini dog och begravdes 1542. Vincetis förhoppning är att man ska hitta tillräckligt mycket av Lisas skalle för att kunna rekonstruera hennes ansikte och sedan jämföra det med ansiktet på den berömda tavlan i Louvren.

Blå fägring

Är du inne i Stockholm någon av dessa dagar, gå gärna till Adolf Fredriks kyrka. I ett hörn av kyrkogården är marken blå av Chionodoxa luciliae, även kallad vårstjärna, som man blir lycklig av att se.

Nära den blå prakten står ett mindre stenhus kallat Skolhuset. Där finns ett café som serverar lätta luncher till överkomligt pris.

Släkten Munthe och Beateberg

Vem bor riktigt fint om inte chefredaktören för Vi i villa, Stina Abenius. Hennes hem Beateberg i Nacka presenterades med många bilder i Dagens Nyheters bostadsbilaga den 25 mars och i Svenska Dagbladet den 9 april. På samma plats i Nacka fanns tidigare ett hus tillhörigt Henrik Munthe, hovrättsråd vid Svea hovrätt. Henrik Munthe (född 1798) var son till en kusin till Johan Lorenz Munthe, borgmästare i Eksjö; visan om borgmästar Munthe som red på sin Brunte handlar om denne man.

Under några år var Henrik Munthe förmyndare för Jenny Lind som hade stora framgångar ute i världen och blev förmögen. Efter hennes giftermål förblev Henrik Munthe sångerskans kapitalförvaltare och goda vän. Jenny Lind undertecknade gärna sina brev till Munthe med Äldsta dottern.

I SvD skriver journalisten Elisabet Bromée att Beateberg har sitt namn efter Henrik Munthes hustru. Det stämmer dock inte. Beateberg fick istället sitt namn efter Beata Lovisa Drake af Hagelsrum (död 1830) som gifte sig med Carl Munthe, son till borgmästaren i Eksjö. Parets dotter Sophia Amalia (född 1802) gifte sig 1828 med Henrik Munthe, tremänning till Carl.

Det var den trädgårdsintresserade Carl Munthe som 1808 sådde äppelkärnor och fick fram det goda rödskimrande äpplet som kallas Munthes rosenäpple. Mer om den historien och det vackra äpplet i min bok Svenska äpplen. Mer om Beateberg, Jenny Lind och släkten Munthe i boken Jenny Lind och sångens Beateberg av Curt Munthe utgiven på Natur och Kultur 1960.

Sällsynt lilja

Här en närbild av den vackra klosterliljan i Munkträdgården i Vadstena. De vita kronbladen har ett lite varierande utseende. Uddarna kan ha gröna, gulgröna eller gula fläckar.

Sune Zachrisson, som räknat alla klockor på ett område av en kvadratmeter, beräknar att munkträdgården i Vadstena rymmer bortåt 40 000 blommande stänglar. Därmed torde den ovanliga klosterliljan -- även kallad vinterliljan eftersom den börjar blomma så snart snön har smält bort -- ha sin rikligaste svenska förekomst just här. Förekommer även på Kinnekulle och i Skåne.

Svemester i Vadstena

I fredags åkte G och jag till Vadstena för att skåda vad jag i flera år längtat efter att få se, nämligen blommande klosterliljor, Leucoinum vernum, i munkträdgården. Marken mellan äppelträd och päronträd var precis så vit av blommor som jag hade hört. Sune Zachrisson, som är född i Vadstena och nu har återvänt till staden, visade oss trädgården och klosterområdet. En blåsig dag men vad gjorde det, när det är så otroligt stimulerande att bli guidad av en expert på stadens historia. Sune är författare till den lilla boken Vadstena, en rundvandring i Birgittas stad.

Det finns flera möjligheter att övernatta i Vadstena men vi valde hotellboende på Vadstena folkhögskola och vårt rum i ett tegelhus ritat av Nils Tesch gav fantastisk utsikt över Vättern några få meter bort. Västergötland skymtade i fjärran som en blå strimma. Stor god hotellfrukost på Klosterhotellet ingick i det rimliga priset.

Tragisk brist på jämställdhet

Om någon skulle ha fått för sig att Sverige är ett modernt, jämställt land – titta på vilka som leder teveprogrammen. Trots att det inte saknas begåvade kvinnor ges de eftertraktade programledarjobben till män. Ändå har SVT en jämställdhetsklausul att handla efter.

