Arvet efter Q

Vilken tur att jag inte hade lagt undan min baddräkt, min ljusgröna badklänning (istället för badrock) och mina plasttofflor (skyddar mot stenig sjöbotten). Ljuvligt att få en vecka till med badväder.

Amiralerna har hittat vår kompost. Tre, fyra, ibland fem fjärilar  – med vingar i bruntvittorange - festar samtidigt på jäsande fallfrukt. Sländorna svävar snabbt förbi dem. Sländor är eteriska varelser, inte bryr sådana sig om äpplen. Allt de behöver är att dricka från daggdroppar på rosenblad.

Jag läser Q´s legacy av Helene Hanff. Titeln kan översätts till Arvet efter Q. Alla vi som läst och älskat författarens bok 84 Charing Cross Road – Helenes mångåriga brevväxling med ett antikvariat i London, en kultbok som blivit tv-serie, teaterpjäs och film – har enorm glädje av den här boken som kom 1985. Helene Hanff kan inte hitta på. Hon berättar om det som verkligen har hänt. Vi får läsa om hennes strävsamma liv  i New York (minimal bostad, alltid minimalt med pengar) och hennes resor till England. Allt skildrat med stor humor.

Q i bokens titel står för Sir Arthur Quiller–Couch, professor vid universitetet i Cambridge. Arvet efter honom, det som fick Helene Hanff att utnämna honom till sin guru, hittar man i hans bok On the Art of Writing som kom 1916 (samma år föddes Helene Hanff). Professorerna vid Cambridge bodde förr under terminerna i små lägenheter på campus vilket betydde att deras familjer fick lov att bo någon annanstans. Helene besöker Q´s lilla bostad och får veta att mannen inte bara var en begåvad litteraturprofessor och stor skribent, han var också extremt modeintresserad och bytte kläder tre gånger om dagen.

Känns kanske namnet Sir Arthur Quiller–Couch igen? Virginia Woolf refererar till honom i sin bok A Room of One´s Own. Där skriver hon om hur viktigt det är för en kvinna som vill skriva böcker att hon är ekonomiskt oberoende (och har ett eget rum med dörr som går att låsa). Tycker läsarna att hon betonar vikten av pengar alltför starkt så kan de ta del av vad Sir Arthur Quiller–Couch säger i sin bok. Han pekar på att de framgångsrika författarna – som Browning och Ruskin – var välbeställda. Q skriver så här: a poor child in England has little more hope than had the son of an Athenian slave to be emancipated into that intellectual freedom of which great writings are born. 

Men Dickens då? Q borde ha nämnt honom som det lysande undantaget: Dickens hade en fattig, eländig barndom men blev ändå en världsberömd, framgångsrik författare.

Plågad av musik

I går hördes musik hela dagen. Från omkring lunchtid pumpade någon okänd villaägare på en närliggande gata ut hög rockmusik över nejden. Det gick inte att vara i trädgården, inte att sitta på verandan, inte att ha öppet fönster. Också med stängt fönster hördes alla beat in i huset. Den vackra sensommardagen blev inte vad den kunde ha blivit. Först klockan nio på kvällen upphörde ljudterrorn. Då måste någon desperat närboende ha fått alldeles nog och sagt till på skarpen. 

Hur vuxna, alldeles säkert välutbildade människor kan välja att utsätta sina grannar timme efter timme för dånande death metal är mer än jag förstår. Ockupation av det gemensamma luftrummet? Absolut. Egenmäktigt förfarande? Helt klart. Föräldrar som missat att lära ut något om hänsyn? Så måste det vara. 

Mitt förslag: det ska krävas tillstånd från kommunens miljöenhet för att ordna trädgårdsfester med högtalarförstärkt musik i högsta decibelklass. Varje ansökan om tillstånd ska besvaras med nej. Såvitt inte festen äger rum på en enslig plats mitt i skogen. Synd om alla djuren i skogen, men de flyttar väl på sig. 

