Prokrastinering på Island

Vattenfallet Gullfoss på Island

Luther var inte den som prokrastinerade. Han sa så här: ”Även om jorden går under i morgon, planterar jag ett äppelträd i dag”. Så kommer islänningarna aldrig att tänka, de är för mycket realister. Där tänker man ”Det kan bli jordbävning och vulkanutbrott i morgon, varför ska jag då plantera ett äppelträd i dag?” Tillvaron är obeständig och det präglar invånarnas sätt att tänka. 

Förra månaden var jag i Reykjavik under två veckor. Jag fann  att invånarna karaktäriseras av prokrastineringsförlamning. Där handlar det inte om att 20 % av befolkningen är prokrastinörer (som i andra länder) utan om 80 %, gissar jag. Då baserar jag mig på mina egna iakttagelser och på en artikel skriven av en isländsk journalist som handlade om det här särdraget hos hans landsmän. Alla gör allt i sista minuten....

Vem vet när Eyjafjallajökull, Katla, Hekla eller någon av de andra 300 vulkanerna på ön tänker slå till igen? Ingen idé att göra något i förväg när du och alla andra när som helst kan svepas iväg i en lavaström. Nu är det vulkanen Bardarbunga som samlar sig till en eruption, man vet bara inte när den kommer. Boka inte något flyg till Island just nu, du kan bli inaskad!

Under litteraturfestivalen i Sigtuna nyss var det stor middag för alla deltagare på Sigtunastiftelsen. Jag satt intill Lars Björklund, kaplan på stiftelsen. Lars berättade att en isländsk bekant till honom hade sagt att om en islänning bjuder dig till sitt bröllop dagen efter bröllopet är han ute i god tid.

Det är sista dagen i månaden, tid för eftertanke. Ve och fasa, mitt midjemått har gått upp till 78. Är det alla dessa oemotståndliga, nästan mogna vitköttiga frukter (Mantet och Clara Frijs) hetsigt nedplockade från egna träd som spänner ut magen? Och ger mig detta hemska magknip?

Välbesökt litteraturfestival

Sigtuna litteraturfestival, den tredje i ordningen, blev en framgång. I två dagar har stan varit full med boktokiga människor som haft ett supersmörgåsbord med författarframträdanden att välja på. Lite sång och musik har man också kunnat njuta av.

Om man ska skriva en bok om någon som dör ung, blir det för sorgligt om man lägger hennes död i slutet. Då finns ett knep som jag har lärt mig  från filmen, sa Kristoffer Leandoer som jag lyssnade till i går.  Knepet består i att man börjar  boken med huvudpersonens död och sedan går  från barndomen och framåt.

Kristoffers mamma dog när han var 16 år. Han har sedan alltid tänkt att han skulle skriva en bok om henne. September heter boken och jag ser fram emot att läsa den.

Litteraturfestival i Sigtuna

Nu till helgen, den 23 och 24 augusti, blir det för tredje året i rad stor litteraturfestival i Sigtuna. Massor av goda författare, massor av intressanta föredrag!

På lördag kl 15 pratar jag om min bok Kom till skott! Hur du slutar prokrastinera, får allting gjort, blir älskad av alla och har tid att gå på bio. Välkomna! Lokal: RC Chocolat, Stora gatan

För att se festivalens rika program, gå till sigtunalitteraturfestival.se       <http://sigtunalitteraturfestival.se/> 

På Linnés Hammarby

Förra söndagen var det många besökare på Linnés Hammarby. Inte bara för att Ingrid af Sandebergs fina akvareller till min bok "Svenska äpplen" är utställda där (till och med 28 september) i östra flygeln.

Det var också marknadsdag med fårklippning, växtförsäljning och mycket mer. Och så hade de som tillhör den sektion inom Mercedes-klubben som är galen i  123-karossen  (tillverkades 1976-1985) möte på Hammarby. Den här dagen hade ett 30-tal bilister med rätt kaross, i modeller av olika slag, sammanstrålat där.

