Gott äppelår 2011

Mina och andras observationer av kartsättningen ger vid handen att 2011 blir ett bra äppelår, åtminstone här i Mellansverige. Bilden är från äppelodlingen vid Skoklosters slott.

Katja är ett fint, rött äpple av svensk härkomst, det släpptes på marknaden 1968. I England, där det kallas Cathy eller Katy, har det blivit en populär frukt och faktum är att drottning Elizabet II odlar Katja vid sin egendom Sandringham i Norfolk. Det läser jag i The Daily Telegraph (27 juni) som också berättar att drottningen ska storsatsa på cider. Förra året gjorde man 350 flaskor Sandringham Cider, i höst utvidgar man till 1000 buteljer. Kan bara köpas på Sandringham.

Smultron och blåbär

Ur led är tiden. Hur ofta säger inte en människa det till sig själv? När det vänliga postkontoret inte finns mer. När banktjänstemannen på Nordea inte längre vet hur man gör en överföring mellan två konton (det var droppen över i, nu gör också jag mina överföringar vid datorn med hjälp av bankdosan). När det finns sjutton typer av frukostflingor men inte en enda hel, orensad strömming i butiken.

På midsommardagen hittade jag både smultron och mogna blåbär. Nog brukar blåbären komma ett par veckor senare? Det handlar väl om att vårt klimat blivit lite varmare. I alla fall, smultron och blåbär med mjölk får mig att älska allt och alla.

Berömd lexikograf

Carl von Linné, Charles Darwin, D H Thoreau, Samuel Johnson och Sigmund Freud är de stora namn som kommer upp när man tänker på berömda fackförfattare. Kan inte komma på ett enda kvinnligt namn, hjälp mig!

Har just läst Samuel Johnson, A Life av David Nokes, en härligt tjock biografi över den stora lingvisten och litteraturvetaren i 1700-talets London. Samuel Johnson var lite udda -- han hade vissa tics och tvångshandlingar för sig -- men oerhört bildad och mycket respekterad. Hans stora verk, som tog honom nio år, var ett lexikon över det engelska språket.

Johnson var fattig en stor del av livet och jag blev lycklig av att läsa att han fick statlig författarlön till slut. Hans fru dog ifrån honom efter missbruk av laudanum (alkohol blandat med opium) och han etablerade ett långt vänskapsförhållande (bara vänskap) med en betydligt yngre, gift kvinna, Hester Thrale. Det nästan sorgligaste i boken är att Hester inte träffade Johnson en enda gång under hans sista år när han var sjuk; då var hon, som blivit änka, förälskad i en italienare. Varken döttrarna eller Johnson gillade förbindelsen men Hester gifte sig senare med sin Piozzi.

Otaheiti och Tjottahejti
Vid ett tillfälle skriver Johnson i sin dagbok att Hester hade en klänning i ”Otaheiti pattern”. En sökning på nätet låter mig veta att Otaheiti är en ö i Söderhavet.

Han är från Tjottahejti, säger vi och menar att någon kommer långt bortifrån (och förstås inte är fullt lika sofistikerad som vi själva). Det avlägsna Tjottahejti ligger förstås borta i Söderhavet, det har jag alltid trott.

Bilden visar Johnsons hus vid Gough Square i London. I detta hus, som nu är museum, skrev han med hjälp av assistenter sitt berömda lexikon.

Postindustriell djungel

Denna sommar är sista möjligheten att se den franske konstnären Nicolas Cesbrons stora underbara konstverk Postindustriell djungel på Avesta Art. Träd, blommor, fåglar, fyrfota djur och intrikata möbler bildar tillsammans en fantastisk installation. Mitt i djungeln finns en gunga. Gör som jag, sätt dig där! Gunga högt -- du kan inte ha glömt hur man gör -- och alla Cesbrons svävande objekt kommer i rörelse.

Skulpturer i vax

Hanna Belings vitskimrande skulpturer av vax är utställda intill de övergivna masugnskransarna i Avesta. Här Astrid Lindgren.

Avesta Art

Här och där i landet finns ambitiösa konstutställningar. Skulpturparken i Umeå är ett exempel. Avesta Art är ett annat. I det fyra våningar höga gamla järnverket med sina mörka spännande rum har man visat konst varje sommar sedan 1995. I år är temat ”Sagolikt” och här finns verkligen något för både barn och vuxen.

De 170 dockorna på bilden gjutna i betong av Kaj Engström hittar man i järnverkets så kallade rosthus.

Glad midsommar!

Ber att få önska alla god sill, härlig potatis och smakliga jordgubbar!

