Tack, 2012!

I morgon är årets sista dag. 2012 har varit ett svårt år på många sätt och vi har alla bilder från Breiviks vansinnesdåd i Norge, från kriget i Syrien, från Sandy Hook Elementary School och från Costa Concordias förlisning på näthinnan. Bara för att nämna några av årets händelser.

Men jag vill också tacka år 2012 för det goda det gav. För min personliga del var det till exempel resorna till Lübeck och St Petersburg, två städer som jag nu kan stryka på min lista över Platser att  Besöka Innan Jag Dör.  Kvar står Venedig, Nice och Barcelona. Få se om jag kommer dit också.

Vad ska man tro om 2013?  Jag hoppas alla
 1) tar det lite lugnare med dator och mobil för att istället erfara hur trevligt det är att umgås med riktiga människor vid ett bord, se en film med en vän på en riktig biograf och läsa en riktig bok med bläddringsbara sidor som man kan anteckna på.

2) lagar mat med familjen varje dag för att njuta långsamt av goda smaker istället för att kasta i sig något vad som helst.

3) avstår från konsumtionshetsen och fulköp som bidrar till växthusgaser. Bra köp=övertänkt köp, helst efter att vi sett om det vi vill ha kanske finns på begagnatmarknaden. Fulköp=förhastat köp av överflödsvara vi inte behöver.

Jag hoppas på en så fin framtid som möjligt för alla. Gott Nytt År!

Glad mittvinterfest!

I går inföll vintersolståndet, Maya-kalendern avslutades och det blev uppenbart att våra domedagsprofeter hade missuppfattat allt; jorden gick inte under utan allt som hände var att mayaindianernas gamla kalender slutade  och man började på en ny. Nu kan vi lugna ner oss och tänka på julen.

Julafton borde alltid ligga på en måndag. Det ger oss lördag och söndag att pynta huset och klä granen, sedan kan vi njuta av tre helgdagar under veckan. Jag har, inspirerad av barnboksförfattaren Lena Landström, börjat tänka på julen som mittvinterfest. Lenas senaste fina lilla bok heter just Mittvinter och handlar om små varelser som firar med god mat, brasa på tallbarr i öppna spisen och mittvinterkvist pyntad med ljus och glitter. På mittvinterafton får alla fina mittvinterklappar. Lena skriver med mycket humor och fyndighet och jag rekommenderar hennes bok -- illustrerad av maken Olof Landström --  till  stora och små. Den som inte får rätt julbok kan byta till den här.

Har du tröttnat på julmusik, gå in på Youtube och lyssna på Benjamin Stearn som är ett ungt stjärnskott  inom konstmusiken. Han har nyss fått ett  pris på 180 000 kr för sitt verk Worried souls. Benjamin Stearn har synestesi och ser toner som färger. Jag lyssnade på hans Four colours och försökte gissa vilka färger verket handlade om. Jag vet inte varför, men de fyra färger som kom för mig var saffransgult, kanelbrunt, grangrönt och sidenbandsrött.

God jul! Glad mittvinterfest till alla! Den ståtliga granen hittade jag i stora hallen på Nordiska muséet häromdagen. Gustav Vasa håller ett öga på den.

Ted Hesselbom till Sigtuna

Har precis fått meddelande om att Ted Hesselbom, chef för Röhsska muséet i Göteborg, mannen med  den japanska frisyren, blir ny chef för Sigtuna museum. Han tillträder 1 februari. Ny chef för Röhsska blir Tom Hedqvist.

Stoppa felaktiga julklappsköp

Jag försöker glömma att kommunfullmäktige i Sigtuna i förra veckan röstade ned mitt utmärkta förslag om att stänga av en viss liten gränd för biltrafik. Samtidigt som man beslutade man att öppna Stora Gatans gågatsdel för cykeltrafik!!!! Visst, det är inne att cykla och det är nyttigt att cykla. Men det är inte lämpligt att cykla överallt. Hoppas att man ändrar sig.

I dag tänker jag på julklappar. Vad köpte jag förra året? Man vill ju inte köpa samma sak igen. Ska det bli den nya översättningen av Montaignes Essayer? Eller boken om öar som fått så bra kritik? Jag talar givetvis om min julklapp till mig själv. I en Londontidning läser jag att genomsnittsbritten använder mer och mer pengar på julklappar till sig själv, så kallad self-gifting. Kanske är det samma sak i vårt land men ingen har ännu studerat fenomenet.