I den lummiga äppelträdgården på Linnés Hammarby, där man gärna sitter ned för lunch, träffade jag min kära granne. Hennes farfars farfars farfars fasters man sålde (sedan han blivit änkling) Hammarby jämte Sävja gård  till Linné. Tänk att ha en sådan anknytning till Hammarby.

I ett loppisstånd köpte jag en stor, märkvärdig duk som jag har lagt ut på matbordet i vardagsrummet. Den är utsökt broderad i rött och svart med stiliserade blombuketter varvade med ett fantasidjur som är en korsning av hund och grip.  Kan omöjligt vara ett svenskt arbete. I ståndet visste man bara att den underbara duken med tillhörande servetter och tallriksmellanlägg var donerad. Förstår någon vad ursprunget kan vara?

Rädda Hertha Hillfons hem

I dag publicerar Svenska Dagbladet en helsidesartikel av Susanne Rydén (vice vd för Hertha Hillfons vänner), Maria Lantz (rektor för Konstfack) och Peter Bratt (museichef för Stockholms läns museum) med rubriken Stå upp för Hillfons konstnärskap. Artikelförfattarna pekar på att Hertha Hillfons hem och ateljé, som hotar att skingras om tre veckor, skulle kunna bli det första bevarade kvinnliga konstnärshemmet i Stockholm om våra politiker visar lite god vilja.

Föreningen Hertha Hillfons vänner har bildats för att försöka rädda den stora konstnärens hem och ateljé. Alla som varit där på besök, eller beundrat Hertha Hillfons konst  -- hennes underbara verk finns överallt i den offentliga miljön -- måste hålla med om detta är en unik miljö som vi inte har råd att låta upplösas och gå om intet.

Föreningen samlar in medel för att köpa Hillfons hem; skulle de insamlade pengarna inte räcka till det, kommer i alla fall några av hennes efterlämnade konstverk att köpas in och ställas ut i offentlig miljö. Föreningens bankgironumret är 545-7221. Vi som vill bli vänner betalar 200 kr i årsavgift till samma bankgiro.

Svemester i Enköping

Åka på svemester är inte  dumt. Man får ett litet äventyr och är hemma igen till kvällen, om man inte gör en för lång tur.  Det är berikande att semestra på nära håll i Sverige.

G och jag åkte till Enköping, staden som är berömd för sina vackra parker. Jag hade läst om Det Blå Tåget som tar besökarna med på en guidad tur runt till alla parkerna, det lät bekvämt och bra. Just något för oss. Vi fick se en rad gröna oaser, höra lite om stadens stolta historia och möta några nya träd och buskar som vi inte sett tidigare. Till våren vill jag åka till Enköping när stadens många magnolior blommar.

Blå tåget, som man måste boka plats på (tel. 0171-625040), går tisdagar,  torsdagar och lördagar kl 12 och kl 14.

Drömträdgården i Enköping bjuder en rad  imposanta perennplanteringar.

Syrenhortensia

När Blå Tåget nästan kommit tillbaka till sin utgångspunkt vid Turistbyrån kan man hoppa av det för att dricka kaffe i  Enköpingsdoktorn Ernst Westerlunds trädgård.

Nya ord

Har precis lärt mig två nya ord. Det första är prekrastinera. Forskare vid Pennsylvania State University har funnit att människor gör vissa arbeten tidigare än de behöver. Det kan ge ett intryck av flit men är ofta en form av prokrastinering -- man håller sig sysselsatt med mindre pressande sysslor för att kunna skjuta på det riktigt viktiga jobbet som måste göras. Forskaren David Rosenbaum och hans kollegor har döpt det här beteendet till prekrastinering.

När jag rensar min sylåda istället för att arbeta vid skrivbordet är jag inte busy doing nothing. Jag prekrastinerar, arbetar med något annat.

