Haute couture hos Sven-Harrys

S visar sitt inköp inför utlandsresan, en grön snygg omlottklänning från det stora lågprismodehuset. S ska resa utomlands. Både hennes mormor och jag kommer med förmaningar: bli nu inte kär i en italienare. Inte för att det är något fel på italienare, men Italien så ligger långt bort och vi vill behålla henne här.

Hoppas att den gröna klänningen inte är sydd av underbetalda kvinnor som sliter långa dagar med massproduktion i en dragig fabrikslokal. Andra kläder kräver fler arbetstimmar. Jag går till Sven-Harrys museum och ser en utställning med haute couture där huvudnumren utgörs av Sara Danius fyra vackra galaklänningar: en röd, en grön, en vit och en svart. Sara Danius är systerdotter till Sven-Harry och jag gissar att klädutställningen kom till efter hennes förslag.

Sara Danius nobelklänning från 2015

Sara Danius nobelklänning från 2017. Varför har jag aldrig ägt en klänning med släp?

Selma Lagerlöfs klänning sydd på Augusta Lundins ateljé till Nobelfesten 1909, en  stilig blåsa utan släp i pastelltoner med broderier och pärlor.

Bland besökarna på Sven-Harrys sågs modeskaparen Gunilla Pontén i svart och rosa som förklarade  haute couturens idéer för sin väninna

Våren är på väg

Bra att jag slipper lämna Facebook. Jag har aldrig varit medlem och det känns inte som om jag har missat något. Det jag behöver veta om de som jag bryr mig om, får jag veta ändå. Unga tror inte det här, men det går att leva utan Facebook.

Önskar att jag sluppe ställa om klockan i dag. Varför krånglar vi människor till livet så? Sommartid eller vintertid, spelar ingen roll. Bara vi inför en enda tid.

Små försynta krokusar har börjat sticka upp i den torra backen.

Våren är i alla fall på väg, långt om länge. Jag har hört ringduvan hoa och under promenaden i dag kunde jag se blommande snödroppar, vintergäck och krokus.

Stackars kattugglor

Hur kattugglan låter vet alla vi som någon gång har lyssnat på Vetandets värld, radioprogrammet som alltid börjar med kattugglerop: Hör upp, det kommer kunskap och klokheter! G har ofta stått och lyssnat efter kattugglor på verandan.

Kattugglorna har det svårt när snön ligger så tjock som i år, säger man på radion. Ugglorna svälter ihjäl när de inte kan fånga sina bytesdjur som smyger djupt där nere på marken.

Det som ser ut som en fjäderboll är en kattuggla med bruten nacke. 

Hade den stackars kattugglan som låg död på allmänningen utanför tomten dött av svält? Kanske inte. Den hade bruten nacke och hur det gått till får vi aldrig veta. Kattugglan har grön näbb. Har den också gröna ögon? Nej, gula, säger G.

Phantom Thread

Det finns böcker som en genast vill läsa om när en kommit till sista sidan. Och det finns filmer som en vill se om och om igen. Phantom Thread är en sådan film. 

Reynolds Woodcock (som spelas av Daniel Day-Lewis) älskar kvinnor och han ser till att omge sig med kvinnor. Där är hans skara av vitklädda, pålitliga och skickliga sömmerskor. Där är hans syster Cyril, stålkvinnan som administrerar hans ateljé i London där sköna kläder för rika och blåblodiga skapas efter Reynolds begåvade ritningar.  Och, i sovrummet intill hans eget, bor älskarinnan. Fram tills dess att Reynolds tröttnar och Cyril skickar iväg kvinnan med en lämplig avskedsgåva i form av en tjusig klänning.

Ömtålig som en teros. Sådan är modeskaparen. Han klarar inte överraskningar hur välmenta de än är. Han tål inte höga ljud vid frukosten, då kommer hans sinne i olag. Det där otrevliga ljudet från någon som tuggar rostat bröd, finns det värre. Det får hans nya kvinna Alma lära sig: antingen måste hon dämpa sig eller äta frukost på sitt rum.