Hem till Umeå

Många av oss kommer någonstans ifrån. Vi bor inte kvar där vi föddes. Jag bor i Sigtuna men kommer från Umeå dit jag återvänder varje sommar.  

Såg många buskar av den här tjusiga sorten i parken nedanför rådhuset; har inget namn på den.

Umeå är staden med björkkantade gator, vackra kommunala planteringar och tjusiga gamla trähus uppförda efter  stadsbranden 1888.

Det vackra trähuset på Storgatan har hörn i fransk lustslottsstil, läser jag på en skylt. 

Umeå har också ett blomstrande kulturliv. Här finns kulturhuset Väven som inrymmer bibliotek, biograf och kvinnohistoriskt museum.

Det höga huset är kulturhuset Väven (de översta våningarna är hotell). Framför Väven ligger Stora Hotellet uppfört 1895

Här i Umeå finns bokcaféet Pilgatan som många menar är Sveriges bästa bokhandel. Där var jag i tisdags och kunde se att caféet har ett gediget program för hösten med besök av en rad kända författare. Nu på onsdag ska man fira att författaren Kurt Salomonson fyller 90 år. Författarna Gunnar Balgård och Anita Salomonsson (Kurts syster och ja, syskonen stavar sina namn på olika sätt, en med två s och en med tre s) ska medverka vid firandet.

Woolf-översättaren Margareta Backgård utanför Bokcafét Pilgatan

På Bokcaféet hade jag turen att stöta på Margareta Backgård som fått stort beröm för sina nyöversättningar av tre av Virginia Woolfs romaner; den senaste är Mot fyren.

Joyce Carol Oates augusti 1977

Ur  Joyce Carol Oates dagbok 23 augusti 1977:
Mamma och pappa hälsar på den här veckan. I går var det fantastiskt väder: vi satt ute en stund  först i trädgården, sedan nere vid stranden; tog en lång promenad för att äta middag i Windsor; följde strandlinjen och beundrade Detroits skyline. Windsor måste var en av Nordamerikas vackraste städer i sin storlek. Men ser staden med besökarnas ögon. Naturligtvis klagar alla här, det är så man gör, det är vedertaget bruk att klaga; mer än andra  tycker "intellektuella"om att klaga, från början till slut visa sitt missnöje med allt. Men trots det. Jämfört med  det dyra New York City som är fullt av sopor och med det hårda, trista och farliga Detroit med dess skrattretande kontraster mellan Rika & Fattiga....

Placido Domingo anklagad för sextrakasserier

"Operasångare anklagad för sextrakasserier" står det i morgontidningen. Jag lyssnar på en fransk nyhetsutsändning och får veta vem det rör sig om: Placido Domingo. Nio kvinnor i operavärlden  anklagar den berömda operastjärnan för sexuella trakasserier som ska ha pågått i flera decennier.

Placido Domingo var den första mottagaren av Birgit Nilssons stora stipendium. Det var hennes egen önskan. Hon kan knappast ha vetat något om stjärnans beteende mot yngre, attraktiva kvinnor.

Fornasetti på Artipelag

Underbart att Artipelag går i land med att visa så ambitiösa utställningar varje år. I sommar är det Piero Fornasetti, multikonstnären, som står i fokus. Han var en italienare som målade tavlor, skulpterade, gjorde möbler, tryckte på porslin med mera.

Det här är Fornasettis fjärilsförsäljerska,  La venditrice di farfalle, tempera på panel. En underbar tavla målad 1938. Någon fjärilsförsäljerska har förstås aldrig funnits men Fornasetti får oss att tro på henne.

Jag har allt en människa behöver men jag vill ha mer. Jag vill ha ett skrivbord av Fornasetti. Är det inte fint? Jag inser förstås att om det funnes att köpa så skulle det kosta en miljon. I Artipelags butik kostar en mugg med Fornasettimotiv 1150 kr och för en sjal får man punga ut med  6 700 kr.

