Har precis gått in på STV Play och sett programmet Go'kväll från den 26 januari. Författaren Susanna Alakoski bjuder sin mormor, Virginia Woolf och Moa Martinson på middag. Programledaren frågar om dessa tre hade haft något roligt att prata om. Alakoski svarar att det tror hon säkert, alla bör ha haft något roligt att berätta.
Många tror att Virginia Woolf var dyster och nedstämd. Det är fel. Faktum är att hennes samtida har vittnat om att Woolf var glad och munter i vänners lag. Hon älskade att skratta åt skämt och var själv en fantastisk konversatör som fängslade människor och fick dem att skratta. Kort sagt, hon var the life of the party och alla ville vara med henne. Bättre, mer underhållande sällskap kunde Alakoskis mormor och Moa Martinson inte ha fått.
Alakoski talar om hur det skulle ha varit om Woolf hade levat idag. Skulle hon då ha behövt ta livet av sig? Nej, alldeles säkert inte. I dag skulle läkarna ha gett den psykiskt sköra författaren en bättre behandling. När hon levde, under första halvan av 1900-talet, hade man inget annat än farligt starka mediciner som lagrades i kroppen att tillgå. Huvudvärkstabletterna gav Woolf ännu mer huvudvärk, ångestmedicinerna gav ännu mer ångest.
Mycket tyder på att Virginia Woolf levde med en medicinförgiftning. Utan dessa läkemedelsgifter i kroppen skulle hon bättre ha klarat det svåra livet under andra världskriget – starkt ransonerade livsmedel, dåligt uppvärmda hus, försämrade kommunikationer, ljudet av bombplan varje dag, ständiga rapporter om döda.
Woolf dränkte sig den 28 mars 1941. Jag önskar att hon visste hur mycket hon har betytt för flera generationer av kvinnor. Susanna Alakoski menar att Woolf har varit hennes ledstjärna och är odödlig. Javisst. En odödlig författare och briljant essäist.
Vill du veta mer om Virginia Woolf, läs min biografi.