Alma (spelad av Vicky Krieps från Luxembourg) är den unga, invandrade servitrisen som Reynolds möter på ett kafé och tar med sig hem: hon har just de rätta proportionerna för att bära upp hans kläder på visningar. Alma blir kär men hur länge kommer Reynolds intresse för den unga kvinnan, som räknar på tyska när hon spelar sällskapsspel, att finnas kvar? Och vad säger egentligen hans sofistikerade kunder när de möter honom med den främmande fågeln (från gud vet vilken familj) vid sin sida?

Filmen har inte många mansroller men det finns en scen där Reynolds sitter på en restaurang med Alma, Cyril och sin vän Nigel Cheddar-Goode som är en inte så lång, lite satt och mustaschprydd man. Han spelas av George Glasgow vars verkliga yrke är att tillverka skor åt Londons modemedvetna herrar, pris cirka 40 000 kr paret. Det var när Daniel Day-Lewis var på besök för att diskutera de eleganta, handgjorda skor som han skulle bära i filmen (tillsammans med långa, lila strumpor) som Glasgow fick frågan om han ville medverka. Kanske gör de ingen fler film tillsammans. Day-Lewis har sagt att detta var hans sista film. Sad.

Man blir hungrig av att se filmen. Den innehåller mycket god mat, inte bara frukostar. Efter filmen köper jag en bagel med lax. Fast någon riktig bagel får jag inte utan ett ringformat bröd av franskbrödstyp strött med vallmofrön. Reynolds, som inte tål överraskningar, skulle ha smulat sönder det med klacken på sin handgjorda sko från Old Bond Street.

Rödlök är årets grönsak

Årets grönsak i årets färg

Man talar om årets julklapp, årets bragdvinnare och årets melloprisvinnare. Aldrig att man talar om årets grönsak. Nu vill jag utnämna rödlök till årets grönsak. Rödlök är en i högsta grad välsmakande variant från löksläktet och fantastiskt nyttig.

I ett nummer av Time läser jag att en studie (publicerad i Food Research International) visat att extrakt av rödlök tog död på tre till fyra gånger fler cancerceller än extrakt av gul lök. Jag -- som är för allt som kan tänkas motverka cancer -- tänker köpa hem rödlök varje vecka och blanda i maten.

Rödlök, årets grönsak i årets färg. Färgföretaget Pantone har bestämt att lila är årets färg fast man kallar den ultraviolett. Enligt Pantone signalerar lila -- som är mix av blått och rött -- originalitet, sinnrikhet och visionärt tänkande.

Ametisten, en sten i årets färg: ultraviolett.

Ömmande tand

Kanske är tänderna den mest fascinerande delen av människan. En studie på nära 5 500 vuxna amerikaner som använde datingsidan Match.com visade att de bedömde tilltänkta partners i första hand efter deras tänder. Och visst är det så att människor som har ett ovanligt brett område mellan näsa och överläpp, och därför ler utan att visa sina tänder, är man till en början tveksam till?

Ta bara detta att vi inte vet varifrån tänderna kommer. Det kan vara så att tänderna är en liten rest av det hårda pansar som täckte våra förmödrar urfiskarna. Men tänderna kan också vara något som conodonterna har lämnat efter sig till oss. Conodonterna, ålliknande varelser som levde för flera hundra miljoner år sedan, var försedda med små tandliknande strukturer av kalciumfosfat som användes till att slita sönder och tugga födan.

Hur vet jag allt detta? Jag har läst Teeth -- A Very Short Introduction (138 sidor) från Oxford University Press som gett ut ett par hundra små introduktionsböcker i alla möjliga spännande ämnen men den lilla boken om tänder är och förblir en bästsäljare.

Ett liv som haj hade varit bättre, tänker jag. Hajar har inga tandproblem, de byter till nya friska tuggverktyg 200 gånger under livet. Nu har jag drabbats av en ömmande tand. Men jag har en tandläkarkompis, som tur är. Ingen fara på taket, sa Karin, men tanden måste vila. Inte tugga med den, inte utsätta den för kyla och inte för hetta. Klart att jag lyssnade. Faktum är att tanden redan mår bättre.