Mest känd är Piero Fornasetti för sina bilder av operasångerskan Lina Cavaliere, skönheten vars porträtt han har använt på tallrikar, kuddar  m m. Dock tog han sig friheter. I ett stort rum på Artipelag syns hundratals tallrikar med variationer på hennes porträtt.

Till Artipelag kan man åka gratisbuss från Vasagatan 24. Att åka hem med direktbuss kostar 50 kr.
Det går att åka kommunalt men det tar en halv dag.

Brev från alkemisten

I augusti 1898 är det viktigare för August Strindberg att försöka göra guld än att skapa litteratur.  Här skriver han till vännen David Hector:

Lund 10 augusti 1898

Broder,

Såsom anslutning till vårt samtal i går afton sänder jag dessa prof på mitt "guld" framstäldt enligt medföljande uppsats.

Nu blir den enda frågan: fins här spår af guld?

Att jern och koppr finnas der, det veta vi;  men i hvilken form de finnas kan ju äfven ha sitt intresse.
Analysens gång skulle jag vilja tänka mig så: de gula flagorna upptagas af Quicksilfver i lindrig värme. Obs! Qvicksilfret bör vara natriumhaltigt! Amalgamer lösas i kungsvatten och guldet fälles med oxalsyra i värme.

Alltså detta som inledning; när jag fått prof efter nya utveckaade metoder ska jag sända  dem!

I hopp om snart återseende

Vänskapsfullt
August Srindberg

100 år, 200 år

Det är 200 år sedan författaren Herman Melville föddes i New York. Hans mest berömda bok är Moby-Dick. Jag har inte läst den men ska kanske göra det, boken har ändå kallats den stora amerikanska romanen.

Det är 100 år sedan Iris Murdoch föddes i England. En författare som inte längre är mycket utlånad på biblioteken. För längesedan läste jag en bok med titeln Sandslottet men har totalt glömt vad den handlade om.

För bara ett par år sedan läste jag Iris, en sorgesång av Iris Murdochs make John Bayley. Översättning av Rose-Marie Nielsen. Jag försöker göra mig av med verk som jag inte tänker läsa om, men den här boken blev kvar i hyllan. Det kan inte ha varit lätt att leva med Iris Murdoch men Bayleys bok uttrycker mycket kärlek.

Det är 100 år sedan Marcel Proust tilldelade Goncourtpriset, Frankrikes finaste litterära pris. Det blev diskussion. Priset, som hade delats ut sedan 1903, skulle gå till en ung författare som visade nyskapande begåvning, så var det stipulerat. Proust var hela 48 år och dessutom hade han en egen förmögenhet, han behövde inte pengarna på samma sätt som ett ungt strävande författarlöfte.

Alla kritiker gillade inte heller hans skrivsätt. Ferdinand Vandérem kallade romanen Le Côté de Guermantes för éléphantiforme i La Revue de Paris. På det svarade Proust med att kalla hans recension för tombereau d´extréments, en skithög. 

Monk´s House, Rodmell

Det är 100 år sedan Virginia och Leonard Woolf köpte sitt landställe Monk´s House i byn Rodmell, East Sussex. Då var det ett ganska litet och obekvämt hus utan elektricitet, utan wc, utan indraget vatten. I takt med att makarna Woolf blev mer välbeställda – hennes böcker sålde bra och förlaget, som var hans ansvar, gick med vinst – kunde de renovera, modernisera och bygga ut sitt hus.

Vardagsrummet i Monk´s House

I dag är Monk´s House öppet för besökare som möter ett välskött hus som är dekorerat i Bloomsbury-stil och omgivet av en stor vacker trädgård. Leonard Woolf hade en fast anställd trädgårdsmästare som, tyckte LW, var envis och svår att ha att göra med. Precis samma åsikt hade trädgårdsmästaren om sin arbetsgivare.