En undersökning visar att var sjätte britt önskar att de hade fått välja julklapp själva för det är bara på det sättet man får vad man vill ha. Men finns inte begreppet önskelistor i Storbritannien? Liten som stor -- man kanske kan meddela omgivningen precis vad det är man önskar sig och stoppa felaktiga julklappsköp?

Det snöade när jag tog bilden av den julpyntade trädgården  i Sigtuna. 

Nya trafikregler i Sigtuna

Stabs- och exploateringschef Eva Leijon har skrivit det förslag till nya trafikregler i Sigtuna stad som kommunfullmäktige har att ta ställning till i kväll kl 18´30 vid sammanträde  i Kulturum, Kunskapens Hus, Märsta (se mina inlägg i går och förrgår).

Som jag ser det förlorar både bilister och fotgängare på Eva Leijons förslag till trafikregler. Fotgängarna slipper inte bilar i Ladugränd och måste dessutom tampas med cyklar på den del av Stora gatan som nu är gågata. Bilisterna ska krypa fram i gångfart (ca 6 km i timmen) hela vägen mellan Manfred Björkqvists allé -- från Sigtunastiftelsen ungefär -- till Lilla Torget och man undrar varför?

Men än så länge har vi gågata i Sigtunas kärna och nu på söndag är sista marknadssöndagen före jul med kanvasförsäljning av julkransar, gotter, korvar, ostar, stekt strömming på knäckebröd, varma tofflor, vantar och mycket annat fint. Kanvasförsäljning är det vedertagna begreppet för tillfällig försäljning från stånd och vagnar, har jag nyss inhämtat, och heter så för att säljarna förr brukade lägga ut grova dukar (kanvas eller kanfas) på gatan för att skydda sina varor från smuts. Bilden är från förra söndagen.

Trevlig Luciadag till alla!

Detta är gångfartsområde

Gångfartsområde är ett ord jag inte hade stött på förrän jag läste stabs- och exploateringschef Eva Leijons svar på mitt medborgarförslag. Jag skulle vilja att lilla korta Ladugränd i Sigtuna stängs av för biltrafik eftersom det på var sida om gränden finns en liten vacker park och det blir mer sammanhållen parkmiljö och lättare att gå från den ena parken till den andra om vi slipper bilarna i gränden.

Eva Leijon vill att Ladugränd -- tillsammans med Nicolaigränd och Stora Gatan mellan Manfred Björkqvists allé och Lilla Torget -- görs om till gångfartsområde. Efter att ha kollat på nätet vet jag nu att gångfartsområde betyder att bilar, cyklar och andra fordon får färdas i området men inte köra fortare än människor går.

I reglerna för gångfartsområden ingår att fordonsförare har väjningsplikt mot gående. Bilister, cyklister och andra fordonsförare ska alltså lämna gående företräde. Jag läser också att när en förare lämnar ett gångfartsområde har hen väjningsplikt mot varje fordon vars kurs skär den egna kursen. Här gäller alltså inte högerregeln.

I Alingsås,  Uppsala med flera platser har man redan infört gångfartsområden och det är något som verkar nå fler kommuner. Ovan det trafikmärke som anger gångfartsområde.

 

Gågatan i Sigtuna blir cykelbana?

I april i år skrev jag ett medborgarslag att behandlas av kommunfullmäktige i Sigtuna kommun. Kommunens anställda och fullmäktige har mycket att stå i, någon annan förklaring kan jag inte se till att mitt förslag först nu den 13 december kommer upp till  behandling och till att jag först i går den 10 december fick en kopia på kommunstyrelsens svar efter behandling av ärendet.

Medborgarförslaget gäller att Ladugränd, en liten gränd mellan Prästgatan och Stora gatan som skär rakt genom de fina fickparkerna Trekanten och Humlegården i Sigtuna, stängs av för biltrafik. Då skulle parkerna  knytas samman och gående, vuxna som barn, skulle känna sig tryggare när de promenerar i området. Svaret på mitt förslag är skrivet av stabs- och exploateringschef Eva Leijon som tyvärr föreslår avslag.

Eva Leijon föreslår att den del av Stora Gatan som är gågata öppnas för cykeltrafik. Är inte charmen med Stora Gatan att det är just en gågata? Om cyklister ska tillåtas att susa fram i livsfarliga hastigheter är det slut med att strosa i lugn och ro från butik till butik på den lilla stadens affärsgata.