Trädgårdsråd 3

Nu fäller träden sin äppelkart -- stå bredvid ett träd och du kan se och höra hur gröna kartar släpper från grenen. Min gräsmatta är pepprad med små kartar men de sitter alltid för många kvar på trädet ändå. Om du får en stund över, gå runt bland dina äppelträd i helgen. Ta bort så mycket kart att det blir en enda kvar i varje klunga. På bilden ser du tre som ska bort och en stor kart som blir kvar.

Trädgårdsråd 2

Den här tiden kan man ibland se ett grått, tätt nät i äppelträden. Inuti nätet kryper pigga spinnmalslarver som äter blad och knoppar. Använd hushållspapper och ta bort nätet. Kasta det i soporna.

Trädgårdsråd 1

Lycka är att ha vänner som vet lite mer än en själv och kan ge goda tips. Min vän Jette, som var här nyss, såg mina rhododendronbuskar och rådde mig att ta bort blomresterna. Det ger bättre utveckling av nya knoppar, sa hon. Och så ser det snyggare ut.

Gör så här: Använd två händer och bryt av det som är kvar av blomman men akta att du inte skadar de nya knopparna som är på väg.

Bokia och Ugglan går ihop

Den vanliga bokhandeln, med synliga böcker på hyllan och personal som man kan tala med, har ett pressat läge. Alla vill vi ha kvar boklådorna men hur ska man rädda livet på dem? Nyss skickade bokhandelskedjan Ugglan (med 53 butiker i landet) ett meddelande om att bokförlagen måste ge dem andra villkor om butikerna ska överleva i konkurrensen med nätbokhandeln och varuhusen.

I går meddelade Ugglan och Bokia (med 77 butiker) att de ska börja samarbeta på en rad områden. Det handlar om frakt, inköp, paketströmmar, hopslagna fakturor, gemensam returhantering, elektroniska presentkort, webbshoppar och andra bakomliggande funktioner. Med totalt 130 butiker hoppas man att kunna förhandla sig till bättre inköpspriser.

Noterat:
Milleniumtrilogin har nu sålt 60 miljoner böcker världen över.

Bojkotta griskött!

Djurrättsaktivisterna som kartlade förhållandena i 100 grisfarmer blev förra veckan åtalade och dömda till dagsböter för intrång i djurstallarna. Aktivisterna såg grisar med sår och skador, grisar som åt på sina döda kamrater och grisar som levde på ett hårt betonggolv täckt av exkrementer. Det var skrämmande interiörer.

Trots de filmade bevisen för vanvård av djur blev det inget åtal mot någon grisfarmare.

En grupp kända personer, bland andra skådespelaren och kocken Per Morberg, har nu manat till bojkott av griskött. Konsumenterna kan använda sin makt och avstå från griskött till dess att grisuppfödningen följer djurskyddslagen. Jag har inte ätit griskött sedan 40 år tillbaka och kan intyga att man lever ett utmärkt liv utan fläskkotlett och karré.

Görel, Görild

I går var det Görel, jag hade namnsdag. Kristina är det inget konstigt med, men varifrån kommer Görel? Bland dagens barn är namnet extremt ovanligt. Jag inhämtar på Wikipedia att under 2003 fick bara en liten flicka namnet Görel, dock inte som tilltalsnamn. Ett fornnordiskt namn som är en sammansättning av de fornisländska orden för "spjut" och "strid" står det också.

Nyss träffade jag Görel Bohlin, politiker och sedermera landshövding i Västerbottens län, som berättade att Görel är ett vanligt namn bland äldre kvinnor i Ångermanland där hon är född och i Norge där namnet stavas Görild. Jag kan bara gissa att min mamma plockat upp Görel från min farfar ångermanlänningen som kanske talat om någon släkting med det namnet.

Dockan på bilden har tillverkats av barnbarn till mina vänner Egil och Elna i Röbäck.

Barockmusik på Skånelaholms slott

Skånelaholm är ett charmigt litet slott i Skånela socken vid sjön Fysingen strax norr om Upplands-Väsby. Slottet har en lång historia, en gång var Magnus Ladulås ägare här. Skånela har inget med Skåne att göra, båda namnen betyder ”stenig mark” på gammal svenska.

Vi som var på konsert på slottet i går söndag fick en högtidsstund. Sfärernas musik vid Skånelaholm hade musikerna -- Pierre Nordahl, Lovisa Nordahl, Anna Emilsson och Olof Ander -- kallat sitt program och åhörarna förflyttades verkligen till högre höjder via instrument som nyckelharpa, oud, renässansluta, cittern, mandola och viola d´amore. I högsta grad njutbart och stimulerande.