Det andra ordet som jag inte hade hört tidigare är dekorkuddar. En känd tevesnickare får i en tidning frågan hur många dekorkuddar han har hemma. Svaret är fyra. Fyra prydnadskuddar utlagda på sängen. Morgontidningens hotellpatrull har besökt Göteborg och rapporterar att på ett av hotellen räknade man till 12 (tolv) kuddar på sängen!! Finns det vanliga människor som har ett dussin dekorkuddar? Hur uppstår ett sådant mode? Inte kan dessa människor som köper massor av dekorkuddar att lägga ut varje morgon och plocka bort från sängen varje kväll vara samma människor som suckar över att de inte får ihop sitt livspussel?

Vem spottar längst?

Körsbären hänger mogna på träden och jag tänker på hur kul man har i Norge just nu. Där, lärde jag mig vid mitt besök på Bioforsk i Norge i maj, ordnar man körsbärsfestivaler i augusti och ett givet inslag är längdspottning, det vill säga: Vem spottar en körsbärskärna längst? Jag köpte en påse körsbär och utmanade G.

Vi kom överens om att se dagens tävling som ett försök och att jag måste kontakta Bioforsk för att få veta mer om reglerna. Hur kraftig vind kan tillåtas? Nu blåste det lite.Vad är bästa underlaget? Vi spottade på asfalt (utanför garageporten där det blåste minst) men är kortklippt gräs att föredra? Och om man spottar på asfalt, räknas då nedslagsplatsen eller det ställe dit kärnan rullar?

Mitt personbästa blev 2.7 meter men G nådde längre. Vi får ligga i träning och sedan bjuda in barnbarnen.

Ät mycket frukt av alla slag nu när priserna är bra men ta det försiktigt med melon, är mitt råd. En het sommareftermiddag 1471 satt påven Paul II i skuggan utanför Vatikanen och åt melon som han tyckte mycket om. Plötsligt faller han ihop och dör. Orsaken ska ha varit slaganfall orsakad av överkonsumtion av melon.

På cykel

Tävlingscyklisten  Tillie Anderson

 I det gamla bondesamhället, fram till och med 1940-talet, utgjorde duktiga hemsömmerskor en yrkesgrupp med gott rykte. Hemsömmerskan var sin egen chef, hon tog uppdrag i olika familjer där hon bodde några dagar medan hon förfärdigade plagg efter plagg till barnen och de vuxna. Ingen fick se och höra så mycket nytt från så många olika miljöer som hemsömmerskan.

Men så var det där med symaskinens dåliga inverkan. I början av 1900-talet trodde man att symaskinsarbetet gav sexuell stimulans och därigenom skadade kvinnans själs- och kroppskrafter. Samtidigt som husmodern beundrade sömmerskans handlag, tillhöll hon kanske sitt manfolk att hålla sig borta från syrummet.

En sömmerska som hade alla sina krafter i behåll var Matilda Andersson från Grevie (född 1875, död 1965 i Chicago) som flyttade till USA där hon blev känd som Tillie Anderson, the terrible Swede. Matilda sydde sig nämligen en cykeldräkt, började tävla och vann nästan alla lopp som hon ställde upp i. Man möter henne på Arkitekturmuseum där det just nu pågår en superintressant utställning på temat "Cykel".

Matildas cykel får man inte se men väl några av hennes tjusiga hennes medaljer. Och man får se en lång rad cyklar från höghjulingar till dagens racercyklar. Ja, man får följa cykelns historia inklusive berättelsen om den stora floppen Itera-cykeln, plastcykeln som skulle erövra världen, framtidens  cykel. Tyvärr var den omodern redan innan den lanserades och mottogs med kallsinne av allmänheten som tyckte den var både ful och ranglig.

Här är  den gamla höghjulingen. För att komma upp på den tog man fart och hoppade upp med hjälp av en liten pinne vid bakhjulet.

 Vid 1800-talets slut kunde man lära sig cykla i velocipedskola i Stockholm. Sveriges första cykeltävling gick ut på att cykla så långsamt som möjligt.

Detta är Rolo Bike, en ultralätt svensk tävlingscykel av årets modell.











mmmm