Må vara att mitt förslag kanske röstas ned den 13 december. Men jag hoppas att Stora Gatan får förbli en gågata och inte förvandlas till cykelbana.

När Thomas Mann fick Nobelpriset

I dag är det Nobelprisutdelning med middag i Blå Hallen och vi kan följa festligheterna i teve.  Om vi känner avund, ska vi tänka på vad det kostar middagsätarna att sitta där och jäsa: nya dyra kläder, besök hos frissan, taxi dit och hem...... Vi som lagar egen festmiddag och avnjuter den vid köksbordet kommer betydligt lindrigare undan.

År 1929 fick Thomas Mann Nobelpriset och hur det gick till vid prisutdelningen och festmiddagen har Katia Mann, Thomas Manns hustru, redogjort för  i sin högintressanta bok Oskrivna memoarer i översättning av Ingeborg von Rosen. Memoarerna berättar mycket om faktiska händelser som bakgrund till flera av Manns romaner och om författarhustruns bidrag, bland annat vistades hon en tid på sanatorium  där maken besökte henne och fick berättelser att inkludera i romanen Bergtagen.

Vi kan konstatera att den svenske kungen och de övriga middagsgästerna har blivit mer jämställda med åren:
"Vid den egentliga prisutdelningen var det naturligtvis mycket festligt men också mycket komiskt. Där satt kungen på sin stol, sin tronstol. Pristagarna var alla i frack och talade några ord. Sen blev de uppropade, den ena efter den andre, fick närma sig tronstolen och kung Gustav överlämnade diplomet till dem. Men när så den franske fursten fick sitt diplom reste sig kungen upp och gick honom några steg till mötes. Det tyckte jag var fel.

Sen var det festmiddag. Då var det så att kungen bara kunde sitta bredvid personer av börd, inte till äventyrs bredvid makan till en pristagare utan det måste vara högadliga damer för det var en fin  middag. Där att han alltså mellan två gamla mumier, två prinsessor. Bordet var mycket festligt dukat med en praktfull damastduk och vi åt alla på silvertallrikar. Kungen hade emellertid ovanpå den här damasten en extra spetsduk och han ensam åt på guld. Många uppassare bjöd runt rätterna men bakom kungen stod hans livjägare som serverade honom personligen.

Det var komiskt men det hela var också mycket vackert och festligt och vi var naturligtvis i hög stämning."

Kommentar: Den franske fursten var furst de Broglie som Katia Mann beskriver som en betydande fysiker från Paris.

"Svenska äpplen" till jul

Många har sökt min bok Svenska äpplen på AdLibris för att beställa den som julklapp men inte hittat den på företagets hemsida. Den boken och fler till, säger man på AdLibris, har av okänd anledning hoppat bort några gånger från hemsidan på sistone. När jag talade med företaget nyss, lovade man att  boken snart skulle vara tillbaka på sin plats. Bokus.se och Bokia.se  för också Svenska äpplen.

Engelska är en skandinavisk dialekt

Två professorer  vid Oslo universitet --  Jan  Terje Faarlund och Joseph Emonds -- hävdar att de kan bevisa att engelska inte bygger på fornengelska, Old English, så som man länge har trott, utan är en vidareutveckling av fornskandinaviska med ord och grammatik hämtade från språk som norska, danska, svenska, isländska och färöiska.

Förvånar mig inte alls. Precis vad vi alla anat, eller hur?

Som barn bodde jag några år i saralidmanland omgiven av myrmarker med pors, rosling och ängsull. Byborna hade två språk, de talade på ett sätt med varandra och på ett annat sätt med mig för bymålet kan ingen som kommer utifrån förstå; den som vill veta något om det kan läsa Sara Lidmans romaner där många meningar följs av en översättning till rikssvenska och böckerna dessutom har en ordlista längst bak.

Så till exempel heter kvinna qweijn – Lidman stavar det ömsom qweijn, qveijn, quejn, queinn och queejn i sina romaner. Vem som helst av oss kan gissa att det svenska ordet kvinna och det engelska queen har sitt ursprung i samma fornnordiska ord, men när man hör en bybo i trakten av Missenträsk säga qweijn är släktskapet med queen glasklart.

Vill du läsa mer om engelskans rötter i fornskandinaviska, sök  Jan Terje Faarlund på nätet. Bilden visar två fanbärare på Victoria & Albert museum i London.