Detta är andra sommaren som man ger fina konserter på Skånelaholms slott. Jag längtar redan till nästa sommar. Nej, förresten, det gör jag inte. Man ska leva i nuet. Jag ska gå in för att njuta av allt övrigt som den här sommaren bjuder.

Drama på bro

Den här låsta cykeln i prima skick, med pumpade däck, stod lutad mot räcket mitt på den gamla gång- och cykelbron i Umeå. Hoppade cyklisten i älven trött på mygg och björksus? Vad fick henne att först skydda sadeln mot regn?

Röbäcksslätten

Tänk bort alla husen. Då ser du den utsikt som mötte Linné när han gick ut från sitt natthärbärge i Röbäck 1732. Röbäcksslätten sträcker sig vida. Ladorna finns fortfarande kvar. I dag när man packar höet i plastade balar behövs de inte men grå lador hör till bilden av Röbäcksslätten.

Just nu görs en genomgång av ladorna i byarna söder om Umeå. Ladorna är karaktäristiska för kustlandskapet och bönderna får bidrag från Landsbygdsprogrammet till nödvändig renovering av tak och bottensyll.

Västerbotten är Sveriges näst största län, har en yta större än hela Schweiz. Förr levde de flesta skog och jordbruk. När jag var barn fanns det 50 bönder i Röbäck. I dag finns två aktiva bönder i byn.

Rött vatten

I Röbäck såg Linné vattendrag med ockrafärgat vatten. ”Av detta röda sediment tror jag att Rödbäck har sitt namn. Invid Rödbäck ligger surbrunnen vilken några dött av; flyter av en backe... ” antecknade Linné. Kanske missuppfattade han den bybo som visade honom surbrunnen. Röbäcksborna var förr kända för att leva länge vilket man ansåg berodde på att de drack järnrikt, hälsobringande källvatten.

Röbäcks källa finns fortfarande kvar vid foten av backen intill det gamla mejeriet. När avrinningen inte fungerar, som händer ibland, och det bildas en liten sjö vid källan ser man tydligt det röda sediment av järnhydroxid som Linné skriver om och som byborna alltid kallat för rackan.

Här sov Linné

Jag bodde på flera ställen som barn men räknar Röbäck strax söder om Umeå som min hemby. Mitt i byn står ett stort, gult, nästan herrgårdsliknande hus som tillhör bonden Egil Johansson. När jag nyss besökte Egil fick jag veta att huset uppfördes av hans förfäder under tidigt 1700-tal som värdshus. Linné tog in här på sin lappländska resa.

”Om aftonen kom jag till Rödbäck, där jag blev om natten. Vädret blåste starkt från östernorr och blev kallt mot aftonen” skrev Linné den 24 maj 1732.

Behandling med bad

Carina Gunnars svarar för detta verk -- åtta galvaniserade badkar -- i Umeås skulpturpark. Här på platsen låg tidigare ett stort mentalsjukhus. Gunnars vill påminna om de långbad som ofta var en del av behandlingen.

Skulpturparken vid Umedalen

Den som besöker Umeå bör inte missa att se den omfattande skulpturparken vid Umedalen strax utanför staden. Här är Arch av Claes Hake från 1995. Verket består av fem bågar i grå granit.

Mask för ansiktet

Christina Kellbergs starka bok Kupongtjuven berättar om författarens mormor som satt i fängelse för stöld av ransoneringskort och hur fångarna fick bära mask för ansiktet för att slippa bli igenkända. En av cellerna på det gamla fängelset i Umeå har inretts till museum. Där hittade jag den här gamla masken.

Bo i fängelse

På olika håll i landet har gamla fängelser inretts till vandrarhem, så även i Umeå. Stadens fängelse med 24 celler stod klart 1861 och hyste fångar fram till 1981. Nu är det ett fräscht vandrarhem där man bor till lågpris.

Runt fängelset (statligt byggnadsminne 1992) löper en träpalissad med raka väggar utåt och lutande sidor inåt. Just palissaden anses vara en av de mest värdefulla detaljerna i denna kulturhistoriskt intressanta miljö.

Att vända tillbaka

Jag var i Umeå av tre anledningar: träffa släktingar, återvända till miljöer från förr och jubilera tillsammans med mina kamrater från hushållsseminariet som vi lämnade för 50 år sedan. Vänner hade sagt mig att det kanske skulle bli en besvikelse att träffa kurskamraterna igen efter så lång tid. Istället var det väldigt roligt. Jag skulle vilja ta varenda en med mig på äldreboendet en dag i framtiden. Visst hade en del av oss blivit rynkiga och andra rätt så tunga men ändå var alla, inklusive de gamla lärarna, sagolikt fräscha.