Stilla flyter dan

Ibland blir man rejält överraskad. Som när jag fick för mig att söka efter Lisa Myrestam på nätet. Jag träffade Lisa när jag var barn, hennes mamma och min moster var väninnor. Sedan dess har vi setts en enda gång, i början av 1980-talet.

Nu ser jag på nätet att Lisa sedan slutet av 90-talet har gett ut tre diktsamlingar på förlaget Ord & Visor. Jag beställer en av dem, läser och ringer Lisa för att gratulera. Hennes dikter, underfundiga och ofta humoristiska, får läsaren att tänka till. En och annan aforism ger Lisa oss också. Svårast att föredra är egna fel hos andra, är en sådan.

I dag ska jag skriva lite, städa lite, laga lite mat. Stilla flyter dan, som Lisa Myrestam skriver i en av sina böcker.

Bilden visar det gamla kortregistret på Sigtunastiftelsens bibliotek. Murgrönan är på väg in. Klicka på bilden så blir den större.

Hunden ensam i naturen

Det är roligt att köpa fina böcker på loppis. Man vet aldrig vad man kan hitta i boken, personliga bokmärken eller säregna marginalanteckningar.

Häromdagen, efter att ha sett Kerstin Ekman på Babel, tog jag fram hennes bok Hunden, en berättelse om en valps överlevnad i naturen. Kerstin Ekman har på ett beundransvärt sätt levt sig in i hundens nosande, strövande och sökande efter mat och vatten.

Inne i boken ligger ett stort bokmärke som förre ägaren klippt till av en bit gul kartong från ett reklammaterial producerat av Vaulunders förlag i Västmanland som, läser jag, bland annat ger ut Lars Anderssons dikter (detta var på 198o-talet, förlaget verkar vara nedlagt i dag). En av dikterna kan jag läsa på bokmärkets baksida:

När man är kissnödig
måste man räcka upp handen
vänta tills fröken ser en
ställa frågan:
Får jag gå på toaletten?

En gång gick jag på toan
för att sträcka på benen
dricka lite vatten
och göra grimaser i spegeln.

Bot mot hicka

Började hicka i går kväll. Det finns knappt något så förargligt som att sitta bland människor och dra uppmärksamheten till sig med löjliga återkommande ljud. Hur får man slut på eländet?

Vissa hävdar att man måste skrämma upp den som hickar eller servera honom ett glas vatten eller be honom vissla. Jag menar att man ska utlova en belöning. Säg till hickaren att han får en tiokrona om han hickar en gång till. Alla vill ha en gyllene tiokrona. Hickaren försöker och försöker men misslyckas alltid.

Inget aprilskämt

Man kan tro att jag narrades 1 april när jag skrev om det rekordlåga priset på min bok Tankar om glädje och vardagslycka på AdLibris. Det gjorde jag inte, men tyvärr tyvärr gick priset tillbaka till det normala väldigt fort.

I fredags fanns min bok Svenska äpplen inte med i AdLibris sortiment. Efter min förfrågan lade man tillbaka boken men nu är den borta igen. Jag förstår inget men ska ringa de ansvariga på nytt.

Bra köp nu!

Just nu finns min bok Tankar om glädje och vardagslycka för bara 55 kr på AdLibris! Ett gyllene tillfälle att skaffa den, kommer kanske aldrig tillbaka. Köp den särskilt till de som arbetar för mycket, skrattar för lite och behöver lära sig att njuta mer. Jag ska själv beställa ett antal från AdLibris och använda som presentbok under året.

Teveköp på en timme

G och jag köpte ny teve i går. Vi klarade köpet på mindre än en timme. Inget hattande mellan olika märken, inga jämförelser av olika apparater tills ögonen blöder. Dålig konsument? Inte alls. Jag följde min egen regelbok.

1. Lyssna med en vän. Ringde S som köpte ny teve före jul på Väsby Radio-TV, Upplands-Väsby, och är mycket nöjd. Vi åkte dit, träffade Benny som verkade kunna allt och var informativ utan att vara påträngande. Därtill hade han ett begränsat antal modeller att välja på, det var skönt. Det blev en Samsung som vi hänger på väggen.

2. Välj kvalitet, garanti på produkten och god service framför lågt pris. Benny kör hem teven i dag, installerar den och lär oss hantera den. Två års garanti.

3. Sitt inte och ångra dig efteråt. Nej, jag är nöjd. Klart att det kommer en bättre, billigare apparat nästa månad. Det gör det alltid. Men livets villkor är nu sådana. Människan kan aldrig vara i fas. Bara att acceptera.