Den lilla flickan skulpterad av okänd konstnär står utanför det gamla hushållsseminariet. Så såg mina kursare och jag ut en gång.

Umeå, kulturhuvudstad 2014

År 2014 blir Umeå kulturhuvdstad och mycket ska hända då. Här är loggan, ett leende hjärta.

Umeå, cyklisternas stad

Umeå är björkarnas stad. Varje gata kantas av björkar med stammar vita som skrivpapper. Men Umeå är också balsampopplarnas, cembratallarnas och de högvuxna syrenernas stad. I förra veckan blandade sig dofterna från syren, poppel och spirea och smått paradisiska pustar slog emot stadsvandraren.

Umeå har i dag 115 000 invånare och alla, med undantag av de mycket små och de mycket åldrade, cyklar. Flanören får passa sig för cyklisterna som strömmar fram på trottoarerna och gatorna. Cykelbutikerna har goda dagar i Umeå men de får inte sälja några hjälmar. Den viktiga olycksförebyggande detaljen har inte vunnit popularitet i Umeå; jag såg bara en av 500 cyklister bära hjälm.

När jag satt på Nya Konditoriets gatuservering och tittade på det brusande folklivet slog det mig att rökarna var få och lika få var de som talade i telefon eller lyssnade på musik i hörlurar. I Umeå bor hälsomedvetna, vänliga människor som är öppna för tilltal från sina medmänniskor när de ger sig ut på gågatan.

Skräpmat i förändring

Amerikanska PepsiCo startade i slutet av 1800-talet som ett hälsodrycksföretag; Pepsi Cola påstods ha positiv påverka magens pepsininnehåll och därmed gynna matsmältningen. En bluff förstås, men det visste inte köparna.

Kan man säga att det låter seriöst när samma läske- och skräpmatsföretag uttalar att man ska bli Det Goda Företaget och ta sitt ansvar för en växande fetmaepidemi -- humoristen David Sedaris säger att en av tre amerikaner väger lika mycket som de övriga två -- och tilltagande ohälsa i USA? Lägga ner företaget eller propagera för att folk ska äta och dricka mindre -- den bästa strategin sett ur folkhälsosynpunkt -- vill man förstås inte. Nej, företagets Indien-födda kvinnliga chef Indra Nooyi säger att företaget ska göra annorlunda produkter för att kunna fortsätta in i framtiden med oförändrade volymer (The New Yorker 16 maj 2011). Ambitionen är, säger hon, att tillverka autentiska produkter med vetenskapliga fördelar (authentic, scientifically advantaged products). Det låter något.

Nooyi ger exempel. Man har slutat med transfetter, nu använder man solrosolja. Tidigare har PepsiCo använt pyramidformade saltkristaller kallade Albergersalt. Nu har man med hjälp av expertis i München tagit fram ett nytt så kallat 15 micronsalt som ger chipsen salt smak men har betydligt lägre natriuminnehåll. Om ett halvår ska man börja sälja en ännu hemlig dryck med låg sockerhalt.

Intensiv produktutveckling kräver resurser, bland annat duktiga provsmakare. Till sin hjälp har företaget en robot med känsliga smaklökar lika en människas men med högre kapacitet. Roboten klarar 40 000 provsmakningar om dagen och markerar när den får något extra gott i munnen. Kanske smackar den högt.

Franz Kafka dog denna dag 1924. Jag återkommer till bloggen 13 juni.

Så var grekerna förr

Visar de antika statyerna idealiserade kroppar? Inte kan de gamla grekerna ha varit så där välbyggda för 2400 år sedan? Jo, de var verkligen granna att se på, säger den brittiska forskaren Bettany Hughes. Alla som hade råd tränade mycket och man kunde tillbringa åtta timmar om dagen på gymmet.

Skämt från The New Yorker

Ett par sitter med var sitt glas i ett stort, ytterst sparsamt möblerat rum. Mannen säger:
-- De är bara vi riktigt rika som har råd med så här väldigt lite.

Bilförsäljare till sin kund:
-- Bilen kan också köras på återanvänd matlagningsolja men var försiktig, den har en kraftig jordnötsallergi.

Hustru till sin man:
-- Först gjorde jag saker för att få mina föräldrars gillande, sedan för deras ogillande. Nu vet jag inte varför jag gör saker.

Man till en annan man:
-- Förr skrev jag brev och ringde till folk. Sen mejlade jag och skickade sms. Nu struntar jag i att höra av mig.